Svärmor lägger sig i allt – Jesper Juul coachar

Familjeterapeuten Jesper Juul coachar: Relationen till svärmor

JESPER JUUL: Varför behöver ni coachning?

Martin: Det handlar om Anettes förhållande till min mamma sedan vi fick Simon.
Min mamma ger ofta dubbla budskap. Hon säger en sak och antyder något annat. Jag har lärt mig att ignorera det, men hennes sätt gör Anette frustrerad och arg.

Anette: Ja, jag har till exempel sagt att hon inte ska blanda sig i saker som gäller vår ekonomi och vårt förhållande till Simon. Ändå säger hon: ”Inte för att jag vill blanda mig i, men …” – och så kommer alltihop.

Martin: När jag var yngre blev jag ofta irriterad över att hon blandade sig i. Men mina bröder och jag har lärt oss att vara väldigt hänsynsfulla mot henne, så med åren har jag vant mig.

Anette: Jag tror kanske att hon upplever mig som ett hot i förhållandet med sin son.

Martin: Det håller jag inte med om. Det finns ingenting hos min mamma som ser Anette som ett hot. Jag tror tvärtemot att hon tycker om Anette.

Anette: Jo, men hon har aldrig någonsin frågat om mitt arbete eller andra saker. Vi pratar bara om min man, om Simon eller om litteratur.

JESPER JUUL: Det låter som om hon bara inte vet hur man gör. Och det kan vi säkert hitta många förklaringar till. Om det har hållit på sedan du var liten, Martin, så har hon levt så här i många år. Hon säger inte till sig själv: ”Om min svärdotter säger att jag inte ska blanda mig i, och om min son håller med, så kanske jag borde tänka över det.” Så jag tror inte att det här blir enkelt att göra något åt. Din mamma vet alltid, på ett skenbart sätt, vad ”man” ska säga.

Anette: Jag har inget personligt intresse av att träffa henne, men för Martins skull har jag ett intresse. Jag måste göra det.

JESPER JUUL: Du måste göra upp med dig själv, om det verkligen är en gåva du ger Martin. I så fall är det ju utmärkt. Men om du i tysthet ändå ställer honom till svars, så är det inte så bra.
Din svärmor är övertygad om att hon alltid vill det bästa, men har inte förmågan att se när hon överskrider andras gränser. Hon har inga tvivel om att hon är den som vet bäst. På det sättet är hon upptagen av sig själv. Vad andra tycker, intresserar henne inte. Hon är inte det minsta elak, hon inser bara inte vad det är hon gör. Kanske kan du sätta dig ner med henne och försöka prata igenom det, men min gissning är att hon kommer att bli fruktansvärt sårad och säga att det är så här det är mellan svärmödrar och svärdöttrar.

Martin: Jag har inte tänkt på det som självupptagenhet. Och jag tycker för övrigt att det är provocerande att du säger att det bara är som det är, och sedan får Anette göra upp med sig själv om hur hon vill tackla det.

JESPER JUUL: Vad blir du provocerad av?

Martin: Att det inte är något att göra åt saken.

JESPER JUUL: Jag ser ju att det har pågått i 30 år. Jag säger bara att det därför handlar om något grundläggande.

Anette: Om jag bara kunde vara mer immun mot det, och bara ge mig in i några mindre konflikter. Men Martin märker det inte lika mycket som jag, och det är oerhört frustrerande.

Martin: Ja, men om jag skulle sitta på helspänn, skulle det ju vara som att rikta pistolen mot henne hela tiden.

Anette: I min familj blir allting sagt. Vi kan smälla i dörrar och slänga på luren. Hos Martin vet jag för det allra mesta inte hur jag ska agera.

Martin: Men det är ju samtidigt vår konflikt. Att du vill prata om allting, det gör ni i er familj. I min familj sitter vi och spelar spel och har det mysigt. Vi behöver inte säga så mycket.

JESPER JUUL: Det är ju bra det också. Om det är vad man är van vid. Men om man kommer utifrån kan det vara märkligt. Jag föreslår att du slutar vara så diplomatisk, Martin. Du måste stå vid din frus sida. Så är det att bli vuxen. Man måste välja om man vill vara sin mammas son eller sin frus man. Och möjligen få ett nytt förhållande till sin mamma.

Anette: Nu är det som tur är en tid sedan vi träffade varandra och hade en öppen konflikt. Men när det händer tassar du och dina bröder kring din mamma som om hon var av porslin.

Martin: Ja, det är nog min ryggmärgsreaktion att tackla det så. Men varför kan man inte både vara sin mammas son och sin frus man?

