Det kom ett mejl: ”Hur ska jag orka vara mamma?”

Detta är en artikel från Vi Föräldrar. 

Fråga: Hur ska jag orka?

Jag och min man fick vår efterlängtade dotter för två månader sedan. Jag har alltid varit beredd på att mitt barns behov ska komma i första hand och att jag därmed inte kommer att ha lika mycket tid som jag hade innan jag blev förälder. Vår dotter har stort närhetsbehov och vill snutta som tröst. Hon vägrar napp, bärsele, flaskmatning, vagn, bilbarnstol och allt som gör det möjligt för mig att bli lite fri, åtminstone så att jag kan äta och gå på toa. Hon somnar vid mitt bröst men vaknar så fort jag lämnar sängen. Min man försöker jobba lite hemifrån så att jag åtminstone kan äta lunch.

Från att ha varit en lycklig mamma känner jag mig nu bara ledsen och mentalt trött. Jag kommer aldrig ut, kan inte delta i någon föräldragrupp, hinner inte sköta hus­hållet, hinner inte med min hygien, har gått upp i vikt och fått fysiska åkommor. Jag håller på att tappa både orken och glädjen, är bara ensam inne hela dagarna med mitt barn som snuttar i timmar. Jag har fått massor av råd från bvc men inget hjälper.

Vet inte hur jag ska göra och orka.

Vänliga hälsningar från en ledsen mamma

Barnpsykolog Malin Bergström svarar: Allting talar för dig!

Barnpsykolog Malin Bergström. Foto: Stefan Tell

Åh ledsna mamma, så här ska du inte behöva ha det! Nu är det dags att vända din föräldraledighet med din lilla dotter till en härlig tillvaro som är lite social. Och allting talar för dig! Under de första tre månaderna har nämligen barn ofta varken dygnsrytm eller rutiner. De föds helt enkelt så omogna att det tar några månader innan de landar och blir mer regelbundna i sitt ätande och sovande. Vid tre månader är det också lättare för bebisar att samordna sina ögon och det blir roligare för dem att ligga ner när de kan titta på något.

Självklart snuttar din dotter som tröst. Amningen är ju perfekt på det viset när den funkar – barn får både mat, dryck, tröst och kroppskontakt i ett. Men det ­speciella är att det tar lång tid innan den riktigt sätter sig. Din dotter ska få in tekniken och dina bröst ska ställa in sig efter henne. Det brukar ta ett par månader. Att du låtit henne styra helt hittills är därför bra. Men när du läser det här närmar hon sig tre månader och det är dags för dig att skapa rutiner så att du får in sådant som du mår bra av i din tillvaro – mat, hygien och ­socialt umgänge.

Jag vill föreslå att du tar dig ut en stund varje dag. Styr upp en rutin och genomför den. Promenera, gå till föräldragruppen eller gör något annat som känns kul. Börja med små korta utflykter så att du känner att det bär och utvidga dem vartefter. Din lilla dotter ska skolas in i ett liv som passar er i familjen. Det är ni vuxna som lyhört och gradvis ska vägleda henne in i det, så att ni så småningom får det ni behöver allihop.

Om jag får ge några förslag skulle jag i första hand satsa på en bärsele. Selen kan du ha när ni ska ut (en del selar kan man till och med amma i). Grejer som behövs kan du ha i en liten ryggsäck.

Hemma kan du använda vagnen eller ordna små liggplatser med kuddar runt och något att titta på. Där kan din dotter ligga när du duschar, gör dig i ordning eller fixar något att äta.

Du kan också passa på att ta en liten paus från mammalivet när din man är hemma. Kanske tar du en promenad runt kvarteret eller en kaffe med en kompis. Din flicka tar inte flaska, skriver du. Men hon klarar sig utan mjölk ett par timmar – eller så tar hon flaskan eftersom den är det enda som bjuds. Jag vill uppmuntra dig till det eftersom jag blir lite orolig över att du är så ­ledsen och mentalt trött.

Var tionde nybliven förälder drabbas av nedstämdhet

Var tionde nybliven förälder drabbas av nedstämdhet. Det är ett tillstånd som går över. Foto: Unsplash

Både du och jag vet att var tionde nybliven förälder (pappor också, alltså) drabbas av en period av nedstämdhet. Det är ett tillstånd som går över men det är också något som man kan mota redan när man märker att det kryper sig på – och det är lika viktigt som att ni tillmötesgår er lilla dotters behov, eftersom ens föräldraskap påverkas av nedstämdhet och depressioner. Nedstämdhet sänker vår energi, lust och tro på att vi ska klara av saker. Det enda som kan mota nedstämdheten är att vi utmanar dess grepp om våra tankar med motaktivitet – att vi, även om den nedstämda rösten inom oss säger att vi inte orkar eller kan, genomför det vi vill och som vi vet får oss att må bättre.

Efter sådana här perioder kan det vara som en puckel man måste över innan man börjar känna sig fri och rörlig. Utöver alla praktiska hinder kan man också råka skapa mentala hinder när man är lite låg. Jag skriver det för att du ska vara uppmärksam på om sådana dyker upp. I så fall behöver du hitta sätt att dig igenom dem.

Jag vill att du gör en mental checkup varje vecka över hur du mår

Det kan till exempel handla om att morgonen varit stökig, att du inte hunnit det du ville för att din lilla velat vara vid bröstet oavbrutet. I det läget kan det vara lätt att ställa in promenaden med kompisen för att man inte orkar mer strul. Men, som vi alla som varit lite låga vet, ger den där promenaden energi och lust om vi väl tar den. Även om det är lite krångel på kuppen.

Avslutningsvis vill jag därför att du gör en mental checkup varje vecka över hur du mår. Kanske skriver du en snutt om hur du har det så du kan jämföra över tid. Prata gärna med din man eller någon annan du litar på och be dem stötta dig i att ta dig för saker eller att avlasta dig med din lilla flicka. Sjuksköterskan på bvc har också erfarenhet av hur man kan må som nybliven förälder och kan i bästa fall vara en klippa.

Kanske har din mentala trötthet och ledsenhet redan blåst bort när du läser det här, och kanske har din flicka blivit intresserad av ­annat än att bara ligga vid bröstet. I så fall är allt som det ska och du kan vidga era cirklar. Om känslorna hänger i vill jag att du lovar mig att prata med någon och kämpa med att komma ut och träffa lite folk. Jag vill att du ska få vara den lyckliga mamma som du drömt om att vara.

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.