Fredrik Backman: Prata med bönder på bönders vis och din unge på latin

Fredrik Backman skriver krönikor om barn och föräldraskap i Vi Föräldrar.

”Det är viktigt attprata med sitt barn, tydligen.
Och hej, jag har försökt. Det går bara inte skitbra.

Första tiden var förstås okej.Spädbarns konsonanthantering får ju sjölejon att framstå som en universitetsexamen i avancerad retorik, men å andra sidan föreligger det bara tre konkreta behov för kommunika­­tion: Födointag, födouttag, sömn.

Spädbarn pratar man ju mest med som man pratar med krukväxter. Det känns lite fånigt, visst, men det står på internet att de växer bättre. Snart börjar dock den lille vokalmissbrukarens upplevlande mot full stämbandshantering. Och herregud. Som att leva med en tandläkarbedövad östgöte som bara pratar rövarspråket.

Först har vi Star Wars-faserna: Jar Jar Binks, Chewbacca och ewok. Jar Jar-fasen är ett enda långt muntert jollrande och gurglande. Man fattar ingenting och karaktären för inte alls storyn framåt, men det är gulligt. Efter den inträder dock Chewbacca-fasen, när avkomman ifråga upptäcker volymreglaget. Vilket ger månader av osammanhängande vrålanden och ylanden som får dig att fatta varför Cesar Millanvalde att jobba med hundar. Och efter det: ewok-fasen. Då barnet plötsligt stalkar dig genom lägenheten dygnet runt som ett vaggande litet troll gapandes upprepningar av allt du säger med en röstförvrängning som skulle få Talking Tom Cat att vilja ta en Sobril och en drink.

Efter Star Wars-faserna börjar de små reproduktionerna prata. Men som karaktärer från datorspelet Sims. Det låter som fullständiga meningar, visst, men saknar en detalj. O-r-d.

Efter det: Lassie-fasen, då allt är obegripligt för alla utom en enda person. I vår familj är det min svärfar. Själv stod jag där och bara ”Men vad VILL du? Napp? Välling? Vad fan är problemet!?”, och plötsligt kom min svärfar in i köket och bara ”Va? Vad säger du? Har Timmy fastnat i brunnen? Led vägen!”, och så drog de.

I samband med Lassie-fasen introduceras dessutom kroppsspråk. ”De är ju så smarta, barn, så duktiga på att kommunicera utan ord”, säger förskolepersonalen. Men nej. Det är de fan i-n-t-e. Så nu inträder charad-fasen. ”Är det en film? Ett djur? Första bokstaven är S?” Och när det väl dyker upp riktiga ord i vokabulären, då är det inte ens rätt ord för rätt saker. Google Translate-fasen. Man står där och ”vafa…’katt i burka har ledsen juice… vad snackar du om’?”, och så dyker svärfar upp och bara ”Han säger att de gungade på förskolan idag och det var roligt”. Det är som att försöka prata med den där rumänska poeten som skrev poesi genom att klippa ut ord helt slumpvis ur olika dagstidningar.

Och så fortsätter det. Och man fattar inte varför. Tills man ser ett videoklipp från när barnet var nyfött. Och hör sig själv prata. ”Boboboo, nuffinussnuss! Fina lilla kille? Fina lilla killen är du?” Vad i helve… vad höll jag på med? Inte konstigt att barn tar tio år på sig att lära sig prata ordentligt. Allt de hör första året är ju folk som pratar med dem som Yoda på receptbelagda mediciner.

Och sedan blir de tonåringar. Och då är det rakt tillbaka till Sims-fasen.”

>> Fler krönikor av Fredrik Backman hittar du här


Digital prenumeration
Lär dig vad barn behöver för att må bra – JUST NU 0 kr första månaden!
(därefter 79 kr/mån)
Ingen bindningstid

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Vi Föräldrars magasin digitalt i appen Wype

Nyhetsbrev med ett urval av intressanta nya artiklar

Jag godkänner prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren