Det tar TID att bli pappa och mamma

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

När blir man förälder? När barnet är fött, är väl det omedelbara svaret. Och visst, det är sant. Rent ­fysiskt är det så – barnet finns ju där, i vår famn. Men i någon mening måste en förälder födas också psykologiskt. Och det tar sin tid.

När barnet är fött har vi kommit en bra bit på väg mot det psykologiska föräldra­skapet. Processen började nämligen redan när vi som barn förstod att vi själva skulle kunna bli föräldrar en dag, menar spädbarnsforskaren Daniel Stern. Från och med då började vi, mer eller mindre medvetet, skapa oss bilder av det eller de barn vi kanske skulle få, och av den förälder vi kanske skulle bli. De bilderna utgjorde den grund som vi senare i livet byggde vidare på.

Under graviditeten tog processen fart på allvar. Kanske tänkte vi tankar som: Hur var jag som barn? Hur hade jag det? Hur kommer mitt barn att bli? Och hur kommer jag att förändras av att bli förälder?

"Hjälp, kommer jag klara av att vara förälder?"

Ibland, och särskilt när vi väntar vårt första barn, kan vi känna oro och ambivalens: Vad har jag gett mig in på? Kommer jag att klara av det här? Kommer barnet att överleva?

Sådana känslor kan vara svåra, men de är viktiga. De hjälper till att förbereda oss på det kommande föräldraskapet. Men processen är inte ­avslutad i och med att barnet kommer till oss. Då vet vi ju ännu inte fullt ut vad det innebär att ha ansvar för ett barn, för just detta barn. Men vi lär oss hela tiden.

Någon gång efter de första månaderna känner många att de börjar få koll på läget. Barnet överlever ju. Det växer, det verkar må bra. Och själv börjar man lära sig att tolka bebisens signaler. Man känner att man hör ihop med sitt barn. Det är då – kanske när barnet är 3 eller 4 månader – som man föds som förälder, enligt Daniel Sterns teori.

LÄS OCKSÅ: Bebismanual – så här gör man

"Det är föräldrarna som ska upptäcka sina barn"

Våra inre bilder av de föräldrar vi ska bli och det barn vi väntar är viktiga, säger Pia Risholm Mothander, barnpsykolog och docent i utvecklingspsykologi vid Stockholms ­universitet. Att de inre bilderna kan vara tongivande även efter att barnet har fötts har hon sett i sin egen forskning. När nyförlösta mammor beskrev sina barn stämde deras beskrivningar inte överens med den objektiva psykolog­­­­bedömningen. Skillnaden sågs som ett tecken på att mammornas inre bilder fortfarande var starkare än det verkliga barnet.

Pia Risholm Mothander, psykolog och psykoterapeut. Foto: Copyright (c) Juliana Wiklund

Så ska det vara, menar Pia Risholm Mothander.

– Det är föräldrarna som ska upptäcka sina barn.

Så småningom möts vår inre bild av barnet och bilden av det verkliga barnet, och att det tar tid är bra.

– Det ger en möjlighet att jämka ihop olikheterna så att man i bästa fall får en bra och verklig bild av hur det är att vara förälder till ett litet barn: både underbart och jobbigt.

Allt är inte solklart, och allt kan inte ­beskrivas.

– Det är helt naturligt att det är så i början, säger Pia Risholm Mothander. Att ge sig in i en relation med en ny liten människa är ett äventyr. Föräldrar ska inte oroa sig för att de inte förstår allt. Det ger sig. Det gäller bara att vara nyfiken och att ha tillit till att det kommer att bli bra.

"Lyhört föräldraskap gör att man upptäcker vad som funkar"

Även Malin Bergström, barnpsykolog och docent vid Karolinska instututet och Stockholms universitet, betonar den tid som föräldrablivandet kräver. Föräldrar till kolikbarn, eller barn som har haft det svårt på andra sätt, beskriver ofta att de inte lärde känna sina barn förrän under det andra halvåret, berättar hon.

Barnpsykolog Malin Bergström Foto: Stefan Tell

– Och har man ett barn som är väldigt, väldigt lugnt, eller som sover jättemycket, kanske man inte heller får riktig kläm på vem den personen är så snabbt.

Så hur gör man? Hur får man det nya med att vara förälder att funka? Hur lär man sig förstå vad bebisen vill, vem han eller hon är och vad han eller hon behöver?

– Det är medan man försöker styra upp det där med sömn och amning eller flaskmatning som allt det där viktiga pågår, att man lär känna sitt barn och sitt föräldraskap, säger Malin Bergström.

Hur går det till?

– Om man har ett lyhört föräldraskap, om man bara iakttar och följer barnet, då pågår den processen redan från början. Då upptäcker man vad barnet gillar och inte gillar, vad som funkar och inte funkar.

– Man ser och tar in vad barnet uttrycker och anpassar sig efter det. Istället för att följa idén om hur det borde vara följer man det barn man har blivit förälder till. Det är det som bygger föräldraskap och relationen till barnet, ­säger Malin Bergström.

Teorin gäller både pappor och mammor 

Spädbarnsforskaren och psykoanalytikern Daniel Stern pratade, precis som många andra forskare som har intresserat sig för föräldraskap, mycket om mammor. Han och hans kollegor levde och verkade i en tid och på platser med andra könsroller än våra. Men nu, och särskilt här i Sverige, kan Daniel Sterns teori om att "födas" som förälder appliceras på alla föräldrar, oavsett kön, menar ­psykologen Pia ­Risholm Mothander.

Gravida kvinnor kan visserligen ha ett försprång på grund av det som händer med deras kroppar.

– Den alltmer graviditetsbetonade kroppen gör att man inte glömmer bort att man ska bli förälder, och det ofödda barnet ger sin input genom fosterrörelserna, säger hon.

Det utesluter dock inte papporna.

– Men det är så stor variation mellan hur mycket pappor känslomässigt låter sig engageras av den process som pågår. Därför är det svårt att generalisera.

Psykologen Malin Bergström håller med.

– Den enda skillnaden mellan mammor och pappor är den fysiska, men jag vet inte hur avgörande den är. Barnläkaren och psykoanalytikern Donald ­Winnicott har till exempel sagt att psykologin spelar större roll för föräldraskapet än det fysiska.

Det viktiga, menar Malin Bergström, är närheten till barnet. Det är den som skapar föräldraskapet.

– Det är därför det är så viktigt att även pappor är nära sina barn.

Läs också: Bebislycka – finns det? KAN man vara lycklig som nybliven förälder?

Källor: En mor blir till av Daniel Stern, Vi Föräldrars stora bok om barn av Maria Fröjdh och Maria Zamore.

Artikeln publicerades i juni 2017.