Vem är du, Backman?

Hyllade skribenten Fredrik Backman intervjuar sin fru. Om vad? Om sig själv, förstås! Och om nya jobbet som pappakrönikör i Vi Föräldrar.

Fredrik: Hej älskling!

Fru N:

– Hej.

F: Hur känns det att bo ihop med Vi Föräldrars nya krönikör då?

N:

– Va? Bo ihop med… vem?

Vi Föräldrars nya krönikör!

– Ja, men V–E–M?

Men J–A–G!

– Du?

Ja!

– På allvar?

Jag börjar ta illa upp nu.

– Nänänä, det är inte alls så jag menar. Jag bara… du vet. Vi Föräldrar är väl en… alltså, de är väl rätt… seriösa. Och du är ju mer… du vet.

Sjukt rolig?

– Mmm. Visst. Låt oss anta att det var orden jag tänkte använda.

De vill att jag ska skriva om pappans perspektiv.

– ”Pappans”?

Ja.

– Du är medveten om att hälften av alla föräldrar är pappor? Det är inte bara du. Vi har pratat om det här.

Jag är inte dum i huvudet.

– Men på riktigt, älskling. Det kommer inte bli som direkt efter förlossningen när du marscherade runt på hela avdelningen som om du var med i inledningsscenen av Lejonkungenoch vrålade ”DEN HÄR HAR JAG BYGGT!!!” va? Lova mig det.

Folk gillar faktiskt att titta på nyfödda barn!

– Vi var på BB! A-l-l-a där hade nyfödda barn!

Jaha. Men chefredaktören på Vi Föräldrar säger i alla fall att jag har ett ”helt eget perspektiv” på föräldraskap.

– Okej.

Är du stolt?

– Men alltså, du ska inte svara på läsarfrågor eller så? Du ska inte ge råd och tips till andra föräldrar va?

Varför låter du så orolig?

– Svara på frågan.

Nej. Jag ska inte svara på läsarfrågor.

– Då så.

Men det är liksom inte som att jag inte HADE kunnat svara på läsarfrågor! Jag har massor av värdefull kunskap om barn som jag hade kunnat dela med mig av!

– Mmm. Absolut. Jättefint älskling. Men på allvar nu: Du ska inte det väl?

Det är kanske därför Vi Föräldrar vill ha mig, har du tänkt på det? För att jag kanske är den här lite roliga och coola och sköna farsan med självdistans som kan säga något viktigt om vår samtid!

– Ja. Du är en unik snöflinga, älskling. Verkligen. Är vi klara med det här nu?

Det kommer finnas en faktaruta också.

– Åh herregud.

Hur skulle du beskriva vad jag jobbar med?

– Kommer ”jobba” stå inom citationstecken?

Jag har ett jobb!

– Så klart att du har, älskling. Så klart att du har.

Jag har en blogg.

– Ja. Det är ju det jag säger. ”Jobb.”

Du. Jag skriver faktiskt för Café och Metro. Det är liksom faktiskt några av Sveriges största tidningar.

– Och vad är det, lite mer exakt, som du skriver där?

Olika… grejer.

– Som när du åkte till Jämtland och åt Sveriges största hamburgare?

Det var kvalificerad konsumentjournalistik.

– Halva artikeln handlade om sakerna du åt på bensinmackarna på vägen dit.

Jaha! Men nu ska jag skriva i Vi Föräldrar, så då blir det mer allvarliga grejer. Djupa grejer. Om barn och relationer. Och såna grejer.

– Mmm. Vad handlar din första krönika om?

Den… alltså. Ja. Den handlar lite om när jag och den där andra farsan började tävla i kön på Ica om vem som var den roligaste farsan…

– Då när du välte hela snushyllan när du gjorde den där dansen från Musses Klubbhus?

Ja.

– Djupt.

Det djupa finns liksom mellan raderna.

– Mmm.

Jaha. Så till sist då: Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Att du går ut ur badrummet och låter mig duscha färdigt ifred hade varit en himla bra början.

Fler krönikor av Fredrik Backman hittar du här.

Texten publicerades 2012.