Egentid utan barnen (utan dåligt samvete)
Vi är många som tycker att vi har ont om tid. Vad beror det på att vi blir stressade? Är det tidstjuvar och våra höga föräldraambitioner som är förklaringen? Och hur kan man få till lugna stunder i en hektisk vardag?
Detta är en artikel från Vi Föräldrar
Författaren Linus Jonkman har alltid haft ett stort behov av att vara för sig själv. 2013 skrev han boken
Introvert: den tysta revolutionen, och några år senare kom uppföljaren, boken Själv – kraften i egentid.
– Vissa av oss har större behov av det sociala, andra av att vara ensamma, men vi behöver likväl båda sidor för att få ett fullt liv, säger Linus Jonkman.
I sin senaste bok har han myntat begreppet självsamhet.
– Att kunna vara självsam är förmågan att trivas i sitt eget sällskap. Att kunna ge den tid man är ensam ett bra innehåll och njuta av den, istället för att försöka slarva förbi den så snabbt som möjligt, säger Linus Jonkman.
Idag finns det cirka en miljard flyktvägar för den som inte vill umgås med sig själv.
– Tidigare fick vi ju alla mer eller mindre påtvingat de där pauserna för reflektion och eftertanke. När vi väntade på tåget eller åkte buss. Nu är det första många gör i en sådan situation att ta upp mobilen. Man kollar flödet på insta och vips är stunden du kunde använt till lite energipåfyllande dagdrömmeri över, säger Linus Jonkman.
Många föräldrar är stressade och upplever att de har ont om tid
Möjligheterna till underhållning kan alltså vara en orsak till att vi blir sämre på att ge oss självsam tid – och återhämtning. En annan är att vi helt enkelt inte anser oss hinna. Många småbarnsföräldrar upplever sig ha ont om tid och stresspåslaget är ofta högt, vare sig man är föräldraledig eller jobbar.
– Visst är det så. Många undersökningar pekar mot att föräldrar med små barn upplever sig ha väldigt ont om tid idag. Och det trots att vi har mer lagstadgad fritid än någonsin, säger Anna Frankzen Starrin, omvärldsbevakare med eget företag, med ett särskilt intresse för tid – och dessutom småbarnsförälder själv.
Småbarnsföräldrar har många krav i sitt liv
Att vi ändå upplever oss ha ont om tid beror, enligt Anna Frankzen Starrin, på tre trender som hon kallar tidstjuvar – och som våra föräldrar aldrig upplevde. Den första är individualisering, det vill säga att vi gått från ett mer kollektivt inriktat samhälle till ett där individen står i fokus. Som individ har du ansvar bara för dig själv och din uppgift är att vara så lyckad som det går, på så många arenor som möjligt. Ni har säkert hört det förut; det räcker inte att träna på Friskis två gånger i veckan, nu är det maraton som gäller. Samtidigt ska man ha ett hem som är inrett enligt senaste trenderna, laga hälsosam mat alla dagar i veckan och helst ha en hy med "optimal lyster" trots massiv sömnbrist.
Den andra tidstjuven är digitaliseringen.
– Digitaliseringen är i sig tidsslukande; vi kan titta på tv-serier när vi vill, fastna i klickraketer och drunkna i Pinterest. Den skruvar också upp tonen i den där "lyckad-tävlingen" eftersom vi hela tiden kan jämföra oss med varandra. Och att ständigt prestera kräver också tid, säger Anna Frankzen Starrin.
Den tredje tidstjuven heter "merging", eller sammansmältning på svenska. Den innebär att vi med den nya tekniken kan jobba var som helst och när som helst – något som ursprungligen var tänkt att effektivisera arbetet och leda till färre timmar på jobbet, men som för de allra flesta istället mest spritt ut arbetstiden såväl geografiskt som över dygnets alla timmar.
Ordet egentid används mer nu
Sammantaget gör alltså dessa förändringar att vi upplever oss ha väldigt ont om tid, trots att vi (i teorin) aldrig haft mer fritid. Och någonstans i samband med dessa skiften börjar vi också alltmer använda ordet egentid – kanske för att det helt enkelt blir något nödvändigt i en pressad vardag.
Vi Föräldrars barnpsykolog Malin Bergström minns när termen började dyka upp. Och skulle vilja lägga till ett par faktorer som kan tänkas förklara varför.
– Det lilla ordet egentid har jag hört allt oftare låt säga de senaste tio åren. Jag tror att det bland annat har att göra med att vi blir allt äldre när vi får barn. Vi har hunnit etablera våra vanor och i dagens samhälle också tränats i vikten av att tillgodose våra egna behov. Då blir det svårare att ställa om när allt ställs på ända av en liten bebis, säger hon.
Den andra förklaringen går att hitta i hur vi formar vårt föräldraskap.
– Jag upplever att vi idag har väldigt aktiva föräldraskap. Vi vill tillfredsställa barnens alla behov, får dåligt samvete om de använder iPaden och vill skapa meningsfull underhållning på annat sätt, vill inte att de ska vara ledsna och så vidare. Det är ett väldigt aktivt och ambitiöst föräldraskap. Så kanske är det inte så konstigt att föräldrar måste vila från det ibland, säger Malin Bergström.
Jakten på egentiden blir ett eget stressmoment
Carola Wetterholm, niobarnsmamma, har upplevt en liknande utveckling.
– Mitt äldsta barn är 24 år nu och när hon var liten pratades det sällan om egentid. Man liksom jobbade och var med familjen. Den egna tiden var snarare den man tillbringade med familjen, i förhållande till när man var på arbetet, säger hon.
– Mitt yngsta barn är 6 och nu tycker jag att alla ska ha så mycket egentid – och att den ska vara så avancerad. Man ska åka på weekends med kompisarna och spa- och träningsresor ... Ibland får jag känslan av att man blir mer stressad bara av jakten på den där egentiden, säger Carola Wetterholm.
LÄS MER om: Carola Wetterholms liv som mamma här
Och kanske är just detta ännu en av de paradoxer vi lever med – i takt med tidens individualism och framgångskrav blir också jakten på egentid en prestation och stressfaktor. Psykolog Malin Bergström instämmer i detta:
– Ibland upplever jag till och med att föräldrar får dåligt samvete för att de faktiskt inte vill vara ifrån sin bebis, vilket ju är en helt naturlig och biologisk funktion. Men de är så inkörda på att man visst behöver sin egentid, så de går emot sina egna känslor där. Det tycker jag är väldigt synd, säger hon.
För mig har det alltid räckt fint med de små stunderna av egentid. Att få sitta och läsa en bok en halvtimme eller sitta vid datorn en stund.
Och kanske ligger lösningen, som vanligt, i ett liv som är någonstans mittemellan.
– För mig har det alltid räckt fint med de små stunderna av egentid. Att få sitta och läsa en bok en halvtimme eller sitta vid datorn en stund. Och då kan jag lika gärna ha ett barn i knäet, bara det är lugnt och jag slipper få det där "mamma maammaaa" i örat hela tiden, säger Carola Wetterholm.
– Om vi taggar ner lite i våra föräldraambitioner så blir kanske vardagen lite mer vilsam. Jag minns själv skillnaden mellan mitt äldsta och mitt yngsta av mina fyra barn. Med den äldsta var mitt uppfostringsnit så stort att jag aldrig fick vila. Det yngsta fick mest tulta runt som hon ville och jag hade inga större ambitioner än att pussa och krama henne så ofta jag kom åt. Det var såklart betydligt lugnare, säger Malin Bergström. 
