Hedvig Montgomery: Lär dig hantera ditt barns utbrott

En tonåring som smäller i dörrarna eller en 2-åring som får utbrott varje gång jackan ska på – psykologen och författaren Hedvig Montgomery vet hur man kan göra.

Hedvig Montgomery har tagit frågan om det goda föräldraskapet på allvar. Både i sin egen roll som trebarnsmor och i sitt yrke som psykolog och familjeterapeut. I över 20 år har föräldrar kommit till henne och pratat om sådant som är svårt och har gått fel: Kampen med rutinerna hos de små barnen, eller svårigheten att nå fram till alla känslor som ryms i en tonåring.

Nu har Hedvig Montgomery gett ut flera böcker i det som ska bli en serie om barnuppfostran. Hittills finns Föräldramagi, Miraklens tid och Fantasins tid (Harper Collins).

Porträttbild på Hedvig Montgomery, barnpsykolog och författare

Hedvig Montgomery, barnpsykolog och författare.

– Det tar 20 år att uppfostra ett barn och alla de 20 åren är viktiga. Ifall du gjort något fel på vägen – som de flesta av oss har – så har du fortfarande gott om tid att ställa till rätta, säger hon.

Det kan ju kännas som en klen tröst när du kämpar med vinteroverallen på en trilskande 2-åring, förlorar tålamodet och börjar skälla. Kanske ringer en liten klocka som säger att du nog gick till överdrift. Och det kan väl ändå inte vara för så här för evigt?

Det stämmer. Det är inte särskilt effektivt att skälla på en 2-åring och kampen med vinteroverallen kommer inte att pågå resten av livet.

Barns hjärna utvecklas långsamt

Föräldrar tenderar att hela tiden ligga steget före sina barn, att ställa för höga krav på dem – krav som barnen inte kan hantera, och det gäller såväl den lilla 2-åringen som skolbarnet och tonåringen, förklarar Hedvig Montgomery.

– Det är ingen idé att lära barn saker innan de faktiskt kan lära sig det, deras hjärna är inte tillräckligt utvecklad. En 2-åring ser allt utifrån sig själv och förstår inte att man ska dela eller vänta på sin tur. Det kan ett äldre barn, som en 5-åring, men det är inte främst för att vi har lärt honom eller henne det, utan för att hjärnan då är tillräckligt färdig för att kunna förstå det.

Hedvig Montgomery pratar om att de mer avancerade känslorna i hjärnan kopplas på allt eftersom. När barn är nyfödda har de med sig de stora känslorna, de är arga eller rädda men de kan också känna kärlek och välbehag.

– Genom att studera hjärnan kan vi se när nya områden i hjärnan kopplas på, det kunde vi inte se förut. Mer komplexa känslor som skam och stolthet kommer i 3-årsåldern, frustration kommer senare. Förutsättningen för att hjärnan ska utvecklas optimalt är att det sker i trygghet. Är vi rädda får vi inte en normal hjärnutveckling, så starkt är det, säger hon.

”Barn vet inte vad de ska göra med känslorna”

Uppgiften för föräldrar är att förbli den trygga punkten och att ha tålamod med barnets känsloutbrott i olika faser.

Lättare sagt än gjort. Särskilt att förstå vilka känslor barnet kan tänkas ha och hur mycket han eller hon kan förstå för sin ålder.

– Det vi måste komma ihåg är att när nya känslor kommer är de helt nya, barnet har inte hanterat dem förut och vet inte vad de ska göra med dem. Då vill de använda dig som förälder. Du har en färdigutvecklad hjärna och de litar på dig.

Det första steget i att hantera ditt barns utbrott blir därför att identifiera barnets känsla. Är det sorg, ilska, frustration, besvikelse eller kanske rädsla?

När du kommit så långt är det andra steget att försöka hitta anledningen till känslan, det gör det lättare för dig som vuxen att ta känslan på allvar.

I det tredje steget måste du förstå känslan och bekräfta den inför barnet. Det hjälper barnet att själv förstå den och att kunna hantera den bättre nästa gång.

– Barn som är väldigt upprörda hör dåligt. De är så fast i känslan. Så du behöver kanske inte säga så mycket men de behöver veta att du känner med dem.

Nyckeln: hjälpa barnet att hantera känslorna

Hedvig tar ett klassiskt exempel ur avdelningen små barns känsloutbrott: Att åka till mataffären efter jobb och förskola med ett trött och gnälligt barn. Självklart går barnet direkt till godishyllan och vill ha allt. Utbrottet är nära.

