Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Föräldrarådgivaren: "Prata med barn om känslor"

Arg, glad, ledsen? Det är bra att hjälpa barn att sätta ord på sina känslor –  här förklarar föräldrarådgivaren Ingegerd Gavelin HUR. 

Så kan du prata om känslor med ditt barn!
Så kan du prata om känslor med ditt barn! Foto: Getty images

Föräldraskap är mycket känslosamt. Där ryms starka känslor av glädje och stolthet, men också ilska, oro och sorg. Ofta blandade och ibland svåra att förstå.

Ingegerd Gavelin är numer pensionär, och har arbetat hela sitt yrkesliv som föräldrarådgivare och socionom. Ingegerd är också mindfulnesslärare och står bakom appen Mindfulness för föräldrar.
Ingegerd Gavelin är numer pensionär, och har arbetat hela sitt yrkesliv som föräldrarådgivare och socionom. Ingegerd är också mindfulnesslärare och står bakom appen Mindfulness för föräldrar.

Så är det för att föräldraskapet tangerar så viktiga saker i våra liv: Våra innersta önskningar, och allt som väcks av barnet – vår egen bakgrund och vårt ansvar. Glädjen – den djupa, svårfångade glädjen. Rädslan att inte hålla måttet, att barnet ska få det svårt för att jag inte räcker till. Skammen att barnet visar upp mig som en bristfällig förälder. Ilskan, som ibland kommer som en blixt.

Vi vuxna smittas av barnets känslor. Våra känslor kan förvåna i sin kraft – varför blir jag så arg? Varför blir jag så orolig? Jag orkar inte känna så mycket!

Och barnet väcker våra minnen från vår egen barndom eller tonårstid. Ibland är det till verkligt stor hjälp – vi kan förstå hur barnet känner. Men för många är det tvärtom. Minnena väcker rädsla, vanmakt, sorg eller andra tunga känslor. Det kommer ord ur vår mun som vi inte hört sen vi var barn. Vi känner oss som hjälplösa offer och har svårt att lämna förtrollningen vi hamnar i. Om detta har jag haft många, många samtal med föräldrar.

När vi kan se våra känslor med vänlighet och acceptans, kan vi också förstå oss själva. Det är lugnande och tröstande i sig.

Så här kan vi säga till oss själva:

"Nu är jag så arg, jag blir tokig! Så här känner jag just nu, det är en känsla som ofta kommer – när jag är trött, när jag är stressad, när mitt barn inte gör som jag vill".

"Men ilskan säger inte sanningen – det är en känsla i den här stunden. En annan stund kan allt kännas annorlunda. Det får vara så".

"Jag är inte en hopplös och omöjlig förälder för det. Jag får andas lugnt några gånger. Det är en känsla, bara en känsla. De flesta föräldrar känner så här ibland. Nu får jag ta hand om mig själv litegrann så jag kan lugna mig själv".

Känslorna ÄR. De är varken bra eller dåliga, de bara finns där. De är signaler från oss själva till oss själva: "Nu är det bra!", "Nu är det hemskt!", "Nu är jag sååå glad!".

Vi behöver våra känslor för att förstå vad som är viktigt för oss: Vår glädje för att söka mer glädje. Vår vrede för att förstå att något gör oss illa. Vår ledsnad för att förstå vad vi längtar efter eller sörjer. Våra gamla barnkänslor för att kunna välja att börja om i stunden.

Läs också Ingegerd Gavelin: Om att bli arg på sitt barn

Det är hur vi använder och förstår känslorna som avgör om de är till hjälp för oss. Och det måste vi också lära barnen.

Några av oss dras väldigt lätt med i våra känslor. De av oss som känner så behöver öva på att hålla distansen till känslorna så att de inte helt får styra livet. Några av oss har svårt att nå kontakt med våra känslor. De av oss som känner så behöver öva på att känna mer och tro på vår känsla.

