”Kortare dagar på förskolan – eller fler lediga dagar?”

Vad är bäst – rutiner eller mer tid med barnen?

Jag går mot slutet av en 8 månader lång pappaledighet med min son på 19 månader. Jag och min sambo har sedan tidigare en dotter på snart 3 år. I takt med att föräldraledigheten närmar sig sitt slut har jag och min fästmö planerat och diskuterat inför att jag ska börja jobba igen.

Min fästmö jobbar måndag till fredag och planerar att jobba 80 procent. Jag jobbar treskift (dag/kväll/natt samt helger). Mitt arbete möjliggör att jag med viss enkelhet skulle kunna byta till en dagtjänst måndag till fredag. Även jag ska jobba 80%.

Nu till frågan: Både jag och min fästmö är överens om att barnens bästa står i fokus. Men vi har olika synsätt på vad som är bäst. Min sambo menar att det skulle vara bäst om vi båda jobbade dagtid 80% måndag till fredag (jag kortare dagar, och hon ledig och hemma med barnen på onsdagar). Som argument för detta har hon att det skulle innebära korta dagar för barnen på förskolan, tydligare och enklare med rutiner samt att vi spenderar kvällar och helger tillsammans som familj.

Jag å andra sidan förespråkar att jag är kvar på min tjänst i treskift. Med 80% tjänstgöring skulle det innebära att jag i genomsnitt jobbar drygt tre arbetspass i veckan och ungefär var tredje helg. Som argument för detta har jag att barnen är mindre på förskolan och mer hemma (de är hemma med mig de vardagar jag är ledig). Det kan innebära något längre dagar emellanåt, när de väl är på förskolan.

Kanske finns det inte något rätt eller fel svar på denna fråga, men vad är bäst för barnen? Kortare dagar på förskolan eller fler dagar hemma?

Om vi skulle välja ”min” lösning, finns det i så fall några nackdelar med att vistelsetiden på förskolan blir ”hattig” och varierar från vecka till vecka?

Emil 

Barnpsykologen Malin Bergström: Hur barnen trivs på förskolan är en springande punkt

Barnpsykolog Malin Bergström Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström: Hej Emil, grattis till att kunna utgå från barnen när ni diskuterar era arbetstider! Det är riktig lyx under småbarnsåren. Jag tror att många läsare vrider sig i avund och kanske kan ni inspirera någon annan som kutar runt som en ekorre i vardagen! (Rätten att arbeta deltid under småbarnsåren är fantastisk, men den krockar förstås både med ekonomin och arbetslivet för många.)

Eftersom barn är lika olika som vi vuxna kan jag inte besvara din fråga rakt av. Jag radar istället upp några infallsvinklar som ni kan vända och vrida på när ni diskuterar. För mig är en springande punkt hur barnen trivs på förskolan. Ni vet redan hur er dotter har det, så kring henne är det enklare att resonera. När det gäller lillpojken får ni utgå från hur ni känner honom.

Kontinuitet

Vissa barn kan behöva kontinuitet för att komma in i verksamheten efter inskolningen. Andra glider in i verksamheten hur oregelbunden deras närvaro än är. Hur tror ni att det blir för er son? Kan lediga onsdagar och strödagar ställa till det? Eller är han redan bekant och bekväm med föris genom att ha följt med storasyster dit?

Statistiskt sett kommer han att vara sjuk en hel del i början – vilka jobbtider förenklar i det avseendet; är det de oregelbundna som du föredrar? För många 3-5-åringar är kontinuitet på förskolan positiv eftersom det är där de har sina kompisar. Hur är det med kompisar och aktiviteter när barnen är hemma? Blir det lätt och enkelt eller blir det segt på grund av att alla andra är på föris?

Långa dagar

I resonemanget om långa dagar på föris får ni utgå från era erfarenheter. Hur reagerar er dotter när ni hämtar sent? Är hon utmattad och som en våt trasa, eller har förskolan lugna mysiga aktiviteter i slutet av dagen så att barnen får varva ner?

Rutiner

Din sambo anger mer regelbundna rutiner som argument för kontorstider för er båda. Är det en viktig poäng ur barnens perspektiv? Märker ni att de trivs med en regelbunden vardag? Kan ni i så fall styra upp regelbundna rutiner även med ditt förslag, så att rutinerna bibehålls även om ni inte är hemma samtidigt i samma utsträckning?

Familjetid vs egen tid

Att få egen tid med barnen, som i din modell, kan upplevas som mysigt och fritt, men också som krävande och jobbigt. Kanske ser du och din sambo olika på det, eftersom hon vill ha mer familjetid. Lyssna in vad som ligger bakom hennes önskan. Har hon svårt att få ihop det när hon är själv vissa helger, eller är det dig och mer tid tillsammans som hon längtar efter? Hennes schemaförslag ger större utrymme för att dela upp er med varsitt barn, är det något ni trivs med och vill prioritera?

"Barnens bästa" och andra sätt att se på det

Min erfarenhet är att ”barnens bästa” är ett argument som är fint och lite oantastligt att kasta in i en diskussion. Det är förstås ett idealiskt fokus men det kan också bli en härskarteknik som låser samtalet. Kanske ska ni pröva att se saken ur lite andra vinklar också?

Ett vidare perspektiv kan hjälpa er att förstå varandras argument och underlätta en lösning. Vad innebär det till exempel arbetsmässigt för dig att jobba treskift respektive kontorstid? Gillar du friheten i treskiftet och att behöva jobba färre timmar än på ett kontorstidsschema?

Din sambos önskan om kontorstider för er båda, vad ligger bakom den? Tycker hon att mer ansvar hamnar på henne om du jobbar treskift eller är det mer frihet på kvällar och helger hon längtar efter? Finns det andra aktiviteter och åtaganden som gynnas av den ena eller andra modellen? För att elda på brasan i diskussionen ytterligare kan saker som fördelning av hushållssysslor och ansvar för barnen kastas in när ni ändå är igång.

Avslutningsvis tycker jag att det bästa rådet kring både familjeliv och livet i stort är att pröva sig fram. Det är väl inte nu eller aldrig som arbetstiderna behöver bestämmas? Kanske prövar ni en termin med nuvarande schema och ändrar om ni tycker att vardagen gnisslar för mycket?

Jag önskar er allt gott, varma hälsningar Malin

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.