Kan man skämma bort en bebis?

Skämma bort ett barn med närhet, går det? Hur självklart det än känns att låta bebisen vara nära kan tvivlet komma: Tänk om jag skämmer bort? Men det gör du inte! Vi förklarar varför.

Bebisen som är ledsen. Föräldrainstinkten som säger oss att ta upp, bära, vara nära, amma eller ge flaska – bums! Och så, kanske, ett hastigt uppflammande minne av det där som man någon gång har hört, eller läst: ”Ta inte upp henne så fort hon skriker, hon blir bortskämd! Dessutom mår hon bara bra av att få lufta lungorna en stund.” Eller: ”Vad du bär på honom hela tiden, kan han inte få ligga själv en stund? Du skämmer bort honom!”

När sådana tankar gör sig påminda kan man börja tvivla, hur säker man än kände sig i sitt föräldraskap för bara en sekund sedan. För hur är det egentligen, kan man skämma bort sin bebis?

Nej, man kan inte det. Det är faktiskt precis tvärtom. När vi bär, låter bebisen somna i famnen, låter bebisen amma eller flaska när den vill och gör allt det där andra som kan få oss själva eller andra att undra om vi skämmer bort, då hjälper vi i ­själva verket barnet att få den trygghet det ­behöver för att utvecklas och må bra.

Eva Lyberg, barn- och föräldrapsykolog

Eva Lyberg, barn- och föräldrapsykolog.

Eva Lyberg, barn- och föräldrapsykolog med inriktning mot småbarnsåren, har svårt att över huvud taget tänka i termer som ”skämma bort”.

– Som jag ser det handlar det om att vara lyhörd för bebisens behov. Om bebisen signalerar oro och vi tar upp den eller gör något annat som får den att bli lugn – då var det ju just det som bebisen behövde, säger hon.

Närhet ger trygga barn

Enligt Eva Lybergs erfarenhet är det inte ovanligt att föräldrar undrar om de ­skämmer bort sina bebisar genom att bära och vara nära.

– Jag brukar svara att inget normal­fungerande barn med trygg anknytning vill vara i sin mammas eller pappas famn hela livet. Barn vill utforska omvärlden. Om de erbjuds tillräckligt mycket närhet utifrån vad de signalerar att de behöver – olika barn behöver olika mycket – kommer de att vilja utforska. Däremot kan det barn som har fått för lite närhet i förhållande till vad det har behövt, bli klängigt och ha svårt att förmå sig till att utforska.

Barn som har fått för lite närhet i förhållande till vad det har behövt, kan bli klängigt och ha svårt att förmå sig till att utforska

Vår – eller andras – oro för att barn ska bli bortskämda har delvis med kultur att göra, tror Eva Lyberg.

– Det där att vi ska klara oss själva, att vi ska vara självständiga, klara av avstånd – det finns i vår kultur. Men forskning visar att om man erbjuder små barn närhet och tar upp dem när de är ledsna, då blir de tryggare.

Catarina Furmark, psykolog.

Catarina Furmark, psykolog och doktorand vid Karolinska institutet, funderar på vad det är som ger oss idéer om att bebisar kan skämmas bort.

– Vissa har fortfarande tankar om att man inte ska svara direkt på bebisens behov. Man tänker kanske till och med att det kan vara bra att låta bebisen gråta en stund, att den härdas då. Eller att en bebis klarar att gråta sig till sömns, att det kanske till och med är bra, att det lär bebisen att somna själv.

Ska barn somna själva eller inte?

För något år sedan kom en studie som menade att barn inte far illa av att lära sig somna själva.

– Men studien har vissa begränsningar – och det finns långt fler studier som visar att barn som får hjälp att ta hand om sina jobbiga känslor i högre grad utvecklar en trygg anknytning till sina föräldrar. Att svara på barnets behov hjälper alltså barnets hjärna att utvecklas. Att inte göra det kan till och med vara skadligt, säger Catarina Furmark.