Om barns känslor

Hungrig–mätt. Nöjd–onöjd. Rädd–trygg? Vissa barn är mer temperamentsfulla än andra.
Hungrig–mätt. Nöjd–onöjd. Rädd–trygg? Vissa barn är mer temperamentsfulla än andra. Foto: Shutterstock

Barn föds med starka känslor och onyanserade känslor. Det är svart och vitt, av och på. Hungrig–mätt. Nöjd–onöjd. Rädd–trygg. Det lilla barnet visar sina känslor för alla – skrik och förtjusta gurgel, nyfikna ögon eller bortvända. Vissa barn är mer temperamentsfulla än andra – så är det bara.

Hela barndomen igenom försöker barnet lära sig använda sina känslor: Förstå dem, nyansera dem, uttrycka dem. Och vi vuxna, framförallt vi föräldrar, är deras förebilder och lärare i detta. Mest i det vi gör, men också i det vi säger. Med tiden lär de sig också av sina kompisar.

Vi kan inte skydda våra barn mot lidande – men vi kan hjälpa dem att hantera det svåra

När barn känner starka känslor behöver de oss särskilt. De små barnen kan bli rädda för sina känslor. Barnen vill inte alltid komma nära oss när de är som argast, men de mår bra av att veta att vi finns nära, att vi står ut med deras vrede och inte fördömer den. Då kan barnet låna vårt lugn.

Barn behöver förstå vad de olika känslorna innebär. Jag brukar säga att det är bra om man, kanske vid 6 års ålder, vet om man är arg eller ledsen när man skriker. Att förstå sig själv, att lita på att man har rätt att känna som man gör.

Så kan vi hjälpa barn att förstå sina känslor

Det gör vi genom att:

Visa dem att vi vill veta vad de känner.

Acceptera deras känslor även om vi tycker att de reagerar fel eller för mycket.

Hjälpa dem att uttrycka sig själv.

Hjälpa dem att förstå sig själva, genom att vi försöker förstå dem.

Visa dem hur man kan göra när man känner något väldigt starkt – till exempel gå till någon vuxen och berätta, hitta sitt eget sätt att söka lugn, göra något meningsfullt av sin känsla.

Hjälpa dem att lugna sig själva om det blir för jobbigt för dem

Bekräfta barnets känsla

Att bekräfta barns känslor är ofta väldigt hjälpsamt. När vi måste säga nej till exempel – då kan vi samtidigt visa vänlig förståelse för det barnet vill: ”Ja, jag vet att du så gärna vill följa med Clara hem. Men jag vill inte det nu, jag vill att vi går hem till oss.”

De behöver med tiden också lära sig skilja på känslornas tyngd:

En del är kraftfulla och starka, betydelsefulla och ger oss signaler om vad som är viktigt

En del är känslovirvlar som inte har så stor betydelse.

Alla känslor kommer och går och förändras hela tiden.

Barnet behöver hjälp att reglera sina känslor med tiden, så att det som tonåring och ung vuxen kan lita på sina känslor men ändå inte låta dem styra sitt liv. Det är en stor och långsiktig uppgift i alla familjer.

Visa barnet respekt

Vi vuxna har lite för lätt att förringa barns känslor, ibland till och med skratta åt dem. Det tycker de intensivt illa om. Och de lär sig ingenting om sig själva – mer än att skämmas för sig själv.

Och varje gång vi visar barnen respekt för det de känner lär de sig självrespekt.

Hela barndomen igenom försöker barnet lära sig använda sina känslor.
Hela barndomen igenom försöker barnet lära sig använda sina känslor.

Glada och nöjda barn är inte alltid målet

Vi vill så gärna ha glada och nöjda barn. För några föräldrar är varje missnöje från barnet något som måste försvinna eller som måste åtgärdas. Antingen genom att man försöker uppfylla barnets alla önskningar, eller genom att man förbjuder eller förnekar allt negativt barnet gör eller säger.

