Fredrik Backman: Hämta – lämna. Pausa. Hämta – lämna. Pausa.

Fredrik Backman skriver krönikor om barn och föräldraskap i Vi Föräldrar.

”Jag är den som hämtar och lämnar dig. Överallt. Alltid.

Och jag trodde inte att livet skulle bli så här. Det är allt.

Jag trodde inte att vartenda uns av en vuxen människas fritid kunde slukas av den mörka materia som är det ändlösa bilkörandet kors och tvärs över hela frikkin stan till förskolan och leklandet och kompisarna och kalasen och aktiviteterna. Att hela min existens post fortplantning skulle förvandlas till det segaste Grand Theft Auto-uppdraget någonsin. Jag trodde att jag skulle göra något helt annat vid det här laget än att vara den som släpper av dig och din mamma utanför ingången och sedan kör och letar parkering i 35 minuter och sedan får gå tillbaka när det är så kallt att man förfryser cynismen och sedan sitter på en pinnstol medan du gör något som jag inte begriper i fyra timmar innan jag går 35 minuter tillbaka till bilen och skrapar rutorna och hämtar upp er vid ingången och kör hem igen. Och nu är det definitionen av söndag. Jag trodde verkligen att jag skulle bli någon annan.

Men nu är jag den som hämtar och lämnar dig. Överallt. Alltid.

För några år sedan gick jag i bilhallar och jämförde hästkrafter och vridmoment, och nu går jag här och frågar om antal airbags och höjden på lasttröskeln. När din mamma och jag bokade utlandsresor innan du föddes googlade jag barer och cigarettpriser, och nu jagar jag taxibolag som har barnstolar. Jag har dragkrok för jag tänker att det kan vara bra att ha, och jag har solskydd i form av en dansande jävla apa i baksätesfönstret.

För nu är jag den som hämtar och lämnar dig. Överallt. Alltid.

Simningen och danslektionen och gymnastikhallen och fotbollsplanen. Aktiviteterna och kalasen och kompisarna och leklandet och förskolan. Och om några år till och från skolan. Fritids. Lägren. Uppvisningarna. Loppmarknaderna. Lottförsäljningarna. Det är hela mitt liv nu. Ett ändlöst till och från med dig och dina kompisar i baksätet och ändlösa historier om vad du har gjort och vad du ska göra och vad du vill göra och varför tills Ipren-burken i handskfacket går och hämtar en Alvedon.

För jag är den som hämtar och lämnar dig nu. Det var aldrig det jag drömde om. Det är oändligt mycket mer än så.

Jag är den som lämnar och hämtar när du lär dig simma. När du dansar och spelar schack och ser din första hela biofilm. När du gör ditt första mål. När du får hemlängtan på lägret. När du ska på första skidresan. När du blir lite för full för första gången. När du tar studenten. När du och din mamma står på Ikea med den där första-egna-lägenheten-besticksatsen i famnen och hon gråter så att gafflarna ramlar ut.

Jag får vara den som hämtar och lämnar dig. Överallt. Alltid.

Det var inte den jag trodde att jag skulle bli. Jag trodde inte att jag skulle älska det så här mycket. Att jag inte skulle kunna tänka mig att någonsin leva utan det. Jag vill bara att du ska veta det. Var du än är. Vad klockan än är. Vad du än har ställt till med.

Att jag är din förälder. Och jag är den som hämtar dig.

Överallt. Alltid.”

Fler krönikor av Fredrik Backman hittar du här!

Texten publicerades 2013.