Jag orkar inte med vardagen som mamma

Detta är en artikel från Vi Föräldrar. 

Fråga:

Jag och min sambo har ett barn som är 2 år. Efter förlossningen har jag inte mått så bra psykiskt. Jag kände väl aldrig någon direkt glädje när vår dotter föddes, som det sägs att man ska göra. Jag hade det länge ganska tufft känslomässigt. Hade knappt något tålamod, var mycket arg och grät nästan hela tiden, kändes det som. Det behövdes aldrig några stora saker för att en hel dag skulle vara förstörd och jag bara skulle gråta. Jag tyckte helt enkelt att livet bara var en plåga.

Jag som alltid har drömt om att skaffa barn kände verkligen inte igen mig själv när jag höll på som jag gjorde. Jag tänkte många gånger, när jag satt på natten och grät vid vår dotters säng, att de klarar sig bättre utan mig, att jag helt enkelt skulle flytta.

När hon hade fyllt 1 sökte jag hjälp på bvc efter övertalning från en väninna och min mamma. Jag fick prata med en psykolog två gånger, men … alla har det jobbigt i småbarnsperioden, så varför ska jag klaga, kände jag.

Jag vet att vår dotter inte gör allt med mening, men jag blir bara så trött på allt. Jag har ingen ork till någonting. Blir lätt irriterad på saker hon gör och blir väldigt besviken på mig själv för att jag beter mig som jag gör.

Är det normalt att må så här? Jag har verkligen världens goaste och sötaste dotter, hon är så otroligt duktig för att vara 2 år, men jag orkar inte.

Vad ska jag göra för att orka med vardagen med allt vad det innebär?

Sandra

Barnpsykolog Malin Bergström svarar:

Kära Sandra, det är inte normalt att uppleva livet som en plåga under så här lång tid. Särskilt inte eftersom du upplever att du egentligen har ett starkt skäl att känna dig lycklig, nämligen din underbara, kloka lilla dotter.

Utifrån de symtom du beskriver tror jag att du har drabbats av en depression. Det är en sjukdom som är lömsk och krävande, ­eftersom den kapar ens energi och tankar. Den försätter en i en svart spiral av negativa tankar och självförakt. Till slut kan den få en att tro att man är värdelös och inte värd att känna sig lätt och lycklig.

Men depressionens tankar är inte sanna utan sprungna ur en sjukdom. En sjukdom som man behöver hjälp att bli frisk ifrån.

Att skriva till mig är ett första modigt steg att erkänna hur du känner. Nu vill jag att du ska vara modig och ta ett andra steg.

Har man mått dåligt så länge som du har gjort behöver man hjälp av en psykiatriker inom allmänpsykiatrin. För den personen behöver du berätta det du har beskrivit för mig. Då får du hjälp så att du kan bli frisk, kanske både med läkemedel och psykologisk behandling. Medicinen bidrar till att lätta din tunga sinnesstämning och ger dig din energi tillbaka. I den psykologiska behandlingen får du hjälp att skapa vanor och rutiner som hjälper dig att bli gladare och lättare till sinnes.

Kanske skulle det kännas lättare om någon följde med dig när du träffar läkaren? Det kan vara svårt att berätta för sina nära, men det är viktigt för att de ska förstå och kunna ge stöd och avlastning.

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.