Fråga:

Våra pojkar, 5 och 6 år, är ständigt i luven på varandra. Det tjafsas om småsaker, det sparkas och slåss med knytnävar. Om den yngre leker för sig själv vill den äldre förstöra och retas. Vi säger ständigt till dem att vara schyssta och snälla mot varandra. Tonläget är ofta högt och irriterat. Jag undrar om vi fokuserar för mycket på att de inte ska tjafsa? Trots att de bråkar så mycket har de svårt att låta bli varandra. Är de understimulerade? Hur kan jag bryta trenden?

Lite trött pappa

Barnpsykolog Malin Bergström svarar:

Visst känns det obegripligt att syskon dras som magneter till varandra även när de bråkar mer än de leker. En psykologförklaring är att de faktiskt tränar på relationer genom allt bråkande. En av de stora vinsterna med att ha syskon är att man får vara så nära någon att man kan ta ut svängarna åt alla håll.

Men som förälder blir man ju tokig! Prata med dem om hur ni ska göra. Be dem komma på lösningar. Det blir ofta mer bråk på fritiden eftersom de då är mer hänvisade till varandra, men några konkreta tips:

  • Dela upp er så att en förälder gör saker med bara ett barn.
  • Låt dem vara utomhus och leka. Skogen är en bra plats!
  • Träffa andra barn. Då brukar syskon hålla ihop och glömma att bråka med varandra.
  • Ge killarna varsin hörna där de får vara ifred. Vill de slippa varandra får de söka upp de ställena.
  • Var tydliga med att man aldrig får slåss! Blir man arg får man gå ut och slå av sig, boxas på en kudde eller kanske en boxningssäck.

Hoppas att ni får lite vila trots allt!

Vill du också ställa en fråga till vår barnpsykolog Malin Bergström? Klicka här!