Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Min man är sjuk, jag är utmattad – hur kan vår dotter bli trygg?

Min make – vår dotters pappa – är svårt sjuk och mestadels sängbunden. Och jag är utmattad. Hur hjälper vi vår 1-åring att känna sig trygg utan mig, så att jag kan vila och så att jag inte går sönder? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Barnpsykolog Malin Bergström svarar på läsarfrågor.
Barnpsykolog Malin Bergström svarar på läsarfrågor. Foto: Stefan Tell

Detta är en artikel från Vi Föräldrar.

Fråga:

Jag har en ljuvlig liten 1-åring som alltid har verkat må bra och börjar varje dag med ett leende. Förra terminen började vi försiktigt med dagmamma (familjedaghem, redaktionens kommentar) ett par eftermiddagar i veckan. Det verkade gå fint. Vår dotter grät alltid när jag gick men lugnade sig strax och hade det trevligt med de andra barnen.

Nu verkar det ha vänt. Hon är otröstlig från att jag lämnar henne tills jag hämtar henne. Sist hon var hos sin dagmamma grät hon oavbrutet, fyra timmar i sträck!

Till saken hör kanske att jag själv inte mår speciellt bra. Min make – vår dotters pappa – är svårt sjuk och mestadels sängbunden. Han är förtvivlad och får i sin frustration svåra panikattacker. Jag försöker ta hand om honom så gott jag kan och samtidigt ge min lilla en så trygg och lycklig uppväxt som möjligt, men jag är utmattad. Helst vill jag träffa en terapeut, men för att kunna gråta ut vill jag helst inte ha den lilla med mig, och dagmamman vill inte ta hand om henne när hon är så olycklig.

Min makes förtvivlan och min trötthet har funnits där under hela vår dotters liv, men det verkar inte ha påverkat henne tidigare. Hon har velat klappa och trösta sin pappa när hon har sett hans sorg men hon har själv alltid skrattat och lett mycket och varit nyfiken på allt och alla.

Hur ska vi gå vidare? Hur hjälper vi henne att känna sig trygg utan mig, så att jag kan vila och så att jag inte går sönder?

Trött och ledsen mamma 

Barnpsykolog Malin Bergström svarar:

Jag blir rörd när jag läser ditt brev. Självklart behöver du avlastning, och jag är glad att du tänker på hur du kan ordna förutsättningar för att orka långsiktigt. Att ni har en ansträngd familje­situation är inte ett argument mot att din flicka går hos dagmamman utan ett argument för att få det att fungera där. Och det är dagmammans ansvar.

Många barn har perioder när de behöver extra stöd i barn­omsorgen. En dagmamma eller förskola ska i sådana lägen utarbeta en plan för hur de ska arbeta pedagogiskt för att få barn att trivas. Er dagmamma kan ta hjälp av en specialpedagog i kommunen för att lägga upp den planen.

Jag brukar föreslå att man genomför en ny inskolning i sådana här lägen. Men utifrån ditt brev förstår jag det som att ni faktiskt fortfarande håller på med ett slags inskolning, eftersom din flickas tid hos dagmamman är så begränsad. I så fall är din flickas reaktion kanske det ”bakslag” som brukar komma efter en tids inskolning.

Jag tänker därför att din lilla flicka nog behöver större kontinuitet för att landa i verksamheten hos dagmamman. Ett par eftermiddagar i veckan är för lite för att hon ska vänja sig. Jag tror att hon behöver vara där varje dag för att knyta an till dagmamman. Dagmamman behöver vara extra tillgänglig för din lilla flicka och kan tillsammans med en specialpedagog planera för hur hon ska göra för att er dotter ska trivas. I grunden handlar det om att hon har din flicka i famnen eller nära tills din dotter släpper henne och vill närma sig de andra barnen.

Att du träffar en psykolog eller terapeut låter viktigt och bra, både för att du ska få gråta ut och för att du tillsammans med denna skapa en struktur för er tillvaro i familjen. Det kan handla om avlastning, rutiner och om hur du ska kunna fylla på med energi och lust för dig själv, så att du orkar finnas för din make och dotter. Ditt brev vittnar om en omsorg om din dotter som gör mig varm i hjärtat, och jag tror att en psykolog kan hjälpa dig att skapa förutsättningar för att du ska orka fortsätta glädjas åt den lilla. Jag tänker att du i första hand kan ta kontakt med en psykolog knuten till ert bvc, om du inte redan har etablerat kontakt med någon annan.

Du skriver att din make får panikattacker och är förtvivlad. Jag tänker att också han, som svårt sjuk nybliven förälder, kan ha god hjälp av psykologisk behandling. Dels för att behandla sina panikattacker (som är ett behandlingsbart tillstånd), dels för att resonera kring sitt föräldraskap. Behandlingen av panikattacker sker med fördel inom psykiatrin, medan han kan få hjälp kring sitt föräldraskap av en psykolog knuten till bvc.

Avslutningsvis: Om er dagmamma inte är beredd att arbeta för att få er dotter att trivas föreslår jag att du kontaktar någon ansvarig i er kommun för att få hjälp med en plats i barnomsorgen som fungerar för er. Stor varm kram!

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?

Mejla till fragamalin@vf.bonnier.se. När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.