Svärmor lägger sig i

Detta är en artikel från Vi Föräldrar 

Min svärmor lägger sig i

Jag lever tillsammans med min sambo och vår 6 månader gamla dotter.

Allt är jättebra – om det inte vore för min svärmor. Hon har sedan vår dotter föddes, varit väldigt ”tjatig”. I början var det mycket prat om att vår dotter inte fick i sig tillräckligt med mat, trots att hon ökade i vikt, att det var därför hon skrek.

Vi spenderar en hel del av våra ledigheter hos svärmor, och det känns som att hon vill ta över helt och hållet. Går och bär på henne hela tiden, vill helst ha henne hos sig nattetid och jag tycker bara det blir för mycket. Hon har massor av åsikter kring att vi sitter hos henne vid nattning och så vidare.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Har försökt prata med min sambo om detta men han märker inte av dessa problem på samma sätt som jag gör. Är det jag som är väldigt känslig eller vad ska jag göra?

Det är ju kanske inte bra att jag sänder ut dåliga vibbar gentemot svärmor när min dotter blir äldre, då kommer hon kanske märka av det.

I

Svar från Malin Alfvén:

När vi föder barn och blir föräldrar, så föder vi inte bara barnet, utan vi föder på sätt och vis också mor- och farföräldrar.

Hur de utvecklas och blir som mor- och farföräldrar vet vi oftast inte så mycket om. De kan bli lätta att ha att göra med och underlätta livet för oss eller de kan, som i ditt fall, bli tunga för oss och mer som en börda. Det beror bland annat på deras personlighet, på den relation vi har till dem eller på den livsfas de befinner sig i.  Det är nya roller vi går in i – både föräldrarollen och rollen som mor- och farföräldrar. En del växer snabbt in i sin roll, andra måste ”fostras in i den”.

Eftersom mor- och farföräldrar är äldre och mer erfarna människor, tycker och tror vi att de borde veta hur man ska vara för att bli en bra mormor eller farfar.  Men så är det ju inte. Egentligen är det som med våra barn. Vi tror att med ”rätt” uppfostran, så borde våra barn göra som vi föräldrar vill. En del barn gör ofta som vi vill att de ska göra, andra måste vi ständigt uppfostra och gå i kamp med. Likaså är det med mor- och farföräldrar. Fördelen med mor- och farföräldrar är att de är vuxna och går att prata med. Och det är nog ändå det du måste göra. Jag vet att det inte är lätt, men jag vet också att det kan bli väldigt bra efter sådana här samtal, då vi föräldrar berättat hur vi känner och hur vi vill ha det.

Jag har just skrivit en bok tillsammans med Kristina Hofsten för mor- och farföräldrar, bland annat eftersom jag hört så många historier som liknar din. Och det här vill jag säga till dej: det är inte du som reagerar känsligt, utan det är din svärmor som gör fel! Vi skriver i boken till exempel att man i princip aldrig ska ge råd till föräldrar om dom inte bett om det. Man ska inte heller kommentera vad föräldrarna gör, om det inte är något positivt man vill säga. Det är ju föräldrarna som känner barnet bäst och som vet vad som är bäst för barnet.

Eftersom du är så medveten om att du inte vill sända ut dåliga vibbar gentemot din svärmor, så kommer du att göra ditt allra bästa för att det inte ska bli så. Därför tänker jag att det bästa just nu är att tala med din svärmor så fort som möjligt.

Övertyga din sambo om att det är ett allvarligt problem som du behöver hjälp med att lösa, så att ni kan tala med henne, eventuellt tillsammans. Du kan också skriva ett brev till henne. Eller visa ditt brev till Vi Föräldrar, som jag just svarat på.

Om du förklarar för din svärmor att det är för att hon ska få det bra med sitt barnbarn som du behöver tala med henne, så skulle det förvåna mig om ni inte fick en bättre relation efter det samtalet. Hon kanske blir ledsen till en början, men det måste hon få bli. När hon sedan tänker efter kommer hon förstå, det är min erfarenhet.

Malin Alfvén, barn- och föräldrapsykolog

Artikeln publicerades 2007.