Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Sömnmetoder – 8 skäl att låta bli

En sömnmetod för lugnare bebisnätter? Här är 8 skäl till varför det inte är så bra, kommenterade av vår psykolog Malin Bergström.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

"Åtta anledningar till att inte sovträna din bebis" – så lyder rubriken på ett av den brittiska föräldraboksförfattaren Sarah Ockwell–Smiths blogginlägg, en text som har delats och diskuterats i sociala medier.

Sarah Ockwell-Smith hävdar bland annat att sömnmetoder inte tar hänsyn till normal bebissömn, att de inte funkar på lång sikt (och kanske inte ens på kort sikt) – och att de kan få barnet att tappa förtroendet för sin förälder.

Vi Föräldrars barnpsykolog Malin Bergström.
Vi Föräldrars barnpsykolog Malin Bergström.

Vi ville veta vad Vi Föräldrars barnpsykolog Malin Bergström tänker om det här. Håller hon med?

Läs Sarah Ockwell-Smiths åtta punkter i korthet, med Malin ­Bergströms kommentarer!

1. "Sömnmetoder tar ingen hänsyn till normal bebissömn"

De som förespråkar sömnmetoder förstår inte hur normal bebissömn ser ut, skriver Sarah Ockwell-Smith. Bebisar och små barn sover nämligen inte som vuxna. De är inte menade att göra det. Ingen, oavsett hur gammal hen är, sover ”hela natten”. Alla sover i sömncykler. För små bebisar är sömncyklerna omkring 45 minuter långa. För vuxna är de ungefär dubbelt så långa.

I slutet av varje sömncykel brukar vi vuxna vakna till lite, men inte helt, och påbörja en ny sömncykel. Oftast är vi omedvetna om att vi befinner oss i en övergång mellan två sömncykler, men ibland vaknar vi helt och tycker kanske att det är lite svårt att somna om.

Det är precis på samma sätt för bebisar – bortsett från att deras sömncykler alltså är mycket kortare än våra. Det är därför de kan vakna omkring 10–12 gånger per natt. Dessutom har små bebisar ännu ingen känsla för natt och dag.

Enkelt uttryckt: Det är inte meningen att bebisar ska sova på samma sätt som vi vuxna.

Malin Bergström, Vi Föräldrars barnpsykolog:

”Det stämmer, så är det. Även om vi använder en sömnmetod kan vi inte ändra bebisars sömnmönster, för det är inte möjligt. Om vi vill att de ska klara av att somna om själva är det en enda sak vi kan göra: att vänja dem vid att inte få föräldrastöd när de vaknar till vid övergången till en ny sömncykel.”

2. "Sömnmetoder tar ingen hänsyn till bebisars kapacitet"

Sömnmetoder förutsätter att bebisar tänker som vuxna. Men det gör de inte. När vi vuxna är rädda eller oroliga kan vi ofta rationalisera våra känslor och lugna oss själva. För det krävs en komplex kedja av neurologiska händelser, vilket i sin tur kräver att hjärnan fungerar på en hög nivå. Bebisar har inte en sådan hög hjärnfunktion. Deras hjärnor behöver tid för att utvecklas.

När vi lämnar ett barn för att ”lugna sig självt”, som de flesta sömnmetoder förespråkar, gör vi misstaget att anta att barn faktiskt kan reglera sina känslor och lugna sig själva. Men det är inte vad som händer. De fortsätter att vara i ett tillstånd av hög ångest, de bara slutar att kommunicera det. De kan vara tysta, men de är inte lugna.

Malin Bergström:

”Det är precis det här som jag alltid försöker prata om. Det enda sättet för att ett barn ska kunna utveckla sitt känsloliv och sin förmåga att reglera stress är att det får sina behov tillgodosedda av vuxna. Är man som familj desperat kan man strunta i det ibland, men som grund är det väldigt viktigt – och vissa menar att det är särskilt viktigt att vara tillgänglig för barnet just på natten, eftersom barn då är tröttare och mer sårbara än på dagtid.

Barnets ålder spelar också roll. Jag tycker aldrig att man ska lämna ledsna barn ensamma, men jag brukar säga att efter 2 års ålder kan man vara lite tuffare mot barnet på nätterna – fast det beror förstås också på vad barnet har för kapacitet att lugna sig själv.”

3. "Sömnmetoder fungerar inte på lång sikt"

Det finns forskning som har tittat på långsiktiga effekter av sömnmetoder. I en stor studie kunde man inte se några bestående, långsiktiga och positiva effekter. Med andra ord: Barn som hade utsatts för sömnmetoder sov i slutändan inte annorlunda än barn som inte hade gjort det.

Malin Bergström:

”Jag känner inte till den forskningen, men det här är hela min poäng. Det var på grund av detta som jag skrev min bok Lyhört föräldraskap. För man har inte så himla stor nytta av att tänka framåt i barnuppfostran. Det förstår man när man tänker på att barns hjärnor växer mer under det första levnadsåret än vad de gör under de nästkommande elva åren.

