Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Har jag smörjt barnen tillräckligt? (antagligen inte)

Sommaren hade varit en härlig tid – om det inte vore för solkrämen, skriver Vi Föräldrars chefredaktör Sara Tuncel, som aldrig helt kan släppa den gnagande misstanken om att hennes barn är för dåligt insmorda.

Sara Tuncel är chefredaktör för Vi Föräldrar och mamma till Eskil, 15, Elsie, 12, och Julie, 9.
Sara Tuncel är chefredaktör för Vi Föräldrar och mamma till Eskil, 15, Elsie, 12, och Julie, 9.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Det finns mycket sagt – och skrivet – om overallbråken som kan förpesta en förskoleförälders tillvaro en stor del av året. Och visst är konceptet slingrande unge och overall jobbigt. Men slingrande unge och solkräm (särskilt sådan med ­fysikaliskt filter som lämnar en blåvit hinna på allt den kommer i kontakt med) är värre. Lägg dessutom till vetskapen om att något som är farligt på riktigt kan hända om man inte smetar in sitt barn tillräckligt mycket – och tillräckligt ofta (kan man förresten någonsin känna sig säker på att man gjort det??). Faktum är att ända sedan jag fick barn är sommar och sol förknippat med en gnagande känsla av att mina barn INTE är tillräckligt solskyddade. 

Ni vet den där ramsan ”between 11 and 3 – sit under a tree”? I min familj kan vi, om vi riktigt anstränger oss, ha hunnit utanför dörren vid elva-tiden. Det är samma visa varje gång. Mest sannolikt är vi framme vid stranden när vi egentligen borde gå ­därifrån. Då är barnen dessutom totalt övertaggade och jag och min man, som alltid innan vi går hemifrån säger till varandra ”vi smörjer dem sen, när vi kommer fram” (enligt principen: låt oss skjuta på det jobbiga), tvingas inse att inga hot och inga ­mutor kan hindra barnen från att omedelbart kasta sig i vattnet. Förloppet ­därefter ser också likadant ut varje gång: Barnen är antingen blöta – ­eller fulla med sand. Jag och min man står på stranden med ­solkrämsflaskan i handen. 

(Jag hör någon säga ”UV-dräkt” … men jag har aldrig fått  ­barnen att acceptera dem, för mycket blött tyg tror jag.) 

Häromveckan intervjuade jag hudprofessor Olle Larkö om solskydd. Hans budskap är: Sluta fråga om vilken ­solkräm som är bäst – solskydda med kläder. Punkt.

Läs också: "Solkräm inte tillräckligt skydd för barn"

Egentligen ÄR det en toppenlösning. Kläder har man redan (med ett viktigt undantag, men mer om det längre ner) och solkrämer är, ­förutom ett h-vete att applicera, dessutom bisarrt dyra. Lika gärna som att jaga barnen med solkrämsflaskan när de kommer upp ur vattnet kan jag springa efter dem med något långärmat, tunt och ­luftigt plagg. I teorin i alla fall. 

För budskapet att vi ska ha ”heltäckande, tunna kläder” verkar INTE ha nått klädkedjorna; på barnavdelningen verkar principen snarare vara att visa så mycket hud som möjligt. Därför är kanske den bästa strategin också den skönaste: att sluta ”skynda sig ut”. För vår del ­kommer det att ­innebära att vi packar upp våra pinaler på stranden vid ­tre-tiden. Det blir perfekt.

Läs också: "Normalt att tänka på barnbarn NU?"