Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Gör jag fel som låter mitt barn titta på mobilen?

Jag har dåligt samvete för att jag låter min 2-åring titta i min telefon. Var går gränsen för hur mycket ett barn kan titta på mobilen utan att det är skadligt? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Hur mycket skärmtid är lagom?

Jag har hamnat i ett beteende som jag har lite dåligt samvete för.

Min 2-åring är en aktiv liten kille som gillar när det händer saker och ting runt honom. Han har aldrig gillat att åka bil, eftersom han måste sitta fast i bilstolen, och när han var mindre avskydde han att ligga ner i vagnen och ville bara bli buren. Nu när han kan sitta upp och se vart han åker går det bättre, men för att vi ska komma till förskolan i tid på morgnarna måste jag ändå sticka åt honom min telefon så att han har något att titta på.

Och nu har jag börjat använda mig av mobiltricket i allt fler situationer … För att han ska hålla sig nöjd när vi åker buss, för att han ska sitta stilla och vi ska få matro när vi äter, när jag behöver fixa grejer hemma och – trots att det finns en massa barnböcker i väntrummet – när vi är med storebror hos tandläkaren.

Och det är nog delvis där mitt dåliga samvete ligger, att jag väljer den enkla utvägen. Jag skulle ju också kunna ta honom i knät där i bussen och försöka underhålla honom genom att peka på alla hundar vi åker förbi, eller läsa för honom i väntrummet hos tandläkaren …

Gör jag fel?

Om jag inte tog mobilen ifrån honom skulle han lätt kunna kolla Greta Gris i två timmar i sträck.

Var går gränsen för hur mycket ett barn kan titta på mobilen utan att det är skadligt?

Mvh Undrande

Det handlar om att begränsa, dela och vägleda

Barnpsykolog Malin Bergström
Barnpsykolog Malin Bergström Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström: Precis som merparten av Sveriges småbarnsföräldrar har du drabbats av den moderna folksjukdomen skärmskam. Och som alla skamkänslor lägger den sig som ett vått skynke över vardagen och får oss att må dåligt över sådant vi inte gör något åt. Men skam för faktiskt också med sig något positivt: Den är en bra ­drivkraft för att ändra på beteenden.

Du frågar hur mycket barn kan kolla på mobilen utan att det är skadligt. Faktum är att vi inte har en aning. Skärmanvändandet ökar så snabbt att forskningen inte hänger med. Barnläkare höjer alla varnande pekfingrar de kan uppbåda och drar fram studier om samband med närsynthet, övervikt, social missanpassning och empatistörningar, men sanningen är att vi inte vet vad som är hönan och ägget i de studierna. Självklart kommer barn som inte gillar att röra på sig, eller som brukar ha svårt med den sociala interaktionen, att tillbringa mer tid framför skärmen än de som gillar att kuta runt och leka.

Kunskapsläget blir inte lättare av att forskare från andra discipliner jämför skrämselpropagandan med tågskräcken som tydligen härjade när järnvägen byggdes. Då trodde bakåtsträvare att tågåkandet skulle förstöra mänskligheten. Och min egen pappa fick inte läsa böcker som barn på 1940-talet, eftersom det kunde ”slita ut ögonen”.

Forskaren Elza Dunkels skriver på sin blogg: ”Ett vettigare förhållningssätt (än att romantisera det som har varit) kan innehålla tankar om acceptabla förluster; att vi vinner något men förlorar något annat vid varje ny teknikintroduktion. Vi fick sämre sömn när vi fick elektricitet och ändå är det idag en ytterst extrem hållning att vi ska sluta med el.”

Självklart kommer hjärnorna hos dagens barn att vara annorlunda än tidigare generationers. Och som föräldrar står vi inför det här samhällets utmaningar. Vi kämpar inte mot svält och vägglöss utan mot stress och psykisk ohälsa. Skärmarna är en väldigt stor del av våra liv idag. Det måste vi hantera och styra upp på samma sätt som vi styr upp allt annat i våra och barnens liv.

När du skriver att du ”måste” sticka åt din son mobilen på morgnarna och när den känslan generaliseras till fler och fler situationer är det förstås bra att skärskåda det här.

Var kommer känslan av ”måste” ifrån? Som du beskriver det får jag en känsla av att det finns en vånda bakom mobiltricket – kanske en vånda för att din son annars skulle bli oregerlig, busig eller mer krävande. Den känslan tycker jag att du ska utmana och istället se vad som skulle hända om du lät bli.

Antagligen skulle du själv behöva interagera mycket mer med honom i de situationerna. Avleda, pigga upp med en saga eller sång eller kanske till och med ett litet samtal. Ibland skulle det förstås bli jobbigt men ibland istället kul. Kanske skulle ni få mer kontakt? Lära känna varandra lite bättre? Och kanske skulle du behöva utveckla fler föräldrastrategier.

Det bästa sättet att ta reda på vad som händer är att pröva. Då får du också en bredare repertoar och kan välja när du vill använda mobiltricket.

När det handlar om att styra barns skärmande brukar jag tänka på tre sätt:

1. Vi ska begränsa barns skärmanvändande – eftersom din son inte är ensam om att kunna kolla på Greta Gris i två timmar. Vi behöver se till att barn får en allsidig dos stimulans i sin vardag. Och vi behöver se till att vi själva vågar möta barnen och deras humör vid matbordet utan att vifta bort interaktionen med en film. Dessutom behöver vi se till att den sista timmen på kvällen är skärmfri. Flera studier visar att sent skärmande kan påverka sömnkvaliteten negativt. Vi behöver lära barn att värna om sömnen redan tidigt.

2. Vi ska också dela barns skärmande. Vi pratar nämligen betydligt mindre med barn om vad de gör på nätet än om vad de läser och leker. Den vanan är det bra att sätta redan nu, eftersom saker som händer digitalt kan vara lika farliga för äldre barn som det som händer på bussen. Vi behöver helt enkelt odla en kultur där vi delar den delen av våra liv i familjen.

3. Avslutningsvis behöver vi vägleda barn i skärmtillvaron. Att sätta sig in i Greta Gris och de barnspel din son använder bygger en bra sådan vana. Källkritik och medie- och informationskunnighet är nämligen nödvändig kompetens för barn. Det behovet har förstås inte din 2-åring, men om bara något år eller två är han redan mer självständig vid skärmen och då behöver du finnas med.

Dessutom har du din egen skärmkonsumtion att hantera. Mobiltricket är ju en enkel utväg även för oss vuxna. Kanske behöver du göra en översyn av dina egna skärmvanor – både för att du är din sons förebild och för att det går som hand i handske med hur han får använda mobilen.

Gör en kartläggning över din skärmtid under en vecka. Hur mycket blev det? Att få koll gör att man kan släppa ångesten och istället förändra. Vad vill du ha kvar i ditt eget och dins sons skärmande? Se till att inte bli överambitiös när du sedan ska styra upp det. Var realistisk, för handen på hjärtat är ju mobilen faktiskt en gudagåva. Vi behöver bara lära oss att använda den på ett smart sätt.

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Läs också: Mer skärmtid i förskolan? Forskare förklarar varför det är bra! 

Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?

Mejla till fragamalin@vf.bonnier.se. När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.