Är jag överkänslig som inte tror att mitt barn kan bli tröstat av en främmande vuxen? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Jag har en son som är 3 månader. Jag skulle vilja komma igång så smått med träningen. På mitt gym har de pensionärer som passar barnen medan föräldrarna jympar, men jag vill inte att min son ska känna sig övergiven. Så länge han sover i sin liggdel är det ju inget problem, men hur upplever han det om han vaknar och en främmande person lutar sig över honom?

Det känns inte bra i magen. Om jag däremot tänker att jag skulle be min mamma eller farfar eller en kompis att gå ut och gå med min son i vagn så oroar jag mig (nästan) inte alls för att han skulle vakna och vara ledsen – men det är ju för att jag känner mig trygg med mamma/farfar/kompisen. Min son har ännu ingen relation till mor- och farföräldrarna (de bor långt härifrån).

Är jag överkänslig som inte tror att mitt barn kan bli tröstat av en främmande vuxen? Och blir det annorlunda för min son att bli omhändertagen av en mormor, som han har träffat kanske tre gånger i sitt liv, än att bli omhändertagen av en främling på ett gym?

Förstagångsförälder

Barnpsykolog Malin Bergström svarar:

 

Tänk vad magkänslan är viktig i föräldraskapet! Nästan alltid när vi tror att vi är överkänsliga är vi tvärtom som klokast och mest inlevelsefulla.

Att vi gör skillnad mellan vilka vi väljer som barnvakt är naturligt. Att be någon ta hand om vårt barn är att visa denna person ett enormt förtroende. Självklart känns det bättre med människor vi känner oss trygga med. Och i och med att det är tryggare för dig är det också tryggare för din son, även om han inte känner sina släktingar eller dina kompisar än. Han är ju helt utlämnad till ditt (och sin pappas) omdöme och litar på att ni väljer sådant som är gott för honom.

När du lämnar honom hos någon du är trygg med visar du honom med en glad min att ”nu ska snälla morfar passa dig”. Då kan din pojke vila i den känsla som du förmedlar. Sedan kan han protestera mot morfar ändå, för att han inte kan amma eller luktar fel, men det är en annan sak. Om du litar på pensionärerna på gymmet (vilket du kanske kommer att göra när du har varit där några gånger och allt har gått bra) kommer du även att förmedla den tryggheten till din son.

För att du ska känna dig trygg att lämna honom till pensionärerna på gymmet kan det vara bra att hänga med dem under en timme när de passar andras barn. Då får du en känsla för hur barnen har det. Eller så ser du till att komma i så god tid att du hinner bygga upp ett förtroende för någon av barnpassarna innan ditt jympapass börjar. Eller så väljer du att bara träna när du kan ha någon av dina närmaste som barnvakt. Alla alternativ är möjliga, och inget av dem är en konsekvens av överkänslighet.

Vill du också ställa en fråga till vår barnpsykolog Malin Bergström? Klicka här!