Nytt projekt: Fler pappor på bvc!
Att bebisar behöver sina pappor vet vi. Men bvc är fortfarande mest en mammavärld. Det vill ett nytt
projekt ändra på.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar
Som reporter på Vi Föräldrar möter man många blivande och nyblivna pappor. En del av dem har något gemensamt. De uttrycker en känsla av att vara förbisedda. Av att inte gillas som föräldrar. ”Varför pratar barnmorskan bara med min tjej?” kan de säga. Eller: ”Varför vänder sig bvc-sjuksköterskan aldrig till mig? Är inte mitt föräldraskap lika viktigt som min frus? Hur kan de förvänta sig att pappor ska vara delaktiga om de behandlar män så här?”
Pappor är viktiga för sina barn – det vet vi
Vi vet att pappor är viktiga för sina barn. Vi vet att de har jättestor betydelse från allra första början och att deras tidiga engagemang spelar stor roll för såväl barnet som mamman och pappan själv. Ändå är det som om den svenska barnhälsovården ligger steget efter, tycker barnpsykologen och forskaren Malin Bergström:
– Vi som jobbar med småbarn är ännu inte vana att ta båda föräldrarna på lika stort allvar. Ibland sitter vi fast i en inbyggd syn att det alltid är mammorna som är viktigast. Det slår mig varje dag att vi inte ser papporna på samma sätt som mammorna. Vi stärker mammornas föräldraskap, men pappornas föräldraskap bryr vi oss mindre om.
Ett projekt där bvc försöker nå fler pappor
Malin Bergström leder ett projekt där barnhälsovården i Stockholms läns landsting försöker nå fler pappor.
– Det vi gör är egentligen väldigt enkelt, säger hon. Vi har sett till att bvc vänder sig till båda föräldrarna från allra första början. Båda föräldrarna uppmanas att vara med vid det första hembesöket och vid 4-veckorsbesöket på bvc. När barnet är mellan 6 och 8 veckor bjuds mamman in att komma ensam. När barnet är 4 månader är det pappans tur att komma ensam med barnet.
Hittills har de föräldrar som deltagit i projektet gjort som de har blivit ombedda.
– Tidigare var det lite olika på olika barnavårdscentraler. På en del ställen var papporna med i stor utsträckning redan från början. På andra kom papporna först när barnen hade blivit äldre, och på en del var det nästan bara mammorna som kom hela tiden.
Tidigt engagemang från pappor är viktigt
Lyckas man få fler pappor att engagera sig tidigare har man uppnått något viktigt, säger Malin Bergström.
– Vi vet att tidigt engagemang från pappor ökar chansen att de ska fortsätta vara nära och engagerade föräldrar. Och för de barn som inte bor med båda föräldrarna kan det här göra riktigt stor skillnad.
Pappor vill vara delaktiga föräldrar, och många är det redan. Vi Föräldrars undersökning från 2013 visade till exempel att fler pappor än mammor kände skuld för att de tillbringade för lite tid med barnen. Det resultatet gjorde Malin Bergström glad.
– Det kanske låter bakvänt, sa hon då, men jag ser resultatet som ett tecken på att pappor nu vet mer om hur viktiga de är för sina barn.
Hon tror fortfarande att det är så: Pappor blir alltmer medvetna om hur viktiga de är för sina barn. Det sorgliga, tycker Malin Bergström, är vårdens oförmåga att möta pappornas behov.
Det börjar redan innan barnet föds, säger Michael Wells, doktorand som forskar om föräldraskap vid Uppsala universitet.
Papporna känner sig undanskuffade och besöker inte bvc lika ofta som mammorna
– De som jobbar på barnmorskemottagningar och förlossning brukar säga att pappor är viktiga och att de vill involvera papporna mer. Men i verkligheten känner pappor ofta att de inte är lika välkomna och uppskattade som mammor. Detta leder till att pappor tidigt känner sig bortknuffade, menar Michael Wells.
Pappor besöker inte bvc lika ofta som mammor, visar forskning – och när de gör det utgår samtalen oftast inte från pappornas behov.
Pappan ses som någon som inte har egna känslor kring att vara förälder
Enligt Michael Wells är det inte ovanligt att de som arbetar på bvc ser mamman som den viktigaste, primära föräldern.
– Pappan ses som den sekundära föräldern som mest är där för att stödja mamman och som inte har egna känslor och behov kring att vara förälder.
