Min bebis sover knappt alls ibland – är det farligt?

Detta är en artikel från Vi Föräldrar. 

Får min bebis den återhämtning hon behöver?

Jag är stolt mamma till lilla Alva, 2,5 månader. Alva är fantastisk på alla sätt och vis, men hennes nyfunna sömnmönster oroar mig.

Sedan Alva föddes har hon haft ett väldigt tydligt mönster. Hon sover flera timmar i sträck på natten och på eftermiddagen. På förmiddagen och kvällen tar hon kortare tupplurar på cirka 30 minuter. När hon sover brukar däremot variera – ibland tidig eftermiddag, ibland sen.

De senaste tre, fyra veckorna har hon knappt sovit alls vissa dagar. Detta händer ungefär en gång i veckan. Exempelvis idag, då hon fram till klockan 21 hade sovit 10 timmar, varav 9 var på natten.

Detta oroar mig. Jag är orolig för att det ska påverka hennes utveckling så att hon inte får den återhämtning hon behöver, och över att jag gör något som påverkar hennes sömn.

Jag är också orolig över att hon är överstimulerad. Varje dag är vi ute på promenader, men hon är sällan vaken på andra ställen än här hemma och här leker vi väldigt mycket under hennes vakna tid.

Behöver jag oroa mig? Kan jag göra något? Ska jag göra något?

Givetvis försöker vi det mesta när vi märker att hon börjar bli trött dessa dagar. Vi går ut med vagnen, ammar/snuttar, vaggar, låter henne leka ifred för att komma till ro och så vidare. Men det är som hon är immun mot sömn majoriteten av de här tillfällena, trots att hon visar trötthetstecken.

Nätterna som följer på dessa dagar brukar ofta innebära väldigt bra sömn för mig eftersom Alva tokdäckar. Det är givetvis skönt att jag får sova, men jag skulle hellre se att hon inte däckade av trötthet.

M

Kanske är hon en nyfiken och utåtriktad person som vill hänga med?

Barnpsykolog Malin Bergström Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström: Kära M, allt det du beskriver att ni gör låter utmärkt och härligt. När Alva däckar av trötthet på kvällen föreslår jag därför att du fira med klang och jubel istället för att oroa dig! Alva blir inte överstimulerad, hon får den återhämtning hon behöver och hon kommer utvecklas alldeles utmärkt.

Det som händer nu är istället antagligen det en psykolog i tidernas begynnelse beskrev som ”kläcklingen ur den autistiska fasen” (hua!). Man trodde helt enkelt att barn under de första månaderna var helt avskärmade. Ända fram till 1980-talet genomförde man faktiskt operationer och smärtsamma medicinska ingrepp på så små barn utan smärtlindring eller bedövning, eftersom man trodde att deras skrik var reflexer och att de var oförmögna att känna.

Idag vet vi givetvis att barn är medvetna och kommunicerar redan från födelsen. Men vi kan också se att det faktiskt händer något vid ungefär Alvas ålder. Barnen blir mer medvetna och uttrycker sin personlighet tydligare. Och i och med det förändras också deras sömnmönster.

Kanske är det så att Alva är en nyfiken och utåtriktad liten person som vill hänga med och inte tänker somna i första taget? Men oavsett det, så kommer hennes sömnmönster att förändras igen, flera gånger, under hennes första år.

Mitt råd är att du fortsätter att lyhört hänga med i hennes utveckling, go with the flow och lära känna henne – tills du en dag känner att hon behöver din hjälp att styra upp sin sömn eller tills du själv blir för trött av hennes sömnmönster och därför behöver styra det.

Du kan helt vila i att hon får den sömn och återhämtning hon behöver. De enda tillfällena vi i Sverige ser bebisar med sömnstörningar och bristande återhämtning är hos familjer som lever under extrem stress, i till exempel en asylprocess eller under andra starka påfrestningar. För Alva får jag intrycket av att hennes förändrade sömn handlar om helt andra saker, som hennes personlighet.

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.