Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

10-åring gråter när hon ska till skolan

10-åringen är utanför i skolan. Hon har svårt med de sociala koderna och andra barn undviker henne. Hur kan vi hjälpa? undrar föräldrarna. Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

De sociala koderna är inte lätta att förstå sig på för 10-åringen. Men det är skolans ansvar att skydda barn från att hamna utanför, skriver barnpsykolog Malin Bergström.
De sociala koderna är inte lätta att förstå sig på för 10-åringen. Men det är skolans ansvar att skydda barn från att hamna utanför, skriver barnpsykolog Malin Bergström.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Vår dotter är utanför i skolan – hur kan vi hjälpa?

Vi har en 10-årig flicka som är utanför i sin skola. Andra barn undviker henne och vill inte prata med henne eller leka. Hon har lite svårt med de sociala koderna, pratar fort och har en väldigt dålig självkänsla. Hon gråter varje morgon när hon ska till skolan.

Tjejerna i klassen är tidiga i sin utveckling. De flesta av dem känns som små tonåringar, är framåt och tuffa.

Skolan har uppmärksammats på problemet och säger att de ska hjälpa till men att det kommer ta tid att få in henne i klassen !? Vi känner oss helt maktlösa just nu …

Hur kan vi hjälpa vår dotter på bästa sätt? Finns det några bra aktiviteter på fritiden som kan öka självkänslan hos barn och ge henne flera vänner på fritiden?

Kan vi som föräldrar stötta henne i den sociala biten för att få henne att utvecklas mer på det området? Vad skulle det i så fall mer konkret kunna vara i form av aktiviteter, och på vilka sätt?

Oroliga föräldrar i en jobbig vardag just nu 

Barnpsykolog Malin Bergström: Att hamna utanför är farligt – skolans ansvar att skydda barn

Malin Bergström är barnpsykolog och docent, verksam vid Karolinska institutet och Stockholms universitet. Hon svarar regelbundet på frågor på Viföräldrar.se.
Malin Bergström är barnpsykolog och docent, verksam vid Karolinska institutet och Stockholms universitet. Hon svarar regelbundet på frågor på Viföräldrar.se. Foto: Stefan Tell

”Hej och tack för er viktiga fråga! Att hamna utanför i skolan är farligt för barn. Därför är jag glad att ni är aktiva, men blir orolig över skolans brist på initiativ. Det är nämligen deras ansvar att skydda er dotter (och alla andra barn) från att hamna utanför, och att arbeta mot kränkande behandling. Ett sådant ansvar bör de också ta på extra stort allvar när det gäller barn som har svårt med sociala koder och samspel.

Att er dotter gråter på morgnarna antyder att hon utsätts för kränkande behandling. Enligt skollagen kan kränkande behandling vara subtil och dold och till exempel bestå av utfrysning, ryktesspridning eller att man förlöjligar någon. Om de andra barnens undvikande är systematiskt, återkommande och har sådana inslag handlar det alltså om kränkande behandling. Sådant måste läraren anmäla till rektor som i sin tur måste anmäla det till skolans huvudman. De måste alltså detta, de ska göra det skyndsamt utan att värdera hur allvarlig kränkningen är (se här vad skollagen säger om kränkande behandling). Huvudman är, för kommunala skolor, kommunen, och, för fristående skolor, dess styrelse. Dessa huvudmän har också ansvar för att skolan har en plan för att förebygga och förhindra att barn utsätts för kränkande behandling. Även detta står i skollagen.

Jag föreslår att ni bokar ett möte med rektor, lärare och någon från skolans elevhälsoteam, så att skolan kan presentera sin handlingsplan, sitt förebyggande arbete och sitt pågående arbete med att stötta er dotter. Ta också upp frågor som ”Vilka situationer upplever hon som särskilt jobbiga och hur stöttar skolan henne då? Vad gillar hon i skolan och hur ser de till att hon kan få mer av det, så att de goda känslorna kan sprida sig?”

Eftersom skolan hittills verkar ha varit passiva tycker jag att ni ska stämma av regelbundet. Det är viktigt att de får en blåslampa på sig nu så att de fokuserar på att hjälpa er dotter att trivas. Det är det absolut viktigaste.

Parallellt är det förstås bra att hitta aktiviteter och en fritid som är så ljus som möjligt för er dotter. Men jag tänker snarare att ni ska utgå från vad hon gillar än från tanken på att hon ska utvecklas. Om det sociala livet i skolan är en utmaning för henne är det bra om hon på fritiden istället får göra sådant hon tycker är lätt och roligt. Det är den bästa vägen till god självkänsla. Kan hon hitta kompisar med samma intressen som hon själv är det förstås en bonus.

För att stötta det tänker jag att ni kan vara extra generösa med att skjutsa henne, låta någon kompis sova över och så vidare. Finns det kusiner eller släktingar hon gillar kan ni kanske hänga lite extra med dem. Många barn som inte är så supersociala kan också hitta kompisar på nätet utifrån gemensamma intressen. Så klart behöver man som förälder ha koll på sina barns digitala aktiviteter så att de inte råkar illa ut, men om hon har någon bra kompis på nätet kan generös skärmtid gynna den relationen.

Avslutningsvis beskriver ni sociala svårigheter och dålig självkänsla hos er dotter. Kan det vara så att hon skulle behöva hjälp med sina svårigheter? På BUP eller första linjen för barn och unga finns psykologer som kan bidra med ökad förståelse kring vad som är lätt och svårt för henne och hjälpa henne att möta sina utmaningar.”

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?

Mejla till fragamalin@vf.bonnier.se. När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.