Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Är du ditt barns "snutte"?

Vara nära, pilla ­i mammas eller pappas hår, dra i örsnibben, känna på bröstvårtan … Är du också ditt barns "snutte"?

Det kan vara påfrestande att bli till en mänsklig snuttefilt – men det finns en anledning!
Det kan vara påfrestande att bli till en mänsklig snuttefilt – men det finns en anledning! Foto: Unsplash/Omar Lopez

En förälder berättar att sonen på 17 månader vill dra i håret för att komma till ro.

– Allra värst är det på morgnarna, när han vaknar tidigt och försöker somna om, eller när han ska sövas för middagsvilan. Då känns det som att han drar bort tussar med hår. Det är sällan så farligt som det känns, men det kan göra riktigt ont, säger hon. 

Att söka förälderns närhet hör till grundläggande mänskliga behov, säger Catarina Furmark, psykolog och doktorand vid Karolinska ­institutet. 

Hud mot hud är lugnande

– Det är mysigt att vara nära, och det är ett sätt för barnet att få tröst. Huden är vårt största organ. Att bli klappad, ligga hud mot hud eller att få smeka förälderns arm är lugnande. När vi rör vid varandra frigörs ”lugn­ och ro-­hormonet” oxytocin. Att få trösta sig på det här sättet, med förälderns hjälp, ger barnet stöd att kunna reglera sina känslor, till exempel från ledsen till lugn, säger hon. 

Vilken kroppsdel barnet väljer är nog mest tycke och smak, tror Catarina Furmark. En arm, ett öra, håret – en mamma berättar att ­hennes dotter vill ha vad dottern kallar för ”mammas lilla tutte”, ett födelsemärke. 

– Så fort hon kommer upp i min famn måste hon sticka in handen och pilla. Har jag jacka på mig drar hon ner dragkedjan. Ibland blir det ömt. Jag har funderat på att ta bort födelsemärket, säger hon. 

En filt eller nalle kan funka

Medan en del barn inte vill ha ­något annat än förälderns kropp att snutta på, kommer andra till ro med en filt eller en nalle, ett så kallat övergångsobjekt. Det kan finnas ett samband med hur länge barnet ­ammas, visar en studie bland 147 barn utförd av psykologerna Margareta och Lennart Viberg. Resultaten presenteras i avhandlingen Nallen i psykologin

– Barn som ammades längre tid än 8 månader hade i mindre ­utsträckning napp och behov av snutte alls, medan barn som ammades kortare än 8 månader och inte hade ”fri tillgång” till föräldrakroppen, i större utsträckning utvecklade ett behov av ett övergångsobjekt. Barn som tidigt använder napp kan ha lättare att tröstas av något annat än mammans kropp. De har tidigare kommit i kontakt med ”något annat”, säger Margareta Viberg. 

Beteendet att pilla på föräldern kan ofta börja i samband med att barnet slutar amma, som ett sätt att fortsätta få närhet. En förälder berättar att hennes dotter slutade amma när hon var drygt 2 år och då istället började fingra på mammas bröst. 

– Nu har det snart gått ett år, och jag har börjat tröttna på det, men när jag ibland fräser ifrån blir hon antingen jätteledsen eller säger bedjande ”snälla mamma, bara lite”. Just nu vacklar jag. Ibland låter jag henne ”hålla”, som hon kallar det, antingen för att det känns okej eller för att jag vill att hon ska komma till ro och somna snabbt. Eller så säger jag nej. Och då känner jag ändå ofta en liten försiktig hand komma trevande efter några minuter, och jag låtsas som ingenting för att jag inte vill göra henne ledsen. 

"Viktig del av barnets utveckling"

Enligt Margareta Viberg kan det vara svårt att begränsa barnets krav på förälderns kropp under barnets första till andra år. 

– Men det är en naturlig och även nödvändig del av barnets utveckling att successivt få mindre tillgång till förälderns kropp. Man måste få säga nej om det inte känns bra. Det kommer att göra barnet frustrerat, men det är en viktig del av barnets utveckling att förstå att det är skillnad på barnet och föräldern, att man inte äger den andra helt. Och barn mår inte bra av att fortsätta göra något om det skapar irritation hos föräldern. Men avvänjningen måste ske successivt, säger Margareta Viberg.

