Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Pappig 1-åring – mamman känner sig misslyckad

1-åringen skriker så fort pappa går ut ur rummet och på nätterna är det bara han som kan trösta. Mamman undrar om hon har gjort något fel. Barnpsykologen svarar.

1-åringen är pappig. "Jag undrar om jag har gjort något fel?" skriver mamman. "Vi hade en ganska strulig start då hon inte fick ett bra grepp om bröstet, vilket resulterade i att hon mest har blivit flaskmatad."
1-åringen är pappig. "Jag undrar om jag har gjort något fel?" skriver mamman. "Vi hade en ganska strulig start då hon inte fick ett bra grepp om bröstet, vilket resulterade i att hon mest har blivit flaskmatad." Foto: Humphrey Muleba/Unsplash

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Jag vill vara den som tröstar men bara pappa duger

Jag har en dotter på snart 1 år som är väldigt pappig. Det började när hon var cirka 9 månader.

Så fort jag och pappan är i samma rum vill hon snabbt till honom. Hon blir arg om hon får komma till min famn och skriker så fort han går ut från rummet. Om jag går ut och han är i närheten blir det ingen reaktion. Under nätterna har pappan fått trösta och söva henne eftersom det inte funkar om jag försöker.

Detta är väldigt frustrerande eftersom jag gärna vill vara den som tröstar och nattar.

Jag har varit hemma med henne sedan hon föddes och jag ska vara hemma med henne ett par månader till. Pappan jobbar hemifrån på grund av corona och spenderar därför lite mer tid med henne, men är tvungen att gå iväg emellanåt. Jag tror att det var när han började jobba hemifrån som det började. Hon lade märke till att han ibland försvinner men kommer tillbaka. Pappan är väldigt närvarande när han är med henne och älskar sin dotter.

Jag undrar om jag har gjort något fel? Vi hade en ganska strulig start då hon inte fick ett bra grepp om bröstet, vilket resulterade i att hon mest har blivit flaskmatad. Jag fick kämpa i flera timmar med amningen och pappan fick sedan stödmata med flaskan när hon var nyfödd. Jag lyckades dock delamma henne i 7 månader, även om hon knappt var intresserad av amningen.

Pappan har två barn sedan tidigare och är en ganska självsäker person. Jag undrar om hon har märkt det och därför tytt sig mer till honom.

Vår dotter hade en del kolik i början och jag upplevde att jag hade svårt att trösta henne. Ibland var det enda som hjälpte att jag fick söva henne till sömns i selen för att hon skulle sluta gråta, men jag tror att anledningen till att hon till slut somnade mest var utmattning. Koliken blev bättre efter cirka fem månader.

Jag känner mig väldigt misslyckad och undrar om du har några råd om hur jag ska bete mig?

JM

Att pappa är favorit betyder inte att du är mindre viktig eller älskad

Malin Bergström är barnpsykolog och docent, verksam vid Karolinska institutet och Stockholms universitet. Hon svarar regelbundet på frågor på Viföräldrar.se.
Malin Bergström är barnpsykolog och docent, verksam vid Karolinska institutet och Stockholms universitet. Hon svarar regelbundet på frågor på Viföräldrar.se. Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström: Jag förstår hur det skär i hjärtat att bli bortvald av din älskade lilla flicka. Dina tankar om att det här kan bero på fel du har gjort eller svårigheter ni har haft tycker jag dock leder fel. Min erfarenhet är istället att mammig- och pappighet har med personlighet att göra och att den växlar över tid.

Att din dotter föredrar pappa betyder inte att du är mindre viktig eller älskad. Det betyder bara att han just nu är nummer ett i hennes härva av anknytningsrelationer. Den bästa vägen för att stå ut med det är att jobba på din egen acceptans och medkänsla med dig själv.

Din dotter har två föräldrar som älskar henne och det är en fantastisk start i livet. Även om du vet det så gör det förstås ont i dig när hon vill till pappa. Det är självklara känslor och även om tanken på att detta kommer växla över tid inte tröstar helt kan det ändå lindra något.

Att ha egen tid med din dotter då bara du och hon är nära är en annan tröst.

Var också noga med att stoppa dina tankar om egna misslyckanden när de drar igång. Pappigheten handlar inte om det, och sådana tankar drar bara ner dig och gör dig ledsen. Odla istället fantasier om vilka mysiga saker du och din flicka ska göra framöver.

Varm kram Malin

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Vill du ställa en läsarfråga till vår barnpsykolog?

Mejla till fragamalin@vf.bonnier.se. När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.