Vår 3-åring har gått ner i vikt för att hon inte vill äta så mycket. Vad ska vi göra? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Fråga:

Vår drygt 3-åriga dotter har gått ner i vikt eftersom hon inte vill äta så mycket.

Vi har inte brytt oss så mycket om det till en början utan tyckt att hon äter i alla fall någon gång om dagen. Men situationen har nu blivit värre. Idag var vi hos läkaren (i ett annat ärende), och det visade sig att hon har gått ner två kilo.

Vi vill inte tvinga i henne mat utan vill att hon ska ha en positiv inställning till mat och måltider, men också att hon kan äta det som serveras.

Ska vi börja laga köttbullar och makaroner till henne (då rensar hon hela tallriken) medan hennes storebror får torsk för att det är nyttigt och för att det är vad som serveras? Hur resonerar du?

Tacksam för svar

Barnpsykolog Malin Bergström svarar:

Jag resonerar precis som du: Man ska aldrig tvinga (eller lura) i barn mat. Istället ska man fokusera på att skapa en positiv inställning till mat. Som förälder har man ansvar för att servera hyfsat näringsrik mat som barnet kan tycka om, servera rimliga portioner, föregå med gott exempel vid måltiderna och försöka skapa trevlig stämning vid matbordet. Barnets ansvar är att välja vad och hur mycket det vill äta.

Man tror att barns selektiva inställning till ny mat och spännande smaker har evolutionära rötter. I tidernas begynnelse var det helt enkelt livsfarligt att som liten vara pigg på nya smaker. De barn som hade störst chans att överleva var de som undvek att stoppa främmande bär, svampar och rötter i munnen och istället höll sig till välkända saker som de sett vuxna äta.

När man är 3 år är det vanligt att ha ett fåtal favoriträtter och vara skeptisk till annat. I skolåldern brukar repertoaren ha breddats, även om vissa är fortsatt försiktiga långt upp i åldrarna.

Jag föreslår att du serverar din dotter sådant som hon gillar (köttbullar och makaroner) men ser till att det också finns andra smaker på bordet som hon kan välja att pröva. Föreslå att hon smakar, men truga inte.

Jag brukar ibland beskriva kräsna barns inställning till mat som en psykologisk allergi. Vissa människor är kroppsligt allergiska och reagerar med svullnad eller klåda när de äter något de inte tål. Andra reagerar istället psykologiskt: känner avsmak, får ont i magen eller kväljningar. Därför behöver de, precis som de med kroppslig allergi, äta särskild mat tills deras ”allergi” har gått över.

Kanske kan det vara till hjälp när du ska förklara för din son varför lillasyster äter annan mat än ni andra?

En annan förklaring du kan använda är att vissa, som din dotter, har särskilt välutvecklade smaklökar och därför behöver extra ”snäll” mat. Smaker som ni andra i familjen upplever som spännande och goda kan för henne bli överväldigande. Innan hon har ”vuxit i” sina smaklökar behöver hon därför särskild mat.

Båda förklaringarna är sanna för vissa. Du får känna efter vad du tror stämmer på din lilla flicka.

Vill du också ställa en fråga till vår barnpsykolog Malin Bergström? Klicka här!