I sitt föräldraskap ska man vara här och nu. Att tänka ’Nu gör jag något så att vi ska få det bättre sedan’ är ingen idé. Det funkar inte. Det mesta inuti och runt barn ändrar sig ju ändå hela tiden – sömnen, utvecklingssprång, kolik …”

4. "Sömnmetoder fungerar inte alltid ens på kort sikt"

Enligt Sarah Ockwell-Smith, som varje år möter hundratals föräldrar, tror många att sömnmetoder alltid fungerar. Många föräldrar som har följt någon sömnmetod kan därför inte förstå varför det inte har funkat på deras bebis – för ofta är det istället så att sömnproblemen har försvårats, och föräldrarna befinner sig i en sämre situation än de gjorde innan.

Förklaringen, enligt Sarah Ockwell-Smith, är att de flesta sömnmetoder bygger på att ”bryta” bebisars drift att ropa på sina föräldrar om de är ensamma, rädda, oroliga, hungriga eller obekväma. Men ibland är bebisars drift – och definitivt bebisars behov – för starka, och bebisarna tystnar inte. Istället kan de bli mer upprörda, och mer desperata att få sina behov tillgodosedda. En del föräldrar som har använt en sömnmetod säger att deras bebisar blir mer ”klängiga” efteråt.

Malin Bergström:

”Jag håller med. Och det här är en viktig anledning till att avråda från sömnmetoder. Många föräldrar tror att det är dem det är fel på när barnet inte sover bättre. Men få föräldrar står ut med att inte göra någonting när deras barn grinar. De är lyhörda. De känner i magen att det inte är bra – och det är bra att de känner så! Det är absolut nödvändigt för barns utveckling.”

5. "Sömnmetoder kan bryta din bebis förtroende för dig"

Som förälder vill du förmodligen att dina barn ska veta att de kan lita på dig. Att du alltid kommer att finnas där för dem och att de kan komma till dig, vilka problem de än har.

Kan sömnmetoder visa dem detta? Kan sömnmetoder hjälpa till att stärka deras förtroende för dig?

Nej, menar Sarah Ockwell-Smith, sömnmetoder gör inget av detta.

Barns gråt på nätterna kan vara utmattande, men de gråter av en anledning – för att de behöver dig. Om du inte svarar på deras gråt på ett sätt som de behöver (inte bara med en klapp eller ett ”sshhh”) är risken stor att du underminerar deras förtroende för dig. Och om de inte litar på att du kan hjälpa dem när de är små, hur ska de då veta att de kan lita på dig när de är större?

Utöver detta upplever många bebisar ett utvecklingsstadie som ibland kallas separationsångest, menar hon. Hon skriver att det är ett gott tecken rent psykologiskt, även om det kanske inte känns så när bebisen alltid blir upprörd så fort du inte längre har hen i din famn. Det innebär nämligen ett viktigt steg för bebisen mot att kunna lita på dig. Barn med separationsångest behöver därför ständiga försäkringar om att allt är okej. Och om att du kommer att komma tillbaka. Och om att du inte kommer att lämna dem.

Malin Bergström:

”Jag håller inte med om det hon skriver om separationsångest. Jag upplever inte att vi pratar om separationsångest inom utvecklingspsykologin numera. Vi pratar i termer av anknytning istället; om att barn behöver få sina behov tillgodosedda av vuxna.

Visst finns det barn med ångest, men de har inte ångest för att de har haft dåliga föräldrar. Ångest kan förklaras av mycket annat, till exempel ärftlighet, temperament, personlighet eller traumatiska erfarenheter.

Jag tror inte heller att sömnmetoder kan bryta bebisens förtroende för föräldrarna – det skulle i så fall vara om man använder någon jättestrikt och elak sömnmetod, men det har jag inte mött någon förälder som har gjort.

Det är inte så att det du gör när barnen är små inte kan ändras när barnen blir större. Förtroende kan byggas igen och igen. Vi kan missa, göra fel och klanta till det – bara för att livet har drabbat oss. Men sedan blir det bra ändå.

Jag håller inte heller med om att en klapp och ett ’sshhh’ inte kan vara tillräckligt. Man ska göra så, tycker jag. Man ska göra så lite som möjligt på natten. Att bara låtsas att man snarkar kan ibland vara det allra bästa.

Det där som man hör ibland, att ’det är tryggt för barn att sova i sin egen säng’; att ’den egna sängen ska förknippas med trygghet’ – det tror jag däremot inte på. Det är bara ett sätt att lätta sitt eget samvete. Trygghet för barn är ju att känna kroppskontakt och närhet, att höra röster som man känner igen.”

