Kan barnen dela rum fast de är stora?
Kan vår flicka, snart 3 år, och vår pojke, snart 9 år, dela rum? Barnpsykolog Malin Bergström svarar – och så här gick det sedan!
Detta är en artikel från Vi Föräldrar.
Är det för sent att låta barnen dela rum?
Vi och våra två barn bor i en liten trea på 60 kvadratmeter. Vår flicka, på snart 3 år, och vår pojke, på snart 9 år, har egna rum. Det fungerar fint för deras del, dock lite mindre bra för oss vuxna. Vi skulle verkligen behöva ett sovrum. Vi har ingen som helst egentid och kan inte stänga in oss någonstans ens för en sekund. Så vi tänker att barnen kanske kan dela rum?
Sovrummet är stort, barnen bråkar aldrig och de kommer jättebra överens – men jag oroar mig lite för sonen som aldrig har behövt dela rum med någon tidigare (han var 6 år när lillasyster föddes).
Är det en bra idé att barnen får dela rum med varandra, eller är det för sent att dra igång ett sådant projekt?
Vardagsrummet är stort, så vi tänkte i så fall ha en lekhörna där till vår tjej. Hon leker aldrig i sitt rum, hon bara sover där.
Vår son lägger sig klockan 20 på vardagarna och lilltjejen klockan 19, så på det sättet är det ingen större skillnad.
Familjen
Psst från redaktionen! Missa inte uppföljningen här nedanför, där signaturen Familjen berättar hur det gick sedan med planeringen av sovplatser och rum till barnen!
Barnpsykolog Malin Bergström: Att dela rum behöver inte vara dåligt!
”Visst kan barnen dela rum! Min erfarenhet är att många barn tycker att det är tryggt och mysigt att sova tillsammans. Det är så klassiskt att vissa rum står tomma och alla samlas på ett ställe i lägenheten, hur trångt man än bor! När vi inreder tänker vi ibland mer på hur det ”borde” vara än på hur rummen faktiskt används. Det är ju knäppt när ni föräldrar verkligen har behov av att kunna stänga en dörr om er.
Ni oroar er över att det blir ett steg ”tillbaka” för er son som har haft eget rum och varit ensambarn länge. Men att dela behöver inte vara dåligt! Fixar ni lite så kan den här förändringen kännas positiv för barnen.
Prata med er pojke om hur han vill att ni ska göra nu när han ska dela med lillasyster. Berätta om hennes lekhörna i vardagsrummet, säg att han får ha rummet själv när han har kompisar hemma och fråga om det är något annat han vill att ni ska fixa. Kanske vill han ha ett draperi för sängen så att den blir som en privat liten koja? Kanske behöver han en egen hurts eller byrå för sina grejer som bara han får röra? Man kan också dela av rum med en hylla för att skapa en privat sfär.
Det är jobbigt på många sätt att bo trångt, men det finns faktiskt en väldigt stor fördel: Man är nära varandra.”
Så gick det sedan
Så här berättar signaturen ”Familjen”:
"Sonen fick en loftsäng som han kunde krypa upp i för att vara ifred. Under den ställde vi ett skrivbord, och där kunde han dra igen om sig med en gardin om han ville. Lilltjejen fick en sänghimmel över sin säng som stod närmare dörren, och eftersom hon oftast lekte i vardagsrummet fick hon en lekhörna där också.
Fördelen med att de delade rum var att vi föräldrar fick ett eget rum och kunde stänga om oss en stund om vi ville det – man älskar sina barn, men ibland behöver man ju gå undan. En annan fördel var att barnen fick lära sig att dela. Men när de var sjuka kunde det kännas lite tungt. Det var samma sak när lilltjejen drömde mardrömmar och grät, men då fick hon sova med oss istället. Vi fick träna på att anpassa oss efter situationen.
Efter 3,5 år, när sonen började närma sig tonåren, kändes det som att åldersskillnaden var för stor för att de skulle fortsätta dela rum. Vi märkte att det var frustrerande för sonen när han hade kompisar hemma, och han sa att han behövde vara för sig själv ibland.
Vi valde bort vardagsrum och förvandlade det till sovrum åt oss föräldrar, så att barnen fick varsitt rum. Det fungerar väldigt bra. Det är inte optimalt, men det är det bästa som vi trångbodda kan göra. När vi ska se på film kryper barnen upp i sängen med oss; då blir det extra mysigt, tycker alla."
Läs fler frågor till barnpsykologen med berättelser om hur det gick sedan!
Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.
Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?
Mejla till fragamalin@vf.bonnier.se. När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.
