Karin Ekberg: ”Efter Inez är en film om att våga försöka igen”

Dokumentären Efter Inez ska bryta tystnaden. 


Karin Ekberg, dokumen­tär­filmare, varför ville du göra ­dokumentären Efter Inez?

– Mina föräldrar fick ett barn ett år innan mig, på 1970-talet, som dog i nära ­anslutning till förlossningen. De fick aldrig se sitt barn och det har inget namn. Det finns en grav men det står ingenting på stenen. Jag är uppvuxen med att vi var där två gånger om året, på Allhelgona och vid jul. Det är oerhört vanligt. Ändå är det inte uppe i vårt offentliga samtal idag. Med filmen vill vi bryta tystnaden som gör att de som drabbas blir extremt ­ensamma. Och skapa utrymme för att mötas, i både sorgen och glädjen.

Hur var det för dig att följa en familj så nära i sorgen? 

– Man blir väldigt ödmjuk när man blir insläppt på det sättet. Det var en utmaning att klara av att vara där. Det går inte att ­förändra det som skett, det går inte att trösta. Samtidigt visste jag att det ­behövdes en film om det här och var därför djupt tacksam och imponerad av att Denize och Filip var modiga nog att släppa in mig.

Vad tar du med dig efter att ha arbetat med filmen? 

– Det har verkligen blivit en film om kärlek. Om att våga försöka igen. Jag har lärt mig mycket om relationer av Filip och Denize. De sörjer väldigt olika, vill olika saker men är samtidigt helt självklara i att de står bredvid varandra, både i sorg och glädje. Det tycker jag är ­väldigt ­inspirerande.

Dokumentären Efter Inez hade bio­premiär 29 september. Kan ses på svtplay till den 2 december. Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 11/2017.

Läs också:

Filips och Denizes bebis dog i magen

När ett litet barn dör – så kan man stötta

Angela Jones förlorade sin son: ”Idag för 10 år sedan …”