En del bvc-sjuksköterskor försöker arbeta mer inkluderande, berättar Michael Wells. För att tillmötesgå den förälder som arbetar kan de till exempel ha mottagning senare på eftermiddagarna och/eller föräldragrupper på lördagsförmiddagar.
Väntrummet på bvc är väldigt ”mammigt”
Men hur pappavänliga mottagningarnas öppettider än är kan väntrummen signalera allt annat än ”Hej och välkomna pappor!”. Michael Wells har lett en studie där det som fanns i väntrummen på 31 bvc-mottagningar analyserades. Bara åtta av mottagningarna hade väntrum med föremål (böcker, tidskrifter, reklamlappar, affischer, leksaker …) som beskrev och riktade sig till såväl pappor som mammor och barn, visade det sig. De flesta väntrum riktade sig bara till mammor och barn.
– Bvc-mottagningar välkomnar alltså inte pappor lika mycket som de välkomnar mammor och barn, säger Michael Wells.
För många bvc-sjuksköterskor faller det sig naturligt att rikta sig till båda föräldrarna. Ändå är det som om något har fastnat i vårdens sätt att tänka, menar Malin Bergström.
– När vi i pappaprojektet skulle börja bjuda in papporna till att komma ensamma med barnen på ett 4-månadersbesök var det till exempel någon som kom på: ”Men herregud, 4 månader! Det är ju då vi brukar ge information om att man kan börja med små smakprov. Då MÅSTE vi vara jättenoga med att papporna går hem och informerar mammorna – och kanske måste vi ta upp det i föräldragrupperna också?”
Projektgruppen skrattade mycket åt det där.
– Det var ett så himla bra exempel på att vi tror att det bara är mammorna som gäller ändå, säger Malin Bergström.
Pappors mående påverkar föräldraskapet och barnet
Till pappaprojektet i Stockholm hör en enkät som har besvarats av nästan 400 bvc-sjuksköterskor i länet. Preliminära resultat visar att bvc-sjuksköterskorna i liten utsträckning kände till om papporna inte mådde bra känslomässigt, och att de i liten utsträckning kunde ge stöd till de pappor som behövde det.
– Eftersom pappors mående påverkar föräldraskapet och barnet kan vi göra en insats här, säger Malin Bergström.
Projektet är i skrivande stund inte utvärderat, men Malin Bergström är optimistisk.
– Att förändra det faktum att vi inte har en verksamhet som med självklarhet vänder sig till både mammorna och papporna är en av de viktigaste utvecklingsfrågorna för bvc, skulle jag vilja säga. Att hjälpa båda föräldrarna att bli engagerade föräldrar är, ur barnets perspektiv, vår kanske största utvecklingspotential. Jag tror att det kan bli något mycket bra av det här – för jämställdheten. För att barn ska få ett gott föräldraskap från två föräldrar – eller hur deras familj ser ut.
Malin Bergström har fått frågor om varför projektet till så stor del fokuserar på kärnfamiljen. Hennes svar brukar komma snabbt:
– Här adresserar vi en väldigt stor grupp föräldrar – pappor – som är diskriminerade. Det finns andra grupper som också kan få ett bemötande som inte är optimalt; dem får vi inte heller glömma. Men det är inte dem det handlar om nu. Nu handlar det om en stor och diskriminerad grupp män, säger hon.
Många mammor döper om vår föräldragrupp till mammagrupp
50 av bvc-sjuksköterskorna i Stockholms län deltar i pappa-projektet. Carina Lundberg Callenholm på bvc Matteus i Stockholm är en av dem. Hon känner igen påståendet att man inom barnhälsovården ofta reflexmässigt vänder sig till mamman i första hand.
– Jag ser en sådan tendens, säger hon. Jag uppfattar i och för sig inte vårt bvc så; det enda jag har tänkt på här är att många mammor döper om vår föräldragrupp till mammagrupp.
Bvc Matteus ligger i Vasastan. Där var det redan innan projektet startade vanligt att bvc-sjuksköterskorna träffade båda föräldrarna.
– Men då träffade jag nästan aldrig papporna ensamma med sina barn, säger Carina Lundberg Callenholm. Inte så här tidigt i alla fall. Det var först när papporna var föräldralediga som de brukade komma ensamma med sina barn.
Projektet kommer att göra skillnad, tror hon.
– När papporna får ett eget och tidigt bvc-besök tror jag att deras självförtroende och färdigheter kring barnets omvårdnad stärks. Då kan det bli lättare att komma hit fler gånger, säger hon.
Läs också: Psykologen: Mammor, sluta vara sugproppar på era barn!
Artikeln publicerades i januari 2015.