”Min 10-åring har svårt att sova – får hon sömnen hon behöver?”

Får min 10-åring den sömn hon behöver?

Jag skriver till dig för att det har gått så pass lång tid nu, och jag vet inte vad eller vem jag ska vända mig till.

Det gäller min 10-åriga dotter som stundtals har stora problem med insomningen.

Jag och barnens mamma separerade för fyra år sedan. Separationen var ganska tuff för barnen, så min dotter fick sova bredvid mig i min säng under en ganska lång period. Hon var så ledsen och orolig och jag ville att hon skulle känna sig trygg.

För 1,5 år sedan sa jag till henne att hon ska börja sova i sin egen säng igen, vilket varit väldigt jobbigt för henne. Vi har kämpat med det sedan dess.

På vardagarna, när vi har fasta rutiner med tandborstning och godnattsaga, funkar det för det mesta okej. Men så fort helgen kommer, eller när det blir senare läggning en vardag, blir allt kaos. Hon blir orolig att jag ska somna före henne, hon suckar, pustar och ropar på mig flera gånger, hon ska gå upp och kissa, dricka vatten, byta gosedjur – ja, allt för att engagera mig.

Hon säger att jag måste titta till henne varje kvart. Skulle hon mot förmodan somna och rycka till så vaknar hon, och på något vis kämpar hon emot att somna om. Samtidigt vet jag att om hon lägger sig i min säng så somnar hon på 2 sekunder – men jag låter henne inte göra det.

Hon kan hålla på så här i flera timmar, och det är samma problem när hon är hos sin mamma varannan vecka. Det är jättejobbigt, och jag börjar bli orolig att hon inte sover de timmar hon behöver. Långa skoldagar och sena kvällar/nätter känns inte som en bra kombination.

Och själv känner jag att tålamodet brister för mig på kvällarna. Jag behöver ju också min sömn för att orka.

Vad ska jag ta mig till??

Alexander

Barnpsykolog Malin Bergström: ”Det är oro som gör att hon har svårt att somna”

Barnpsykolog Malin Bergström Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström: Hej Alexander, och tack för en angelägen fråga.

Att din dotter får för lite sömn är en reell risk, om man ska tro en amerikansk forskare jag träffade på en ångestkonferens. Han studerade oroliga barn och hade funnit att de faktiskt sov mindre än mindre ängsliga ungar. Dels för att insomningen var svår på det sätt du beskriver, och dels för att de inte kunde somna om när de vaknat till på natten, eftersom oron grep dem.

För det är oro som gör att din dotter har svårt att somna. Och oro och vanmakt smittar, vilket får ditt tålamod att brista. Så jag tänker att lösningen finns i att både du och din dotter får större kunskap om hur oro påverkar oss människor, och att din dotter får egna skills för att komma till ro och hantera oroliga tankar. Den onda cirkeln där hon jagar upp sig och du känner dig kontrollerad och frustrerad behöver brytas.

Mitt första råd är att du och din dotter tillsammans tar tag i problemet. Vad är det hon oroar sig för på kvällarna? Vilka tankar och fantasier kämpar hon med? Vill hon själv komma tillrätta med det här?

Oroliga barn har ofta låg tilltro till sin förmåga att lösa problem, så du får vara beredd på att peppa och erbjuda henne mycket stöd i början. Målet är att hon, utöver att somna, också ska stärkas i att hon faktiskt kan hantera utmaningar. Därför gäller det att lägga ribban för vad hon ska klara av lågt i början, så att hon får samla på sig goda erfarenheter.

Det är viktigt att ni kan hitta gemensamma mål kring hennes insomning – att ni tillsammans blir två lagkamrater i att hitta strategier för att hjälpa henne att somna lättare. Inte för att underlätta dina kvällar, utan för att hon ska stärkas i att hantera problem. Inventera tillsammans vad hon har för strategier och knep för att hantera oro i andra situationer. Hur lugnar hon sig själv? Kanske finns det några tankar som brukar lindra?

När vi tänker på skrämmande saker går vi igång känslomässigt och kroppsligt. Fastnar vi i sådana tankeloopar på kvällarna är det omöjligt att somna. Då behöver man lära sig att hantera tankar på ett annat sätt. För vissa hjälper det att ersätta dem med lugnande fantasier. För andra kan det hjälpa att tänka sig medvetandet som ett rum där tankar kommer och går; tankar som man försöker betrakta lite på avstånd utan att låta dem få känslomässigt fäste. Men utgå från din dotters egna knep och bygg sedan vidare på dem.

En viktig pusselbit är förstås din roll. Vilket stöd behöver din dotter från dig? Målet är att komma överens om en strategi där du gradvis trappar ner din roll i hennes insomning. Idag vill hon att du kommer in varje kvart. Kanske är det okej en vecka, för att ni veckan därpå ska minska det till var tjugonde minut. Det viktiga är att hon vet vad hon ska göra själv när du är borta, så att ”metoden” inte hänger på dig utan på hennes egna skills. Kan din dotter hitta egna strategier för att lugna sig är det något hon kommer ha nytta av genom hela livet.

Din flicka kan kanske vara hjälpt av tillämpad avslappning? Det finns appar för sådant. Det viktiga med den här typen av strategier för att lugna sig själv är att de känns rätt för din dotter. Funkar de inte gör de ingen nytta, då får ni fundera vidare tillsammans.

Jag tror också att du kan ha nytta av att läsa på om oro eller sömnproblem hos barn. Låna böcker eller läs på nätet. Ett annat alternativ är att träffa en psykolog på vårdcentral som jobbar särskilt med barn. Ett par möten där kan hjälpa er vidare.

Slutligen vill jag påminna dig om att du faktiskt kommit en bra bit på väg, Alexander! Så länge du håller på rutinerna funkar era vardagskvällar. Det är lätt att glömma när man är trött och sliten. Men det är faktiskt en hel del jobb bakom det! Att ni håller på rutinerna verkar vara en viktig pusselbit för att få det att fungera. När ni gör avsteg från dem behöver ni ha andra strategier att ta till, och det är dem ni ska klura ut nu.

PS. Jag misstänker att vissa läsare reagerar på detta och tänker: ”Varför inte bara låta henne somna hos dig?”. Och så kan man absolut tänka. Tycker man att det är okej är det bara att släppa och ta the easy way out. Det är tryggt för alla och problemet blir som bortblåst. Men ibland har man andra behov som förälder. Eller så känner man att det är barnets ångest som styr och att det vore bättre för alla om man kan hjälpa barnet att övervinna den. Det finns inget rätt eller fel i detta.

Här hittar du fler artiklar om barn och sömn!

LÄS MER: "Sömnmetoder har krånglat till vår syn på små barns sömn"

LÄS MER: Varför slösade jag tid på att få mitt barn att sova?