Catarina Furmark råder också till att ta det lugnt och låta barnet vänja sig gradvis vid förändringen.

Barn har behov av närhet

– Barnet har behov av närhet, och har kanske vant sig vid att få närhet på ett visst sätt. Och nu vill föräldern förändra det, för att föräldern vill. Man kan utgå ifrån att barnet inte är lika positivt till förändringen. Det betyder inte att föräldern måste ”ge efter” för barnet. Men föräldern ­behöver hjälpa barnet så att barnet är förberett på att han eller hon snart kommer behöva sluta, säger ­Catarina Furmark.

Det är bra att prata även med små barn, som inte har kommit så långt i språkutvecklingen, om vad som ska ske. 

– Barn förstår språk mycket tidigare än vad man har trott, och även om de inte förstår orden så förstår de tonfallet.

Hur tidigt ett barn är redo att sluta beror på barnets personlighet, utvecklingsfas och vilket bemötande barnet får från föräldrarna. 

– Beteenden för att trösta sig själv kommer med barnets erfarenheter och mognad. För att kunna lära sig att själv reglera sina känslor, till exempel att lugna ner sig, behöver barnet ha fått sina känslor speglade och bekräftade. Då lär barnet sig ”Min känsla är rätt – det är jobbigt – men jag får hjälp och tröst och det går över”. Riktigt små barn har få erfarenheter att bygga på, och ­minnessystemet är inte fullt utvecklat, men i takt med att minnet och språket utvecklas och med hjälp av förälderns bemötande lär barnet sig att själv hitta tröst. Ofta går också eventuella känsloutbrott över ­snabbare om föräldern kan bekräfta barnets känsla, säger Catarina ­Furmark.

– Men man kan hjälpa barnet att lugna sig på andra sätt.

Få närhet andra tider på dygnet

Barnet kanske kan sitta nära föräldern på andra tider av dygnet än när det är dags att sova för att få fysisk kontakt. Då kan man till­godose barnets närhetsbehov vid en tidpunkt som kanske passar bättre för både förälder och barn, föreslår Catarina Furmark.

Det är viktigt att känna efter och visa barnet var ens personliga gränser går, men samtidigt visa barnet att barnets behov av närhet är okej. Att hitta en form för närhet som känns bra. Då lär sig också så småningom barnet att det är okej att säga nej, att barnet också får ha personliga gränser. 

Vissa barn använder dig som "snuttefilt" – men det finns ett sätt att ändra på dynamiken.
Vissa barn använder dig som "snuttefilt" – men det finns ett sätt att ändra på dynamiken. Foto: David Zandén/Scandinav / TT NYHETSBYRÅN

Men för barnets skull bör man skynda långsamt med förändringarna. 

– Man får lugnt, stillsamt och snällt upprepa kanske 50 gånger att ”Jag vill inte att du drar mig i håret, men jag vill gärna ge dig en kram.” och ”Jag ser att du blir ledsen, men jag vill inte just det. Vi kan sitta här tillsammans istället”.

Om du inte vill vara "snuttefilt" längre – 5 tips

1. Ha inte för bråttom. Barnet har haft det på samma sätt hela livet, förändringen kan bli stor!

2. Förbered barnet. Med större barn kan du berätta hur du vill ha det och involvera barnet i beslutet. 

3. På samma sätt som att det går bra att fortsätta amma ­enbart vissa tider av dygnet, går det bra att begränsa barnets smekande och närhets­sökande till vissa situationer. Men det kommer förmodligen att krävas en del påminnelser innan barnet anpassar sig till de nya reglerna. 

4. Erbjud ett alternativ, som att hålla handen. Introducera eventuellt en snuttefilt eller liknande. 

5. Tanka närhet på andra sätt och vid andra tillfällen, kanske i soffan på eftermiddagen.