6. "Sömnmetoder struntar i verkliga problem"

Upphackad sömn är normen för alla bebisar. Men det finns sömnstörande tillstånd som inte är normala, och som kan missas med konventionella sömnmetoder, menar Sarah Ockwell-Smith. Det kan till exempel handla om allergi mot komjölksprotein, annan födoämneskänslighet eller fosterskador.

För mycket icke-naturligt ljus, för hög rumstemperatur, för lite eller för mycket sängkläder och felaktiga sovtider kan också störa sömnen, liksom ett behov av mer samvaro med föräldrarna och extra stora behov av trygghet och lugna försäkringar under olika utvecklingsstadier. Allt detta riskerar man att missa när man använder sömnmetoder, menar hon.

Malin Bergström:

”Ja, jag tycker det är bra att ha som utgångspunkt att barn aldrig jävlas med en. De piper eller skriker för att det är något – oavsett om det är ljuset, rumstemperaturen eller behovet av närhet. Och då behöver barnet en vuxen.”

7. "Sömnmetoder ­förstår inte barns utveckling"

Många föräldrar skräms till att använda sömnmetoder. De tror att de annars ska skapa klängiga barn som aldrig kommer att bli självständiga. Men det är en grov missuppfattning, menar Sarah Ockwell-Smith.

Man kan inte tvinga ett barn att bli självständigt, skriver hon. Det enda sättet att uppfostra ett självständigt barn är att tillåta barnet att vara beroende av dig så länge det behöver det. När barnet känner sig tillräckligt säkert kommer det sakta att börja sträcka sig ut mot världen på egen hand.

Om du tvingar ditt barn att lösgöra sig från dig innan det är redo kommer du att göra barnet mindre självständigt och mer oroligt. Du kan inte vara för nära din bebis. Inte någonsin.

Malin Bergström:

”Jag håller med! Tack vare anknytningsteorin vet vi idag att det är först när vi ger våra barn så mycket de vill ha av oss vuxna som de kan bli mer självständiga. Vi vet att beroende och självständighet är två sidor av samma mynt, och att vi behöver bejaka barns mer beroende sida.”

8. "Sömnmetoder är utmattande för ­föräldrarna"

Sarah Ockwell-Smith skriver att hon inte mött en enda förälder som har använt sömnmetoder och sagt ”Det var okej. Det var bra.” Istället kommenterar alla hur svårt och smärtsamt det var att se sitt barn gråta utan att ”få” möta dess behov. Man har föräldra­instinkter av en anledning. Lyssna på dem, menar hon.

Malin Bergström:

”Jag håller med. Det finns förstås familjer där till exempel femminutersmetoden har fungerat toppen, för att den passat just det barnet just då. Men man ska lyssna på sin föräldrainstinkt.

Sedan kan man förstås inte bygga ett föräldra­skap på att aldrig gå emot barnet – det måste man ju göra ibland, till exempel när det handlar om att sluta amma eller börja i förskolan. Att då kunna förmedla ’Det här fixar du. Det kanske känns svårt, men jag hjälper dig och jag vet att det kommer att gå bra sedan” är en viktig del i föräldraskapet.”

Sarah Ockwell–Smith har bland annat skrivit The Gentle Sleep Book. De åtta punkterna ovan är en kortad och fri översättning av hennes blogginlägg Eight reasons to not sleep train your baby, som har publicerats i brittiska Huffington Post.

Är det alltid dåligt med sömnmetoder?

Barnpsykolog Malin Bergström, du håller inte med om riktigt alla åtta punkter om sömn­metoder i artikeln intill, men ändå: Om man redan har använt en sömnmetod … ?

– Ja, det är det ju väldigt många föräldrar som gör. Det är så, man prövar sig fram som förälder. Det är den enda väg som finns. Ibland funkar det och ibland funkar det inte, men man måste pröva sig fram. Det är så man lär känna sitt barn. Och barn tål att ha det jobbigt ibland.

Har sömnmetoder aldrig något berättigande?

– Jo. Det finns sömnmetoder som till exempel ”tassmetoden”, där man smeker barnet istället för att lämna det ­ensamt. Man är där. Sådana metoder tycker jag inte är det minsta fel.

– Det finns också lägen när barnet inte kan få stöd av ­någon trygg vuxen på nätterna – kanske för att man som familj lever under extrem press. Man kan till exempel vara drabbad av sjukdom, vara psykiskt skör eller bara i väldigt stort behov av sin sömn. Eller man kanske har ett arbete som gör att man inte fullt ut kan ta hänsyn till barnets naturliga sovmönster och behov. Då måste man kanske styra upp tillvaron efter de krav som samhället ställer. I de lägena kan man behöva hjälp att hitta en metod för att få sin sömn, och barnet kan behöva ta den nackdel det innebär att inte få en vuxens stöd på natten. Annars kanske föräldern eller föräldrarna inte funkar på dagen heller.

Läsa mer? HÄR har vi samlat våra artiklar om barn och sömn.

Artikeln publicerades i augusti 2017.