När ska man sluta med napp?

Detta är en artikel från Vi Föräldrar. 

Fråga:

Vår dotter, som är 2 år och 2 månader, har alltid varit förtjust i nappen – och nu är fixeringen enorm. Jag undrar om nappen har blivit ett övergångsobjekt?

Hon har nappen stora delar av sin vakna tid. Hon lämnar på begäran ifrån sig nappen utan några konstigheter när vi leker, pusslar, målar eller dylikt, både hemma och på förskolan, men all tid däremellan – och även vid matbordet! – finns nappen med.

Jag tänker ofta att vi bör plocka bort nappen när den inte behövs. Hennes pappa tänker inte alls på det sättet mer än vid matbordet.

Nappanvändandet är befäst i ritualer. Hon ska till exempel ha nappen på väg från förskolan, hon ska skölja den när vi tvättar händerna, hon ska ha den vid minsta motgång eller tristess.

Vår dotter har haft en tuff period med många förändringar, bland annat har hon för ett par månader sedan fått ett syskon, det är ny personal och nya lokaler på förskolan och där har hon börjat sova inne istället för utomhus i vagn.

Frågan är: Hur ska jag begränsa användandet på ett milt sätt på dagarna? Och när ska man sluta med napp?

Annica 

Barnpsykolog Malin Bergström svarar:

Visst är nappen ett övergångsobjekt! En bit gummi som skänker trygghet och ro eftersom den tillfredsställer barns naturliga sugbehov i en kultur där vi inte ammar så länge som barns medfödda natur antagligen är inställd på – det finns ju de som hävdar att det naturliga för människan som däggdjur vore att amma i sisådär en fyra, fem år.

Självklart finns det nackdelar med napp: grötigt tal, spretande tänder, fixering i perioder och, det värsta av allt, katastrofen när nappen kommer bort. Men detta är egentligen petitesser när man tänker på vad nappen kan ge en liten unge.

Generellt sett tycker jag inte att små känsliga barn behöver sluta med napp förrän de blir så stora att man kan göra överenskommelser kring det. Kanske kan man till exempel sluta med napp i 4-årsåldern, om barnet har en hyfsat lugn period då. Men har man bara levt i två ynka små år kan alla små trygghetsfaktorer behövas när saker förändras både hemma och i förskolan.

Samtidigt förstår jag verkligen om du vill reglera nappanvändningen en smula, för en bidragande orsak till det intensiva sugandet är förstås vanan. Men för att styra upp behöver ni föräldrar prata ihop er. Om ni har olika nappvanor blir det på er dotters bekostnad. Fortsätter hon att suga intensivt så fort hon är med sin pappa bryts inte vanan utan hon kommer att fortsätta sakna nappen när hon är med dig.

Prata därför ihop er kring vilka situationer ni vill ha nappfria och berätta för lillflickan vilka nya vanor ni ska införa. Hjälp till att distrahera henne de första veckorna innan hon vant sig vid att vara utan den ibland.

Tips på nappfria vanor kan till exempel vara de första tio minuterna vid matbordet, när ni är ute, vid lek och pyssel hemma, när ni är med andra och så vidare.

Kanske väljer ni att styra nappsugandet mot stunder när hon vilar, är ledsen eller upprörd, sitter i famnen eller vagnen, kollar på barnprogram, ska sova och så vidare.

Att reglera nappanvändandet är förstås inte att göra henne någon otjänst utan något hon kommer att vänja sig vid.

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.