Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Varför vill min 4-åring inte utvecklas?

Det är som om 4-åringen inte vill utvecklas, tycker mamman. Han vill bli matad, han vill inte ha mycket kontakt med andra barn i förskolan. Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Kan bristen på driv, och behovet av att få vara liten och bli omhändertagen, handla om att han behöver vila och återhämta sig efter den sociala samvaron på förskolan? funderar barnpsykolog Malin Bergström.
Kan bristen på driv, och behovet av att få vara liten och bli omhändertagen, handla om att han behöver vila och återhämta sig efter den sociala samvaron på förskolan? funderar barnpsykolog Malin Bergström.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Fråga: Vad kan motivera min 4-åring att utvecklas?

Jag känner inte att min 4-åring riktigt kommer vidare i sin utveckling – eller vill vidare. Han vill bli matad hemma, han undviker att kommunicera med jämnåriga barn och vägrar använda toaletten trots att han är stor till växten och väl vet hur det fungerar.

Jag är en äldre ensamstående mamma med rätt fattigt kontaktnät, jag har inga vänner med jämnåriga barn. Mitt barn har gått på förskola sedan 20 månaders ålder, men interagerar inte mycket med de andra barnen.

Själv var jag likadan som barn, och hade liknande villkor. Jag hade visserligen syskon, men vi bodde avskilt och jag lärde mig aldrig att på ett naturligt sätt ta plats i en grupp eller söka upp vänner.

Jag bor med mitt barn i ett samhälle och vi har möjlighet att träffa andra barn, till exempel på lekplatser. Pappan finns med i vårt liv, men rätt begränsat.

Min oro bottnar kanske i mina egna sociala begränsningar. Som mamma ligger det inte för mig att tvinga barnet, och när jag enstaka gånger försökt har jag sedan sett det nödvändigt att kapitulera. Jag vill vara den som bestämmer, men det blir ofta väldigt demokratiskt i slutändan.

Det dagliga livet fungerar rätt bra, men som ensamstående utan bra nätverk är det ibland lite pressat.

Min oro gäller framåt: Varför tycks min pojke inte vilja ta nya steg? Vad skulle kunna motivera honom?

Mamman som är lite fundersam 

Barnpsykolog Malin Bergström: Ta hjälp av psykolog

Barnpsykolog Malin Bergström
Barnpsykolog Malin Bergström Foto: Stefan Tell

Hej fundersamma mamma! Jag blir varm i hjärtat av ditt brev. Din förståelse för din sons sätt låter så inlevelsefull och fin, precis som din igenkänning av hur du själv var som liten. Och din lyhördhet för hans behov och din demokratiska uppfostran framstår som en omtänksam och varm omgivning för en liten som kämpar med de sociala krav barndomen i förskolan ställer.

Jag undrar om hans brist på driv, och hans behov av att få vara liten och bli omhändertagen, handlar om att han behöver vila och återhämta sig för att den sociala samvaron på förskolan är utmanande för honom? Men eftersom jag inte har träffat din son är det svårt att ge dig råd om förhållningssätt.

Jag föreslår därför att du tar hjälp av en psykolog via bvc för att förstå mer av din sons styrkor och utmaningar. Sjuksköterskan på bvc kan förmedla kontakt.

Tillsammans med psykologen kan du resonera kring vilket bemötande som motiverar och stöttar din son, utifrån att psykologen träffar honom och gör en egen bedömning. Kanske besöker hen också hans förskola och gör egna iakttagelser och samtalar med personalen.

Ofta kan några samtal bidra till att minska oro och ge vägledning om hur man stöttar barn. Vi som arbetar med barn och föräldrar i olika verksamheter finns till för er!

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?

Mejla till fragamalin@vf.bonnier.se. När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.