Min bebis vill somna med bröstet i munnen
Ellens 4 månaders-bebis har stort behov av närhet och vill helst sova med bröstet i munnen. "Jag blir otroligt låst", skriver hon och undrar hur hon kan göra. mamas barnpsykolog Malin Bergström svarar.
"Jag önskar att min sambo kunde natta"
Jag har en dotter på 4 månader med ett mycket stort behov av närhet. De första två månaderna av hennes liv hade vi kroppskontakt i stort sett 24 timmar per dygn. Det hände någon gång då och då att jag kunde gå på toaletten ensam eller duscha medan hon var med sin pappa, men då var hon oftast ledsen och skrek.
Nu är det något bättre. På dagarna kan jag lägga ner henne ibland, men verkligen inga långa stunder. Under den senaste månaden har hon börjat kunna ligga i vagnen och har till och med somnat där någon gång, men det är fortfarande mycket sällsynt. När hon ska sova på dagarna får jag ligga eller sitta med henne vid bröstet. Om jag försöker smyga iväg när hon har somnat vaknar hon genast. Det är som att hon sover jättelätt och hela tiden känner efter om jag är nära.
På dagarna kan hon också sova i bärsjal eller bärsele på mig eller hennes pappa, men det går absolut inte att lägga ner henne. På nätterna sover hon hos mig, helst med bröstet i munnen.
För det mesta är det mysigt att ha henne så nära, men det börjar bli lite påfrestande. Jag blir otroligt låst eftersom jag måste gå och lägga mig vid 20-tiden varje kväll. Dessutom tryter mitt tålamod emellanåt på grund av detta, vilket leder till att jag kan känna mig arg på min dotter ibland när hon gråter och skriker. Efteråt får jag såklart jättedåligt samvete.
Jag skulle önska att min sambo kunde natta henne eller att jag åtminstone kunde smyga iväg efter att hon hade somnat – samtidigt vill jag inte att hon ska somna med gråt och skrik eller att hon ska känna sig otrygg eller övergiven.
Jag vet att man inte kan skämma bort en bebis med för mycket närhet, men hur länge är det rimligt att ha det på det här sättet? Hur kan vi hjälpa henne att känna sig trygg utan mig? Kan vi få henne att sova djupare?
Hon helammas men vägrar napp.
Ellen
Barnpsykolog Malin Bergström svarar: Vad som är rimligt avgör du bäst
Människor som inte har barn (eller inte har haft småbarn på länge) skulle säkert svara att ”om du ’bara’ gör si eller så kan du enkelt styra upp detta”. Men som jag ser det är den balansgång du beskriver, mellan din dotters behov av närhet och din önskan om eget space, en mycket bättre väg att gå. För det är precis den processen som leder till att hon så småningom kommer att kunna nattas av sin pappa, vara mer på golvet, vara trygg både med och utan dig och kanske kommer att acceptera napp.
Processen innebär att du har känselspröten öppna för din dotters behov och förmåga – och som genom ett mirakel ökar din frustration i samma takt som hennes förmåga att förutsäga skeenden och därmed bli mottaglig för nya rutiner ökar. I början hade ni kroppskontakt jämt; nu har det hänt att hon har somnat i vagnen och kunnat ligga på golvet en stund. Frustrationen som har börjat spira i dig ger dig drivkraft att styra henne mot fler stunder på golvet, att försöka få henne att ta nappen och att hon ibland ska kunna somna utan bröstet.
Det är precis det som är ett lyhört föräldraskap! Därför ska du inte ha dåligt samvete när tålamodet tryter. De känslorna är lika viktiga ledsagare i ditt föräldraskap som kärleken och glädjen. Om du aldrig blev frustrerad skulle du fastna i det slags föräldraskap som passar för en nyfödd.
Det du behöver stå ut med, och se vitsen i, är istället att den här dansen, eller krånglet, pågår. För det är det som leder till att hon blir trygg och självständig.
Vad som är rimligt avgör du bäst utifrån hur frustrerad du känner dig. Om det känns för jobbigt att neka henne bröstet eller närheten är ditt frihetsbehov inte tillräckligt starkt än. När det blir det låter du hennes pappa natta henne medan du sticker ut och gör något annat.
Tids nog kommer yttre omständigheter, som byte av föräldraledighet, jobbstart, förskola och tusen andra åtaganden, att kräva er anpassning och sätta ramar för vad som är möjligt att förhandla om känslomässigt. Men till dess är det toppen om du kan bejaka frustrationen, väga den mot hennes behov av närhet och på så sätt försiktigt kryssa er fram till ett andra halvår av mindre kroppskontakt.
/ Malin
Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.
Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?
Barnpsykolog Malin Bergström svarar på frågor som rör föräldraskap och barn, med särskilt fokus på de allra minsta. Malin har lång erfarenhet från barnhälsovården (bvc) och barn- och ungdomspsykiatrin (bup). Har du en fråga du vill ställa till Malin Bergström? Mejla din fråga till mama@mag.bonnier.se.
När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske hos Mama och Expressen. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga.
LÄS MER: Clara Lidström vill bryta tabut att amma större barn: ”Ett problem”
LÄS MER: Barnsjuksköterskan Anna: ”Jag blev skammad när jag ammade mitt barn”
LÄS MER: mamas barnpsykolog Malin Bergström: Ställ en fråga • Läs alla svar
