4-åring bor växelvis och längtar efter den andra föräldern
4-åringen bor växelvis och saknar den förälder han inte är hos. Barnpsykolog Malin Bergström svarar.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar.
Fråga: Min son längtar efter sin mamma, vad ska jag göra?
Vi är nyskilda och har två barn, 4 och 6 år. Den yngre pojken tycker att det är bra hos oss båda, men han längtar efter den av oss han inte är hos. När han är hos mig vill han hem till mamma och när han är hos mamman vill han hem till mig. Han är ledsen i fem minuter, sedan går det över.
Jag brukar säga att han snart ska hem till mamma och försöka trösta och finnas som ett stöd. Efter en liten stund försöker jag avleda, och jag bekräftar även hans känslor; ”Jag förstår att det är jobbigt” och så vidare.
Hur ska vi göra i det här läget? Ska han få ringa den han längtar efter när han är ledsen, eller ska vi vänta en stund tills han är gladare? Eller hur ska man göra?
Mamman och jag har en bra kommunikation, och vår relation är också bra.
Per
Barnpsykolog Malin Bergström svarar: ”Att ringa kan hjälpa”
Vad fint att ni har en bra relation och kommunikation trots att ni är nyskilda. Och vad fint egentligen att er lillpojke längtar efter er båda, trots att det är jobbigt i stunden – för hans längtan betyder ju att ni båda är älskade och viktigast i livet för honom, men också att det tar tid för honom att vänja sig vid att inte ha er båda nära samtidigt.
Ditt sätt att bemöta honom när han längtar – att trösta, försäkra honom om att han snart ska få träffa mamma, bekräfta hans känslor eller avleda när det passar – låter väldigt fint i mina öron. Att han är ledsen korta stunder på det här sättet, och att han då får tröst och bekräftelse, är nog hans sätt att bearbeta sin saknad och den omställning det innebär att ni har flyttat isär.
Forskning visar: Växelvis boende bra även för små barn
Om han får ringa sin mamma när han längtar finns det en risk att det blir svårt för henne att trösta på telefon. Kanske är det inte just ett telefonsamtal han egentligen längtar efter utan hennes famn. I sådana lägen kan ett telefonsamtal bli frustrerande. Hon kan inte kan ge det hon skulle vilja och han får inte det han längtar efter. Då är det bättre att du, som finns nära, tröstar honom.
Det kan förstås också vara möjligt att han blir lugnare av ett telefonsamtal. Jag föreslår därför att ni prövar hur det blir om han får ringa den förälder som han längtar efter. Om det leder till frustration och större längtan vet ni framöver att ni ska vänta med samtalen tills han är lugn och glad. Blir han lugnad av att ringa har ni hittat ett sätt att överbrygga avståndet för honom.
Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.
Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?
Mejla till fragamalin@vf.bonnier.se. När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.
