Pedagogerna verkar inte gilla min son
En mamma är orolig att personalen på förskolan inte tycker om hennes son. Hon får råd och hjälp av barnpsykolog Malin Bergström.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar.
Fråga: "Det känns som att personalen i förskolan inte gillar honom"
Jag skulle behöva din hjälp i min oro. Min 2,5 år gamla son var väldigt sjuk som bebis. Han hade förkylningsastma och var ofta sjuk tills det upptäcktes att hans halsmandlar var förstorade. För några månader sedan opererades de bort.
Han var sen i sin språkutveckling, men efter operationen i juni blev han som ett nytt barn. Jag vet inte om han kände att han började bli som andra barn och ville utforska. Han fick en sådan energi och började prata mer, men han pratar fortfarande otydligt. Oftast säger han de tre sista bokstäverna i ett ord, till exempel ”nan” för banan, eller ”kel” för nyckel.
Förskolan tycker att han bör träffa en logoped. Bvc och läkaren som utförde operationen har sagt att jag inte ska vara orolig, att hans tal kommer så småningom, men nu har jag bett bvc skicka en remiss till logoped så att det görs en bedömning.
På förskolan påtalar de också att min son har svårt att koncentrera sig vid samlingar, att han retas med sina kompisar, låtsas prata med sin pappa i telefon och är ointresserad av samlingen. De har också sagt att han ofta skrattar bort det när de säger till honom. (Jag tycker att han är duktig på att säga förlåt, han gör det ofta genom att pussas.)
Jag är rädd att förskolan vill hävda att han har en diagnos. Hans läkare säger att hon skulle ha skrivit i journalen om han hade varit okoncentrerad när de träffades, men hon har inte upplevt det så. Hon har tyckt att han har varit medgörlig och hon har kunnat utföra sina undersökningar.
Det känns som om personalen i förskolan inte gillar honom, men när jag hämtar honom säger de ändå oftast att allt har gått bra.
Jag vore så tacksam om du ville hjälpa mig i min oro och skriva några rader om hur du ser på detta.
Orolig
Barnpsykolog Malin Bergström svarar: ”Det är viktigt att din son får ett positivt stöd”
Ibland tänker förskolepersonal i termer av diagnoser redan när barn är så här små, eftersom diagnoser innebär att förskolan kan få extra personalresurser. Men jag tycker inte att det låter aktuellt just nu – dels eftersom det inte är ovanligt att små barn är ointresserade av samlingen i förskolan, dels eftersom du skriver att språket har kommit igång efter operationen och att du har fått indikationer av barnläkare på att din pojke inte behöver utredas vidare. Du ser ju snarare att han är ”som ett nytt barn” och gör stora framsteg. Då är det den positiva utvecklingen som du och personalen ska stötta.
Oavsett var din son befinner sig utvecklingsmässigt är det bästa för honom att få stöd i lek och kommunikation med de andra på förskolan. I hans ålder utvecklas hjärnan i raketfart. Det innebär att stöd från vuxna hjälper den lilla hjärnan att utveckla sitt arbetsminne, sin förmåga att hålla uppmärksamhet, att prata och att kommunicera.
Det som oroar mig i ditt brev är att du skriver att personalen på förskolan inte verkar tycka om din son. Särskilt barn som är lite sena behöver stöd av personalen för att kunna delta i och njuta av aktiviteterna på förskolan. Har man svårt att hålla fokus under en samling eller hänga med när någon läser saga behöver man kanske få sitta i någons knä eller få lite extra ögonkontakt och uppmuntran om man råkar glida iväg lite i uppmärksamhet. Om det behövs kanske logopeden kan ge tips på hur personalen i förskolan och ni hemma kan stärka hans språk och kommunikation ytterligare.
Jag föreslår att du, eventuellt tillsammans med logopeden, har ett samtal med förskolepersonalen och deras chef om vilket stöd de ser att din pojke behöver i verksamheten och hur de tillgodoser det. Har du en medförälder bör hen också vara med vid samtalet. Be personalen om konkreta exempel på situationer som är svåra och deras planer för att stötta honom framöver. Stäm sedan av regelbundet. Får du inte respons av personalen, eller om du inte känner dig trygg med att hans behov tillgodoses, tycker jag att du ska överväga att byta förskola om det är praktiskt möjligt. Det är viktigt att du känner dig trygg och att din son får ett positivt stöd nu när hans utveckling har lossnat.
Läs också: "Vi är trötta på personalen, ska vi byta förskola?"
Här finns fler svar från barnpsykolog Malin Bergström!
Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?
Mejla till fragamalin@vf.bonnier.se. När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.
