Vi vill ha vårt barn


Vi vill ha vårt barn

Fråga

Jag är en kille som bor i Blekinge. Jag har en flickvän som jag älskar
över allt annat. Jag har egen lägenhet på gång och ett arbete med en
månadslön på 5 000 kronor plus att jag har 2 000 kronor från skolan och
2 000 kronor från socialen. Allt som allt blir det 9 000 kronor i
månaden.
I dag var jag på ungdomsmottagningen med min flickvän för att göra ett
graviditetstest. Resultatet visade att hon var gravid. Hon är just nu i
andra, snart tredje månaden. Klart att man blev glad, eller snarare
överlycklig. Det är detta vi har velat i 14 månader nu, och nu när det
äntligen har givit resultat så blir vi fundersamma på grund av att våra
föräldrar säger att vi är för unga.
Okej, det kan jag hålla med om. Jag är 17, 18 år om 44 dagar och min
flickvän är snart 19 år. Mina fosterföräldrar blev rent ut sagt
förbannade och skrek på mig att jag skulle se till att hon tar bort
det! Min biologiska mamma blev jätteglad eftersom hon aldrig har varit
farmor någon gång. Problemet är att jag vet att vi skulle klara av ett
barn, men man blir fundersam och ledsen när man hör sådant här. Min
fosterfamilj säger att om vi behåller barnet så kommer jag att förlora
kontakten med dem, mer eller mindre. Och detta vill jag verkligen inte.
Hur ska vi göra? Ska vi ta bort det? Ska vi lyssna på vad andra säger?
Vi vill ju behålla vårt barn!

En fundersam blivande pappa

Svar

Jag tycker så mycket om ditt kärleksfulla mejl. Kärleken
till din flickvän och till ert lilla barn, som växer inne i hennes mage
och som kommer göra dig till en bra pappa, gör mig mycket berörd.

Det finns vissa saker i våra liv som ingen får lägga sig i. En av dem
är när vi ska skaffa barn. Det beslutet ska bara de blivande
föräldrarna ta. Det är då det blir bra.

Och jag skulle vilja att era föräldrar förstod att de faktiskt,
åtminstone delvis, bidragit till att ni vill bli föräldrar. Om de hade
varit riktigt dåliga som föräldrar hade ni antagligen inte haft samma
starka längtan efter att bli föräldrar, tänker jag.

Kan det vara så att de är avundsjuka? Avundsjuka på er kärlek och ert
mod? Ibland kan man bli så där arg, när man har sådana känslor. Och
säkert blev de rädda också. Rädda för att ni inte ska klara av det. De
vet ju att det är svårt att vara föräldrar ibland. Men det förstår ju
ni också. Men ni har längtan och kärleken, och det är den bästa starten
på ett föräldraskap.

Malin Alfvén

Ställ en fråga


Klicka här!