Gör jag fel som struntar i min bebis signaler?

Detta är en artikel från Vi Föräldrar. 

Förstör jag relationen till min bebis?

Jag har en son på 10 månader. Just nu är det jättesvårt att få honom att komma till ro både dag och natt, det blir alltid jobbiga situationer.

Han får flaskan och äter, sedan släpper han flaskan och viftar bort den – vilket jag tolkar som att han är mätt och inte vill ha mer. Direkt efter, eller kort därefter, visar han tecken på hunger igen. Då kan jag erbjuda flaskan en gång till. Ibland tar han lite till, eller så stänger han munnen och vill inte ha. Sedan är det samma sak igen, men då struntar jag i hans signaler eftersom han nyss åt eller inte ville ha. Han fortsätter och till slut erbjuder jag flaskan ännu en gång, antingen äter han igen eller så bara smuttar han lite.

Det här kan pågå så länge att jag erbjuder flaskan 5–6 gånger och allt blir bara jobbigt.

Jag känner mig hemsk när jag ser hans signaler men struntar i dem, och jag blir så förvirrad. Jag är väldigt mån om vår relation och det känns som om jag förstör den när jag struntar i hans signaler. Det tär något otroligt på mig.

Vad kan det här bero på? Vad ska jag göra? Snälla hjälp!

Anna 

Det handlar om ditt barns utveckling

Barnpsykolog Malin Bergström Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström: Jag tror att det här handlar om din sons utveckling. I hans ålder händer mycket, både i hans lilla kropp och hjärna. Att varva ner och komma till ro kan då bli en större utmaning än tidigare. Han kan röra sig mer, nå och hantera saker på ett nytt sätt och jag skulle gissa att han också är mer nyfiken på det som händer omkring honom? Allt det ger honom stimulans på ett annat sätt än tidigare, och det gör att hans hjärna har mer intryck att bearbeta.

I sådana faser brukar ens vanliga rutiner falla och man behöver krångla, experimentera och pröva sig fram innan man hittar något nytt som funkar – ett tag, tills något nytt händer igen och man återigen får ta nya tag.

Jag tror att du, med ditt experimenterande med att ibland ge honom flaskan direkt och ibland försöka lugna honom utan den, ger honom precis den vägledning han behöver i den här nya fasen.

Att du blir förvirrad av hans signaler tror jag beror på att han signalerar just förvirrat, om du förstår vad jag menar? Det som tidigare funkade smidigt för honom och hjälpte honom att komma till ro, räcker inte riktigt längre. Och då krånglar han och växlar mellan att vilja och inte vilja ha.

Teoretiskt sett kan man säkert hantera sådana här faser enligt en jättesträng regelbok, genom att till exempel låta bli att erbjuda flaskan om han har sagt nej till den. Men eftersom teorier och regelböcker sällan funkar i praktiken tycker jag att ditt sätt att pröva, backa och pröva igen är bättre. På så sätt kommer du att lära dig vad som funkar i den här nya utvecklingsfasen, och din son kommer att lära sig hur han kan komma till ro med era nya rutiner.

Det här krånglet är bra också på andra sätt. Missförstånd vässar nämligen barns kommunikation. Inte genom att de blir konstant och komplett missförstådda förstås, utan tack vare sådana här härvor när man som förälder försöker förstå, missförstår och sedan till slut fattar.

Ett väldigt basic knep när barn har svårt att komma till ro i den här åldern är att hålla dem tryggt och fast i famnen medan man själv andas tungt och lugnt. Knepet är att hålla kvar även om de far upp och får för sig att de har blivit pigga. Det kanske en självklarhet som du redan har testat tusen gånger, men annars kan du ta till det när du har tröttnat på att jonglera med flaskan.

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.