– Du säger nej och börjar prata om att hos oss äter vi bara godis på lördagar och usch vad dåligt det är med E-ämnen. Det fungerar ju inte alls. Du måste få med dig barnet och bekräfta deras känsla. Det gör du genom att säga att du förstår att han eller hon är sugen på godis för alla är egentligen hungriga och vi ska snart laga middag. Då har du kommit en bra bit på vägen.

Följden kanske ändå blir att du köper godis, eller så lyckas du skjuta upp det till lördagen. Det är inte det viktiga, menar Hedvig Montgomery.

– Nyckeln är att du fått barnet med dig och hjälpt till att hantera känslorna.

Men hur ska föräldern göra för att förstå varför känslan kom?
– Här behöver du inte förstå mer än att godiset finns. Vi har så lätt att tro att barnen gör saker mot oss, att de vill testa oss. En av de största föräldrafällorna är att ta saker personligt. Barn är inga små konspirationsteoretiker. De är bara väldigt små människor som ännu inte vant sig vid livet och de behöver dig som handledare.

Föräldern behöver visa att det finns en väg ut

Det fjärde steget i att hantera känsloutbrottet är att gå vidare, att avleda och börja göra något annat med barnet. Det behöver inte vara så dramatiskt, men föräldern måste visa att det finns en väg ut.

I mataffären kan man säga ”Okej, jag förstår att du gärna vill ha godis, men nu går vi och köper en ny tandborste till dig i stället”.

Hur kan man hjälpa äldre barn att hantera sina känslor?
– På samma sätt, du ska bekräfta deras känsla. Hitta den i dig själv och plocka fram den och försöka visa att det finns en väg ut. Tonåringen som har sin första kärlekssorg behöver hjälp att dela den, deras känsla är också ny precis som det lilla barnets.

 

Tonåring sitter i en soffa med dator, mobil och hörlurar.

Foto: Unsplash

Att hjälpa tonåringar med utbrott handlar egentligen om samma sak: Bekräfta deras känslor. Visa att det finns en väg ut.

Tålamodet då? Om föräldraskapet är ett minst 20-årigt projekt så kan ju inte alla strider och utbrott hanteras perfekt.

– Föräldrar får absolut ta en time out men de får inte ge barnen en time out (begreppet time out brukar syfta på att låta ett argt eller upprört barn gå till sitt rum för att ”lugna ner sig”, redaktionens kommentar). Du får gå ut eller gå i väg en liten stund, men se till att du inte förlorar dig själv helt. Barn lär sig av att se dig hantera olika situationer, de lär av hur vi gör och lever tillsammans. De lär sig väldigt lite när de står och gråter och skriker och känner sig väldigt dåliga. Tröst är väldigt viktigt för barns mentala utveckling.

4 steg för att hantera barns känsloutbrott
Tänk på att vara i ögonhöjd när du pratar med barn som är upprörda. Är det ett litet barn, sätt dig på huk. Prata aldrig ovanifrån.

  1. Identifiera barnets känsla. Ilska, rädsla, frustration, besvikelse?
  2. Försök att hitta anledningen till känslan. Tänk på att små barn lever väldigt mycket i nuet.
  3. Förstå barnets känsla. Bekräfta att du förstått den inför barnet.
  4. Gå vidare. Älta inte utan försök att visa en väg ut ur känslan genom något avledande.

Källa: Hedvig Montgomery

Om man ska lyssna på Hedvig Montgomery så måste föräldrar lita på sin egen kunskap och förmåga att hjälpa sitt barn.

– De sämsta situationerna i familjer händer när föräldrarna känner sig små och maktlösa. Man blir arg och tar hårt i barnet eller höjer rösten. Men föräldrar är inte små, de är alltid jättestora i barnens ögon. Så länge du känner med barnen så hjälper du dem.

Läs också: 3 saker föräldrar behöver veta om trots och bråk


Så här säger du nej till ett barn

  • Säg nej när du menar nej.
  • Välj mildast möjliga sätt att säga nej på.
  • Ge en förklaring som passar barnets ålder.
  • Visa att du förstår att barnet blir besviket.
  • Tillåt reaktionerna, men förläng dem inte.
  • Avsluta diskussionen.
  • Använd aldrig våld.
  • Använd inte kränkande ett språk.

Källa: Hedvig Montgomery

FRI TILLGÅNG TILL ALLT PÅ VIFÖRÄLDRAR.SE

Las mer och bli medlem_knapp

Lär dig mer om vad barn behöver för att må bra!

Genom att klicka på "prenumerera" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Tack! Din mejladress är nu registrerad.

Oj då, något gick fel! Försök igen senare eller kontakta webbredaktören om problemet kvarstår.