Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Varför vill hon inte leka själv?

En 3-åring som inte kan leka själv. Vad kan man göra som förälder? Föräldrarådgivaren Ingegerd Gavelin svarar.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Vårt barn kan inte leka själv

Vi har en liten tjej som snart fyller 3 år och som inte vill leka själv. På dagis leker hon bra, men hemma är det stört omöjligt att få henne att gå till sitt rum och roa sig på egen hand. Det hjälper inte att be henne ”kan du leka lite själv en stund så pappa kan få laga mat?” till exempel.

Vi måste ständigt ha nya ”projekt” på gång, och det är oerhört uttröttande. Det enda som funkar är tv/dvd, där hon kan sitta länge själv och titta, men tv-tittandet vill man ju begränsa så det är inte en särskilt bra lösning, tycker vi.

Tacksam för hjälp att lösa detta

Föräldrarådgivaren Ingegerd Gavelin: ”Var tydlig med dina egna gränser”

Du berättar om en rätt vanlig situation – små barn som går i förskolan och som har svårt att sysselsätta sig själva. Och du berättar också om din och mammans frustration och att det finns en ny liten varelse i familjen.

Barn har ibland svårt att leka ensamma av olika skäl. Dels är de sällan ensamma – i förskolan har de alltid barn omkring sig och lekarna går igång nästan av sig själv – annars hjälper personalen till. Dels har vi föräldrar lätt att känna ansvar för att barnen stimuleras och har roligt jämt när de är hemma. Men för att komma igång med egna lekar behövs nog lite tråkighet och lite brist på stimulans. Barn behöver upptäcka glädjen i att leka på egen hand, och det har uppenbarligen inte er flicka gjort ännu. Nu har ni en ny liten bebis i familjen, och då tror jag att ni i första hand måste ge er 3-åring lite fokuserad tid innan ni går vidare med att hjälpa henne att leka själv. Så när hon kommer från förskolan på eftermiddagen – se om ni kan vara mycket närvarande med henne en stund. Kanske läsa en saga, leka lite, ta henne i famn en stund. Prata om dagen och lyssna på det hon vill berätta.

Sedan tror jag att det är bra att ni tar förändringen i små steg: När det är dags för er att göra något annat så be inte henne om lov! Då ger ni henne alldeles för stort ansvar och försätter henne i en situation då hon ska bestämma om ni ska ha tid att laga mat. Egentligen är det ju inte heller en fråga, det är att sätt att försöka slippa en konflikt. Men en konflikt är det ju – ni vill laga mat, hon vill leka med er. Säg istället till henne att ni vill laga mat nu och att hon gärna får leka med sina saker i köket, nära er. Hjälp henne lite till rätta med de saker hon vill ha med, men förklara med vänlig röst att ni inte kan leka just nu. Hon blir kanske lite klängig eller arg – låt henne vara arg, men säg att ni inte kan leka nu för det är dags för matlagning. Blir hon jätteledsen så var med henne lite, men gå inte in i någon stor lek som gör er själva irriterade och henne frustrerad.

Det är ofta när vi vuxna tänjer oss för mycket och går över våra egna gränser som vi hamnar i knepiga situationer med barnen. Du vill inte leka – då ska du inte leka. Din lek blir bara halvdan och halvt irriterad, och det märker er flicka. När vi vuxna blir så där halvdana blir vi otydliga och då kan barnen bli alltmer krävande – som om de absolut vill veta var de har oss föräldrar. Jag tror att det viktiga är att ni är tydliga i att ni tror att hon kan leka själv och att det inte är ett straff eller någon sorts avvisande. Gå heller inte in i en maktkamp där någon av er måste vinna.

Om ni tänker att hon behöver lära sig något nytt kan det vara lättare att se att det får ta lite tid. Hon behöver träna sig i att leka själv och ni behöver träna er på att backa ut ur hennes lek.

Så länge lilla bebisen är en nyhet som är både störande och rolig i hennes liv kommer hon nog att vilja vara nära er när hon kommer hem. När hon senare har lärt sig att ha roligt på egen hand kommer hon självmant att mer och mer välja vilket rum hon vill vara i.

/Ingegerd Gavelin, föräldrarådgivare, socionom, mindfulnessinstruktör och författare.

Artikeln publicerades i maj 2012.