Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

"Med många syskon är man sällan ensam"

Som flerbarnsförälder bör man släppa sitt dåliga samvete över att inte räcka till, och istället se till fördelarna man ger till sina barn, säger föräldrapsykologen Malin Alfvén.

Visst finns det fördelar med att skaffa många barn
Visst finns det fördelar med att skaffa många barn Foto: Getty Images

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

En av de stora fördelarna med att få barn tätt är enligt barn- och föräldrapsykolog Malin Alfvén att man redan är så inne i småbarnslivet.

Den största svårigheten brukar vara den enorma tröttheten, att inte få sova ordentligt.

– Samtidigt får vi sådan kraft av att vänta, föda och leva med barn, konstaterar Malin Alfvén.

Hon pratar om den stora kapacitet som vi människor, vuxna och små barn, har:

– Det nya barnet anpassar sig oftast till familjen det kommer till, säger hon. Finns det redan ett krävande barn i familjen, har den lilla redan i magen förstått det. Har man ett lugnt barn är det inte sällsynt att det kommer ett barn som sätter mer fart på familjen.

Inom två år

Som tätt mellan barnen räknas ett intervall inom ungefär två år. Samma intervall som gäller hos försäkringskassan om man vill behålla sin ursprungliga föräldrapeng.

– Dagens föräldrar planerar mer än tidigare generationer. Dels för att möjligheten finns, dels med tanke på ekonomin, som är viktig i barnfamiljer, konstaterar Malin Alfvén.

Hur det blir med barn tätt i familjen handlar bland annat om barnets personlighet och hur lättstressad man är som förälder, menar Malin Alfvén.

– Har man barn som det är lätt att vara förälder till behöver det inte betyda att man har lugna barn, utan att det stämmer personlighetsmässigt mellan barn och föräldrar.

För att underlätta råder Malin Alfvén att man redan från början tar in hjälp utifrån, från mor- och farföräldrar och vänner.

– Då får barnen tidigt en nära relation till någon annan än föräldrarna. Då kan de vuxna passa på att gå ut att äta tillsammans. Som förälder behöver man få andas ut utan barn.

Många föräldrar kämpar för att hitta rutiner, och får dåligt samvete när de inte lyckas.

– Inte alla är rutinmänniskor och det gäller även barn, konstaterar Malin Alfvén.

"Barnen lär sig snabbt"

Hur är det då för barnen att vara nära i ålder? Det blir ju ingen omedelbar behovstillfredsställelse om alla barnen vill bli burna eller gullade med samtidigt…

– Det är vi vuxna som har drömmar om att räcka till för alla, säger Malin Alfvén. Barnen lär sig snabbt att vänta på sig tur – eller kräva det de vill ha.

Positivt för barnen är den enorma trygghet som syskon ger, enligt Malin Alfvén.

– Syskon ger fler än föräldrarna att ty sig till och känna sig trygg med. Men inte alla syskon trivs ihop, det kan vi inte styra över, bara försöka göra det bästa av situationen.

Malin Alfvén menar att tankar om svartsjuka mellan syskon är överdrivna. Att många föräldrar blir förvånade över hur gullig och härlig en tvååring kan vara med en liten bebis.

– Vissa av oss är sotis, men inte alla. Vi föräldrar förbereder oss på svartsjuka mellan syskonen men upptäcker kanske att det inte behöver bli så, menar Malin Alfvén.

Egentid är viktigt

Egen tid med varje barn är viktigt, så att barnet får känna sig unikt. Den tiden kan även ges av någon annan än föräldern som har tid att lyssna, som en mor- eller farförälder.

Tjafs mellan barnen är det bra att man räknar med, enligt Malin Alfvén.

– Ju fler vi är i en familj, desto mer tjafs, konstaterar hon. De flesta flerbarnsfamiljer är högljudda och måste få vara det. Alla behöver ju få säga sitt.

– Sedan brukar inte alla barn i familjen trotsa samtidigt, i perioder när något av barnen känns ”omöjligt” brukar syskonen i stället vara lugnare.

Men: Vad gör den som nästan går under, som till exempel har en krävande 1,5-åring och får tvillingar. Det finns småbarnsföräldrar som berättar att de har minnesluckor från de jobbigaste perioderna.

– Vi måste våga be om hjälp och vara öppna med hur vi har det, säger Malin Alfvén. När man berättar att ”jag står inte ut”, brukar även de mest upptagna mor- och farföräldrar kunna ställa upp. Kanske upptäcker man att det finns många i ens omgivning som vill vara med och hjälpa till. Människor tycker om att vara behövda.

– Föräldrar ska inte behöva gå under av utmattning, fortsätter hon. Går man nästan under måste man få hjälp med det praktiska. Har man ingen som kan hjälpa till kan man vända sig till socialen. Drar man sig för det, kan man prata med psykologen på bvc som kan dra i rätt trådar. Hon eller han kan också sjukskriva den andra föräldern, så att båda kan vara hemma och turas om att vila en stund.

Artikeln publicerades 2009.