Att samspela med sin bebis är superviktigt, har vi lärt oss. Det är ju så bebisar utvecklas. Men hur gör man i början, när bebisen är nyfödd och inte alltid så pigg på att samspela?

Bebisar utvecklas av att vara nära andra människor. Av att bli burna, omfamnade, vaggade. Och allra mest utvecklas de av att samspela. Kanske av att ­när­studera pappas skägg och glittret i hans ögon. Eller av att få den där pruttiga pussen på magen som ­kittlar så skönt.

Men om ens nyfödda bebis inte ­svarar på ens kontaktförsök? Om den bara vill sova eller vara kvar i sin egen, inre värld – ska man bli orolig då?

– Nej. Backa tills ­barnet visar att han eller hon vill, säger Pia Risholm Mothander, barnpsykolog och forskare vid Stockholms ­universitet.

Barn söker sig till samspel

Barn har en medfödd förmåga att söka sig till sådant som är bra för deras utveckling. Som att samspela, till exempel. Men alldeles i början av livet orkar de inte uppmärksamma omvärlden särskilt mycket.

Pia Risholm Mothander förklarar varför:

– I fosterlivet hade barnet en lugn tillvaro, jämfört med hur det blir sedan. Efter förlossningen är det som om hela världen ramlar över barnet – och då måste det samla ihop sig. För det allra viktigaste är att fysiologin funkar – hunger, mättnad, matsmältning, sömn­behov, temperaturreglering …

Allt sådant måste vara i balans för att barnet ska kunna ta in omvärlden.

– Därför är nyfödda barn inte så väldigt fokuserade på att samspela. De är mer i behov av att vara lagom mätta, inte kladdiga i blöjan, att det inte är något som skaver någonstans … Då, och först då, är barnet i balans och kan känna ”Hej! Vad är det där för något?! Finns det en värld utanför mig också? Hur ser den ut?”.

Men de stunderna är korta. Kanske blir det bara några få, spridda ­minuter per dygn under den första tiden. Även om det är olika sover ju nyfödda bebisar i genomsnitt 19 av dygnets timmar. Större delen av den vakna tiden ägnas åt helt ­andra saker än samspel – som att vara sömnig, till exempel. Som att äta, eller bara dåsa (se ruta på nästa sida).

Vissa barn behöver mer stimulans

En del barn har behov av mer stimulans, andra av mindre. Det beror på barnets medfödda temperament.

Temperamentet avgör tillsammans med barnets mognad och dagsform hur länge det orkar och förmår vara uppmärksamt nog för möten, tror Pia Risholm Mothander.

– Och man kan inte tvinga ett barn att bli något det inte är. Man kan bara erbjuda det barnet behöver. Det gäller att lära känna sitt alldeles egna barns behov, säger hon.

Som förälder är man ofta väldigt lyhörd. Man har koll på sin bebis. Man försäkrar sig om att den mår bra, och man söker efter de där ögonblicken när det är möjligt att ­samspela.

Inte överstimulera

– Det gäller att inte överstimulera så att bebisen baxnar – och att inte understimulera så att man inte är där när bebisen väl är redo, säger Pia Risholm Mothander.

Hur gör man för att inte överstimulera?

– Man får vara vaksam på när barnet signalerar att det inte vill längre – när det till exempel vänder bort blicken, börjar gnälla eller håller på att somna. Då får man ge sig till tåls och vänta tills barnet är redo.

Hur vet man att barnet är redo?

– Det ser man. När barnet är stilla och uppmärksamt. När barnet tittar på en. När man får ögonkontakt.

Kan man försöka locka fram den där ­uppmärksamheten hos barnet?

– Inte för mycket, tycker jag. Erbjud dig, men låt barnet föra i dansen. Barn har ju en inneboende kraft att söka sig till sådant som är bra för dem och att utnyttja de ­tillfällen som ges.

Prata, byta blickar, göra ljud

Att samspela med en nyfödd kan handla om att byta blickar, prata eller göra ljud. Kanske sätter man ord på de känslor man tror barnet har: ”Oj, nu är du ledsen! Vill du komma upp? Så. Känns det bättre nu?”

– Man kan också gnugga lite försiktigt i barnets handflata eller på fotsulan, smeka på magen eller göra något annat som man tror får bebisen att må bra – och vara ­uppmärksam på om bebisen tycker om det, säger Pia Risholm Mothander.

2-månaderbebisen tar mer initiativ

Om man inte lyckas fånga upp de första, korta stunderna av uppmärksamhet hos barnet är det inget som går förlorat. Stunderna när barnet är tillräckligt vaket för möten och samspel kommer ju aldrig att ta slut. Tvärtom kommer de att erbjudas oftare och oftare ju äldre barnet blir. Och de ­kommer att bli långvarigare och lättare att fånga upp.

Redan vid 1 månads ålder sover många bebisar mer på natten än på dagen, även om de inte är helt klarvakna under all den vakna tiden. Och någon gång från 2-3 månaders ålder är det som om bebisen kommer ur sin ”nyföddhetspuppa”. Då kan den snart ta initiativ till samspel på ett tydligare sätt med blickar, leenden och gurgel eller joller. 


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren