Jag oroar mig för anknytningen efter separationen

Detta är en artikel från Vi Föräldrar. 

Fråga: Barnens mamma träffade en ny – hur påverkar det min relation med barnen?

Jag och mina barns mamma har separerat. Vi har växelvis boende för våra två barn på 1 och 3 år.

Mamman träffade snabbt en annan man, och de flyttade ihop. Min fråga är hur barnen tar det när det går så snabbt. Och hur blir deras anknytning till mig när det kommer in en annan man i deras liv?

Utöver detta har barnens mormor separerat från den man hon var tillsammans med, men fotot på honom är kvar på barnens förskola. Häromdagen frågade vårt äldsta barn var mormors ex var. Hon sa att hon ville träffa honom – men han finns inte kvar i deras liv, de har ingen kontakt med honom. Han var en trygghet för barnen en kort stund i början av deras liv, men behöver de bli påminda om honom genom fotot? Eller bör fotot tas bort från förskolan? Och vad ska jag säga när barnen frågar efter honom?

Jag är orolig över hur de tar det. De blir ju sårade när de inte får träffa honom.

Orolig

Barnpsykolog Malin Bergström svarar: ”Han ersätter inte dig som pappa. ”

När man separerar som föräldrar blir det ofta en lång rad av sådana här förändringar för barnen. De ska vänja sig vid att pappa och mamma inte längre bor ihop, att de själva ska flytta mellan era bostäder och att mamma har en ny sambo. Hur de tar det beror på vilket slags personer de är, deras ålder, om det finns konflikter mellan er föräldrar och hur ni kan hjälpa dem att vänja sig vid förändringarna.

Hur barnen påverkas av mammas nya sambo beror på hur de har reagerat på allt det här andra – men förstås också på hur han är med dem. Håller han sig i bakgrunden, är han varm och snäll och hjälper till med omsorgen om dem? Hur deras mamma har introducerat honom spelar också roll.

Forskning: Små barn med växelvis boende mår bra

Men hur han än är så ersätter han inte dig som barnens pappa. Deras anknytningsrelationer till dig består, fördjupas och växer över tid när de bor hos dig och du tar hand om dem. Du är den viktigaste människan i deras liv, tillsammans med deras syskon och mamma. Och det kommer du alltid att vara. En del föräldrar menar också att små barns relationer till sina pappor kan fördjupas när de bor växelvis, eftersom man som pappa då tar hand om dem mer på egen hand.

För att hjälpa barnen genom förändringarna är det viktigt att du finns tillgänglig och svarar på deras frågor och berättar och förbereder dem på vad som ska hända. Att ni pratar om hur det är med mammas nya sambo eller mormors ex hjälper dem att förstå vad som händer i deras liv och visar dem att du är en trygghet som de kan prata med om allt.

Det viktiga är inte exakt vad du säger eller att du har svar på deras frågor. Det viktiga är att ni pratar. Du kan till exempel säga att du inte vet var mormors ex är nu men att kärlek ibland tar slut mellan vuxna och att det kan påverka så att barn också tappar kontakten med vuxna de känt. Du kan också fråga din stora dotter hur det känns för henne att mormors sambo försvunnit och om hon vill behålla bilden på förskolan eller ta ner den. Kanske kan du också pröva att beskriva hur du tror att det är för henne: ”Nu har det varit många saker som har ändrats på kort tid, då kan det kännas lite konstigt och jobbigt, men jag och mamma ska hjälpa dig så att allt snart känns vant igen.” Just det där sista, att bekräfta att saker är jobbiga men samtidigt ge hopp och försäkra om att ni föräldrar tar hand om dem, är särskilt viktigt.

Jag tänker också att det är viktigt att du och barnens mamma har en fortsatt dialog om barnen eftersom ni ju fortsätter vara föräldrar tillsammans fast ni har separerat. Ett mejl varje gång barnen flyttar, kanske med färdiga rubriker om vad ni har gjort, om det har varit något särskilt, praktisk information och så vidare, brukar funka bra. Någon gång i månaden kan ni ses eller prata i telefon och stämma av sådant som gäller barnen (men om det blir bråkigt är det bättre att hålla sig till mejlen, som är mer neutral). Att ni regelbundet håller kontakt om föräldraskapet underlättar även för barnen genom att ni kan stötta varandra inför dem. Det gör också att ni kan undvika att barnen blir budbärare mellan er.

Läs också: Skilsmässa – vid vilken ålder är det bäst för barn?

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.