Hur blir jag viktigare för min 4-åring?

Detta är en artikel från Vi Föräldrar. 

Fråga:

Jag läser ofta att det är bra att barn är blyga, mammiga och så vidare, eftersom det tyder på en trygg och bra anknytning.

Min dotter som är 4,5 år drabbades för tre år sedan av en turbulent skilsmässa. Idag bor hon varannan vecka hos oss två mammor. Mitt ex träffar ständigt nya flickvänner och människor, och vår dotter är alltid spexig, glad, nyfiken och kärleksfull. Mitt ex uppfattar hennes beteende som att hon ”ääälskar” alla hennes nya flickvänner och vänner, eftersom hon ofta pussar och kramar dem vid första mötet. Jag upplever det som att hon saknar flockkänsla.

Detta påverkar min relation till vår dotter. Ibland känns hon inte som mitt barn, eftersom hon sällan behöver mig som trygghet.

Vår dotter är inte blyg. Hon springer ofta vilse i affärer och verkar inte bry sig men kan få panik när hon upptäcker att jag inte är där precis när hon vill. I simhallen rymmer hon till bubbelpoolen med andra – jag har ibland hittat henne med andra mammor och deras barn efter att ha släppt henne ur sikte i två sekunder för att ta på storebror strumpor.

Nattningarna på kvällarna är de enda stunder som jag känner att hon är min, och att jag inte bara är någon som tar hand om henne. Hon vill inte pussas eller kramas när jag vill, men ibland vill hon sitta i knät efter maten.

Mitt ex brukar umgås med flickvänner eller träffa andra mammor med barn i stora köpcentrum när våra barn är hos henne. Det har resulterat i att jag mestadels stannar hemma eller är ute i skogen när jag har barnen, för att jag tror att de behöver lugn.

Jag älskar min dotter oerhört, men vad kan jag göra för att öka hennes ”beroende” av mig och få henne att förstå att man inte kan vara så ”på” på främmande människor? Hur ska jag locka fram flockkänslan och skapa en kärleksfull relation till henne?

 Behöver vi hjälp? 

Barnpsykolog Malin Bergström svarar:

Det är inte så att blyga och ängsliga barn oftare har trygga anknytningsrelationer. Däremot märks deras anknytningsbeteenden tydligare.

Att din dotter är så social handlar snarare om hennes personlighet än om hennes anknytningsmönster. Hon behöver inte återförsäkras om att du finns tillgänglig lika ofta som mindre utåtriktade.

Ur din dotters perspektiv har ni redan en kärleksfull och trygg relation. Du finns när hon behöver dig så hon kan lägga all sin energi på att upptäcka världen och människorna omkring er. Men för att du ska må bra behöver du skapa fler stunder av närhet – och jag tror att det man som förälder längtar efter återspeglar behov man ser hos sitt barn.

Närheten och lugnet är det du behöver anstränga dig för att få till med din dotter. Barn ställer oss ju inför olika utmaningar. Med vissa har man fullt sjå att få dem att våga sova hos kompisar på högstadiet. Med andra, som med din flicka, är det lugnet i de närmaste relationerna som hon behöver hjälp att få till.

Det låter fint att du anpassar ert familjeliv efter hur barnen har det hos sin andra mamma. På så sätt får barnen vila och skapar sig erfarenheter av olika sätt att leva. Genom att ni är mycket hemma, i skogen eller i andra lugnare sammanhang, minimerar du dessutom de sociala situationer som du tycker är jobbiga, när din dotter är ”på” andra.

För att du ska känna att ni landar mer tillsammans funderar jag på om du kan skapa mysstunder fler gånger under dygnet än bara vid nattningen. Kan ni till exempel hitta en morgonrutin som är fylld av gos och små samtal? Kanske en stund på eftermiddagen efter förskolan, eller när ni har varit ute?

Var inte för sträng när du tänker ut hur mysstunderna kan se ut. Att titta på teve eller spela ett spel ihop på surfplattan har lika stort värde som att läsa en bok tillsammans. Det viktiga är psykologin, att ni är nära – och att ni verkligen får till de där stunderna. Kanske går det inte att ha din dotter i knät eller så nära som du egentligen skulle önska, men samma känsla kan uppstå även om ni sitter bredvid varandra utan kroppskontakt.

Skojbrottning och jaga-fånga-lekar kan också bidra till kroppskontakt.

Avslutningsvis vill jag säga något om hur hon har det hos sin andra mamma. Jag förstår att du reagerar på det och skulle önska att barnen slapp träffa många nya flickvänner. Men (det här låter hårt): Du måste släppa det. För det är nog tyvärr bortkastad energi att försöka påverka hur ditt ex lever.

Även om du ser att barnen har andra behov än dem hon tillfredsställer kanske hon känner att hennes sociala liv ändå funkar med er utåtriktade dotter. Så trots att det är svårt och låter krasst har du mest att vinna på att lägga fokus på ditt eget familjeliv. Där kan du erbjuda barnen annat som gör att de får erfarenhet av flera levnadssätt med sig på sina resor mot vuxenvärlden.

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.