Kan jag reparera min jobbiga start som mamma?

Detta är en artikel från Vi Föräldrar. 

Fråga: Jag har dåligt samvete över hur första tiden med mitt barn blev

Jag är mamma till en 1,5-årig tjej, och jag har haft en oerhört jobbig start på föräldraskapet. Jag längtade otroligt mycket efter att bli mamma, men efter förlossningen fick jag en djup depression och ångest utan dess like. Jag ammade inte dottern och det tog lång tid innan jag fick hjälp.

Första halvåret fanns jag i samma rum som min dotter, men jag lät min man ta ansvaret. Jag tog bara de bra stunderna. Hur jag än mådde försökte jag ge henne ett leende varje dag och så mycket tid som jag klarade av.

Nu har jag dåligt samvete för hur första tiden var. Jag har svårt att sätta gränser och försöker varje dag att göra allt jag kan för att stärka vårt band till varandra, till exempel sådant som matning och att hämta och lämna vid förskolan.

Vår dotter är otroligt aktiv och glad men hon vill knappt ha någon närhet och vill inte sitta stilla. När vi är ute går hon fram till alla.

Problemet just nu är att hennes pappa fortfarande är den hon vänder sig till vid nattning, på kvällarna och när hon är trött.

Jag vill så gärna läsa för henne och natta henne. Jag vill visa att hon kan få den tryggheten av mig också. Jag vill inte bara ge henne möjlighet att utforska, jag vill kunna ge en kram ibland också, ha henne i famnen och läsa.

Vad ska jag göra?

Barnpsykolog Malin Bergström svarar: Backa inte när din dotter är pappig

Vad fint att du mår bra igen och kämpar för att visa din flicka att du finns för henne!

Jag brukar tänka att det heter föräldraSKAP just för att det är något vi SKAPAR, hela tiden. Och att det mest utmärkande med föräldraskap är att det är en så lång relation. Den böljar genom barnets alla utvecklingsfaser och omskapar sig själv för att passa det barnet behöver för tillfället. Det finns inga andra relationer där vi har så stora möjligheter att backa, göra om, pröva igen och finna varandra på nytt.

Det du ser att din dotter behöver få av dig är närhet och tillit. Tillsammans ska ni skaffa er erfarenheter av att det är mysigt och tryggt när du tar hand om henne.

Kanske kan hennes pappa ta ett steg tillbaka och vara den som till exempel lagar middag och diskar medan du myser med din dotter i soffan och badar med henne på kvällen? Bestäm tillsammans vilka omvårdande situationer som du kan ta över och håll er till detta. Kanske är det lättare om han väljer att ta en promenad, träna eller handla medan nu nattar?

Börja med små steg och backa inte när din dotter är pappig. Hon är helt enkelt ovan vid dig i den rollen och behöver vänja sig gradvis. Precis som du gradvis behöver skaffa dig självförtroende som den som står för omsorgen.

Samla också på glimtarna av det som går bra. När man har haft en depression är det så lätt att känna skuld och bara se det man inte klarar och orkar, men guldkornen finns också där – som när din dotter ler mot dig när du hämtar på föris. Du måste bara lära dig att samla på guldkornen och låta dem hjälpa dig att växa.

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.