Bebisar utvecklas bäst när de får vara nära en förälder (eller den eller de som tar hand om dem). Om barn lämnas att ta hand om svåra känslor själva lär de sig bara att ”i den här världen är det bäst att stänga av jobbiga känslor”, menar hon.

– Istället för att bli bekräftade och få ett känslo­mässigt gensvar blir de övergivna. Men föräldrar som svarar på sin bebis behov innan den blir helt utom sig, och på så sätt undviker att den arbetar sig upp till hysteri, hjälper bebisen att lita på att det finns någon som hör, att det finns hjälp att få – och då kan bebisen så småningom bli en trygg, självständig individ.

Barn kan upplevas som krävande

Man kan inte ge sina barn för mycket ­genuin uppmärksamhet, för mycket kärlek eller tillbringa för mycket tid med dem, menar Catarina Furmark. Men det är också viktigt att man som förälder tillgodoser sina egna behov.

– Att ta hand om sig själv betyder inte ”Jag sätter mig själv först” utan ”Jag tar hand om mig själv också”. För om man hela tiden ger mer än man klarar av och på det viset går över sin egen gräns blir det inte bra, varken för barnet eller för en själv. Man kan uppleva barnet som krävande, fast det egentligen bara uttrycker sina behov. Därför är det viktigt att som förälder ta emot hjälp och avlastning för att till exempel kunna vila – eller att vila när ens barn sover.

Om man hela tiden ger mer än man klarar av och på det viset går över sin egen gräns blir det inte bra, varken för barnet eller för en själv

Barn behöver mycket kärlek och trygghet, men även frihet, säger Catarina Furmark.

– Och det är väl det som är poängen. Bebisar ­behöver förälderns tid, förälderns uppmärksamma engagemang – och glädje! Men om man gör barnen till ett projekt, om man tänker ”Jag ska vara en bra förälder och tillbringa varje minut med dem” även om man egentligen inte vill, eller om man gör saker för barnen utifrån sitt eget dåliga samvete, eller ger dem mycket saker eller upplevelser utan att vara äkta delaktig själv – kan barnet kanske så småningom visa det beteende som ibland kallas bortskämt.

Eva Lyberg har aldrig riktigt förstått vad som ­menas med uttrycket ”skämma bort”.

– Menar man kanske att ge barnet något som det sedan kräver att få? funderar hon. Men om man ger barnet något som det verkligen behöver, om det är ett grundläggande behov som barnet behöver få uppfyllt för att utvecklas och må bra – då kan det inte bli bortskämt.

Vad är ett bortskämt barn?

– Är inte det ett barn som inte tål frustration? Som inte härdar ut och inte kan ta att ibland blir det som jag vill och ibland blir det som andra vill? Så kan det bli, för ett barn som inte har fått möta frustration.

Catarina Furmark håller med:

– När vi upplever ett barn som bortskämt handlar det egentligen om att vi vuxna inte har hjälpt barnet att utvecklas. Barn behöver gradvis få känna frustration över att man inte alltid kan få som man vill, över att man ibland behöver dela med sig av tid och lek­saker. Genom frustrationen kan vi utveckla empati. Vi vuxna behöver hjälpa barn att få sådant som de har behov av – och det är inte alltid samma saker som de har lust till. Det är förstås viktigt att ta hänsyn till barnets mognadsnivå och individuella utveckling. För ett spädbarn är det långt kvar tills det kan ”vänta” eller ”dela med sig”.

När vi upplever ett barn som bortskämt handlar det egentligen om att vi vuxna inte har hjälpt barnet att utvecklas

När är ett barn moget att möta frustration?


– När det förstår att ”Du vill något och jag vill något annat”, att ”Vi vill olika”, säger Eva Lyberg. Men sådant har ju spädisen ingen aning om. Hos bebisen väcker det ren övergivenhetsångest att inte få det den behöver.


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
NUVARANDE Kan man skämma bort en bebis?
NÄSTA Trots och bråk? 3 saker som föräldrar behöver veta