JESPER JUUL: Det handlar inte nödvändigtvis om att ta parti. Men om det som min fru och min mamma har tillsammans skadar dem båda, så är det min fru jag ska hålla i handen och inte min mamma. Om du inte har gjort det klart för dig själv som man, så känner du dig klämd mellan dem båda. Och det gör du, om du inte fått säga din egen mening. Du kan vara bedrövad över det – men det är något annat.
Hur skulle det vara, Anette, om du bara behövde stå ut i tre timmar och sedan få ur dig alltihop när du kom hem, utan att det behövde analyseras av Martin?

Anette: Det låter vettigt. Jag har varit lite nervös för att ta upp det här med Martin. Några gånger har jag brutit ihop och beklagat mig för honom när vi gått därifrån. Senast sa han att det var för att jag var en motvallskärring.

JESPER JUUL: Det intressanta är ju din inställning till din svärmor och vad hon triggar igång hos dig.

Anette: Jag har pratat med mina väninnor om det, och det är en lättnad att säga som det är till dig, Martin.

Martin: Jag har aldrig haft klart för mig att jag måste välja om jag vill vara min mammas son eller Anettes man. Jag vill helst slippa göra det valet, för det är obehagligt.

JESPER JUUL: Du behöver egentligen inte välja bort din mamma. Men du får acceptera att din fru kommer först. Det handlar enbart om de tillfällen när din mamma skapar osämja. Det är bara du, Martin, som kan förhindra konflikten. Där får du hålla på Anette, för det är där lojaliteten ska ligga. Det kommer också att få Anette att känna sig trygg nog att bli mer flexibel.

Anette: Det skulle göra stor skillnad bara att höra att jag inte behöver tycka om din mamma. Men det gör dig ledsen, Martin, inte sant?

Martin: Ja, jag blir ledsen. Bara det att du har det som du har det med min mamma … Jag har det ju så bra med din familj.

JESPER JUUL: Det jag lägger märke till är hur mycket kraft ni lägger på att din mamma inte ska känna sig sviken. Nu är det så att det är några saker hos dig, Anette, som gör Martin ledsen, och så är det bara. Men det är en dålig idé att försöka undvika konflikter och frustration mellan er. För det är ju här ni har möjlighet att växa och utveckla er som människor. De flesta av oss har krav på oss själva i parförhållandet om att vi ska göra varandra lyckliga. I verkligheten är ett parförhållande en enormt effektiv kurs i personlig utveckling, om du väljer att se den som en sådan.
Det är viktigt att ni var för sig frågar er själva: Är våra konflikter meningsfulla för mig? Är det meningsfullt för dig, Anette, att stå fast vid dina egna gränser, medan Martin försöker få dig att ändra dig? Om han inte försökte, skulle du ju inte märka var dina gränser går. Samtidig måste du stå upp för dig själv, även om det gör honom frustrerad.
För dig, Martin, är det meningsfullt att känna sorg över att det är nödvändigt att göra ett val och att den stora, glada drömfamiljen inte finns på riktigt. Det är sorgligt att upptäcka att det inte är Anettes fel. Hon är bara en av anledningarna till att du har upptäckt det.

Martin: Jag tycker att det är meningsfullt. Men jag hade hoppats att om vi gick till en klok man så skulle allting lösas.

JESPER JUUL: Så lätt går det inte. Men om det du har hört inte känns rätt för dig, så gäller det bara att hitta en annan coach som passar dig bättre.

Så tyckte Anette om coachningen – och så gick det sedan

Två månader efter samtalet med Jesper Juul kan Anette märka att hon har blivit tydligare i förhållande till sin svärmor.

Anette: ”Jag tror att det var nödvändigt att det kom en utomstående, som var så otroligt rak. Det var hårt, men också bra. Särskilt att illusionen om den stora glada familjen brast. Det är så totalt befriande.

Martin var väldigt nedstämd när vi gick hem från coachningen, men nu ser han nyktrare på det. Han har inte följt rådet att inte göra något åt situationen. Han har i stället valt att prata med sin mamma. Den splittring Jesper Juul talade om att Martin kände på grund av att han inte hade valt sida har försvunnit. Han har valt nu, och det har gett honom ro.

Ända sedan jag lärde känna honom har han sagt att det är synd om hans mamma, nu behandlar han henne som en vuxen. Som Martin säger så måste hon själv anstränga sig om hon vill vara en större del av våra liv.

Nu har fokus flyttat till det jag hela tiden tyckt att det borde flyttas till, nämligen hans och hennes förhållande. Det är befriande att jag inte längre är ansvarig för om vi har det bra tillsammans eller inte.

Det har gett mig en mycket större frihet, och nu blir jag heller inte så irriterad på henne längre. Nu har jag också friheten att lära känna min svärmor. Men det är ett första steg i en lång process.”

Nyfiken på fler av Jesper Juuls coachningar? Eller artiklar om hans tankar och böcker? Klicka här!  

Denna föräldracoachning gjordes 2007.

Personerna i artikeln heter något annat i verkligheten.