Fredrik Backman: Pappapocalypse now. Uppföljaren.

Fredrik Backman skriver krönikor om barn och föräldraskap i Vi Föräldrar.

”Så ni ska få ert första barn? På väg till mvc för första gången? Mmm. Härligt. En liten varning, bara: Det finns alltid en idiot i det där väntrummet som du kommer hata som du inte har hatat något sedan fisk­bullarna i skolbespisningen och den där Mange i 9C som lurade i dig att alla skulle tycka att det var coolt om du kom till skolan med bakochframvända jeans efter att Kriss Kross fått dig att hoppa, hoppa.

Veteranfarsan.

För om du tror att det inte finns något mer enerverande självcentrerat än en idiot som snart ska bli farsa för första gången så ska du veta att han är en nystädad hotelltoalett i jämförelse med den Roskildefestivalsbajamaja till individ som snart ska bli farsa för andra gången.

Han kommer glida upp vid din sida med ett flin brett som en sexfilig motorväg och boxa dig på axeln och fråga ”så’ere första barnet eller va? Vava?”. Och du nickar och försöker gå efter din partner men han bara ”mmm, så’re e vårt andra va!”. Och du nickar, och han vevar genast med högerhanden i luften som om han har bränt sig på en pizza­plåt och brölar ”duuuu TIIIIINGEST!”.

Och du bara ”va?” och han bara ”du kommer lära dig vad det betyder, fattar du!?” och du bara ”förlåt?” och han bara ”Musses fucking klubbhus! Du vet inte hur det är därute! Du har inte sett krig!” och du bara ”snälla släpp min jacka”. Och sen kommer det en sköterska och föser undan honom och vyssjar honom så som du antar att sköterskor vyssjar Vietnamveteraner som precis har haft ett återblicksmontage i en Rambo-remake. Och du frågar sköterskan om han är okej och sköterskan himlar så högt med ögonen att ena kontaktlinsen fastnar i reptilhjärnan och fnyser ”tvåbarnsfarsor, du vet, de är ju lite speciella”.

När du och din partner blir inkallade sitter den där idioten i en ring med en grupp andra veteranföräldrar, som La Onda-gänget i Blood in blood out, och när du går förbi dem kan du nästan svära på att han väser ”fresh fish” åt dig.

Ja. Jag vill bara nämna det. Att du kommer hata den där idioten. Och det är lika bra att du får veta det nu.

För den där idioten är jag.

Och jag minns precis hur det var att vara du. Jag minns paniken. Maktlösheten. Den totala oförmågan att kontrollera sitt känsloregister. Jag kommer ihåg vartenda uns av den där bottenlösa skräcken för att man ska bli en skitdålig förälder. Känslan av att alla andra föräldrar minsann har så sjukt bra koll på allting och att de aldrig skulle råka spilla sweet chili-sås i håret på SINA ungar liksom. Och alla lugnar dig med att ”äh, det är bara första barnet, andra barnet är allt mycket mer avslappnat!”.

Och de jävlarna ljuger. För nu är jag här. Och jag är fortfarande svinrädd.

Så jag är ledsen om jag framstår som en idiot i vänt­rummet. Men jag vet att paniken aldrig försvinner. Jag försöker inte intala dig att jag vet vad fan jag sysslar med, jag försöker intala mig själv. För jag är inte hälften så rädd den här gången, jag är dubbelt så rädd. Så ge mig en break här, rookie.

Du vet inte vad Musses klubbhus är.

Du har inte sett krig.”

Fler krönikor av Fredrik Backman hittar du här!

Texten publicerades 2013.