Påverkas vårt barn negativt av att träffa så få personer?
Bebisen har dåligt immunförsvar och får inte träffa så många människor. Vad kan man göra så att bebisen inte ska ta skada av det? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar.
Vår dotter är isolerad på grund av dåligt immunförsvar
Vi har en dotter på 6 månader som i princip sedan födseln har haft ett kraftigt nedsatt immunförsvar (de neutrofila granulocyterna är extremt låga). Vi har därför hållit oss undan från folk vi inte "behövt" träffa och enbart låtit våra familjer besöka oss.
Vår dotter utreds nu på en barnmottagning. Vi har fått rådet att fortsatt undvika barn upp till 3 år, folksamlingar i miljöer med dålig ventilation (till exempel på bussar) och personer som är sjuka. Större butiker, som Ica maxi eller Ikea, där man inte trängs ska vara okej – vi ska ju försöka leva som vanligt trots detta. Men vi är naturligtvis väldigt rädda om vår dotter, så även om vi ”får” ta med henne till Ica maxi för att handla så gör vi inte det.
Min fråga är hur vår dotter kommer att påverkas av att inte träffa så många olika personer? Räcker det gott att träffa till exempel mormor och morfar regelbundet (en gång i veckan), eller kommer hon att lida av att inte träffa nya personer, och kanske framför allt av att inte träffa barn?
Och vad kan vi som föräldrar göra för vår dotter för att det ska bli så bra som möjligt för henne? Ska vi ta med henne till de affärer som läkaren har tillåtit eller ger det henne ingenting?
Stort tack för svar.
HE
Barnpsykolog Malin Bergström: Bristen på umgänge begränsar henne inte – än
”Hej HE, och tack för ditt förtroende!
Ni lever med en utmaning. Utöver att hantera er dotters nedsatta immunförsvar ska ni också vara vaksamma på att det inte blir negativa sidoeffekter av hennes tillstånd, som till exempel att er dotter blir ovan vid andra barn och människor. Jag är därför jätteglad att ni funderar över det här så tidigt.
Er dotter är fortfarande så liten att bristen på umgänge med andra barn inte begränsar henne. Men framöver behöver ni hitta sätt att umgås med andra på sätt som är så skonsamma som möjligt för hennes infektionskänslighet.
Att handla på stormarknader tror jag att hon kan leva utan. Jag tänker snarare att ni ska utgå ifrån vad som kan öka kvaliteten i ert och hennes liv när ni utvidgar hennes kontaktnät. Jag håller med dig om att att se, och så småningom leka med, andra barn är det viktigaste att få till, åtminstone på något års sikt. När det gäller kontakten med vuxna är det än så länge fullt tillräckligt att ha er och morföräldrarna nära. Vid 1,5 till 2 års ålder blir lek tillsammans med något barn mer aktuellt, medan de större sociala sammanhangen kan anstå till längre upp i åldern.
Att umgås utomhus är förstås en bra variant. Även om december inte är den mest lockande tiden att hänga i en mörk lekpark så kan det vara roligt så småningom. Om ni har föräldralediga bekanta kan barnvagnspromenader innebära ett visst umgänge även om er dotter inte konkret leker med andra än. Att bjuda hem andra föräldrar med barn kan också funka om ni är noga med att informera om att endast friska barn är välkomna. Att bli kompis med någon är ju något annat än att umgås i grupp, och det är just chansen till en eller några vänskapsrelationer som under förskoleåren egentligen är mest viktigt för henne.
Att barn umgås i grupp med flera barn ser vi i Sverige idag som en självklar del av barndomen och den sociala fostran. På andra håll börjar den tillvaron senare, kanske när barn börjar skolan som 4- eller 6-åringar, om föräldrarna inte väljer att själva undervisa sina barn (vilket inte är tillåtet här hos oss). Historiskt har synen på umgänge förändrats drastiskt. Idag säger föräldrar ibland att det är bra att splittra barnens klasser när de börjar mellanstadiet eftersom de annars blir så ”trötta på varandra”. För stora delar av mänskligheten, både nu och genom historien, har det varit självklart att hänga med sin egen lilla grupp från vaggan till graven.
När jag skriver det här snubblar jag över en teori som heter Dunbars tal. Robin Dunbar är antropolog och menar att antalet relationer vi kan ha är direkt relaterat till storleken på vår mest sofistikerade hjärnstruktur, hjärnbarken. För vuxna människor menar han att fem riktigt nära relationer, femton nära kompisar, femtio vänner och hundrafemtio bekanta är vad vi mäktar med att relatera till. Teorin överensstämmer för övrigt med vad anknytningsteorin säger om hur många riktigt nära relationer vi kan ha.
Eftersom er lilla dotters hjärna är på tillväxt är förstås antalet relationer, både nu och under förskoleåldern, väldigt mycket mer begränsat för henne, men jag tycker att teorin är intressant som en kontrast mot den betoning av vikten av många sociala relationer som vi i allmänhet har för barn.
Visst skulle det bli en chock för er dotter om hon en vacker dag skulle börja skolan utan att någonsin ha umgåtts med andra barn. Men med er medvetenhet och med det samhälle ni lever i så är det ingen risk. Utmaningen blir att balansera de risker social samvaro utgör med vinsterna av den.
Rådet att försöka leva som vanligt, samtidigt som ni är försiktiga med vem er flicka träffar, låter som ett råd som är omöjligt att följa. Om er dotters immunförsvar fortsätter att vara nedsatt kan ni därför kanske ha glädje av en psykologisk kontakt för att stöta och blöta ert förhållningssätt.
Blir det aktuellt finns det psykologer med kunskap om kroniskt sjuka barn på vissa barnkliniker och barnläkarmottagningar.
Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.
Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?
Mejla till fragamalin@vf.bonnier.se. När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.