Vi fastnar lätt i att se saker på ett sätt, alldeles särskilt när vi är upprivna eller stressade. Det hör ibland ihop med tankar och känslor som vi burit med oss länge, ända från barndomen. De är så vanliga för oss att vi inte riktigt märker dem. Ibland är de bara som tankemönster. Bara tankar som kommer i vissa situationer, som inte riktigt hör ihop med det som händer. Det brukar kallas automatiska tankar.

När det gäller föräldraskap kan det till exempel handla om att vi är rädda att något ska hända vårt barn. Eller att vi är rädda för vad andra ska säga om vårt barn eller vårt föräldraskap. Men varje situation är ny, alldeles särskilt med barn som utvecklas hela tiden. Och det är bara i nuet som vi kan välja hur vi vill säga eller göra.

Så kan mindfulness hjälpa

Det är i stunden, just när något händer, vi har chansen att se vidare. Därför är uppmärksamhet i nuet så viktigt. Vi kan ha nytta av några djupa andetag i stunden – och då är det bra om vi har övat på det innan, i lugna situationer.

Tips!

Till den här texten finns en meditation i appen "Mindfulness för föräldrar" som är skapad av Ingegerd Gavelin. Du hittar den i App store.

När vi möter våra känslor med vänlighet och acceptans blir vi mer bekanta med dem. Då har vi större chans att kunna gå utanför vårt tunnelseende och då kan vi se mer möjligheter.

Det kan vara bra att stanna upp i sin känsla och ”ge den ett större rum”. Att titta på den och fundera på vilka ord som finns i den.

När vi är uppmärksamma på våra känslor och tankar är det lugnande för oss. Det är som om vi skapar ett litet mellanrum mellan oss själva och känslan/tanken– så att vi kan titta på den, vända och vrida på den. Då blir vi inte så överväldigade.

Så mindfulness handlar inte alls bara om meditationer. Minst lika mycket handlar det om att i stunden kunna observera det som är. Ibland behöver vi lugna oss själva. Vi kan göra det med vår kropp – andas några djupa andetag eller gå långsamt. Det kan i sig lugna våra tankar. Och vi kan lugna våra känslor med hjälp av både kropp och tankar.

Barn tycker om att se att vuxna gör det som är bra för dem

Att röra sig, gärna utomhus, lugnar oss. Att ge oss tid att välja det vi behöver för att må bra, ger oss en signal om att vi är värda att ha det bra. Att välja bort en del av det som splittrar oss eller upprör oss ger samma signal.

Och barn tycker om att se att vuxna gör det som är bra för dem.

Samma betydelse kan ett samtal med en vänlig människa ha. När vi har satt ord på våra känslor och möter förståelse, kan vi också lättare ta hand om oss själva.

Och då kan vi också lättare hantera känslan. Vi kan se oss själva som i en spegel och fråga oss: vad är verkligt viktigt nu? Kanske har vi ingen aning – men när vi tar ett steg tillbaka kan vi ibland se klarare.

Då kan vi också ge oss själva självmedkänsla och därmed lugna oss själva.

"Nu är det tufft. Nu är jag rädd/ledsen/väldigt arg. Nu behöver jag lugna mig själv. Jag måste vara snäll mot mig själv nu och inte döma mig – annars blir det bara värre."

När vi besvarar och möter barns känslor, kan barnen ta dem på allvar själva och använda dem. Och vi kan se vad som är tufft för dem.

Vi kan inte skydda våra barn mot lidande – men vi kan hjälpa dem att hantera det svåra.

Vi kan inte heller skydda oss själva från lidande.

Läs också: Ingegerd Gavelin om att bli arg på sitt barn

Om Ingegerd Gavelin

Ingegerd Gavelin är numer pensionär men har arbetat som föräldrarådgivare, socionom och mindfulnesslärare hela sitt yrkesliv. Senast var Ingegerd verksam på Klarahusets föräldramottagning i Stockholm. Ingegerd Gavelin har skrivit flera böcker, bland annat Att möta sitt barn och sig själv och Lita på din tonåring – om trots och tillit, och står också bakom appen Mindfulness för föräldrar som finns att ladda ner i App Store. Ingegerd Gavelin bloggar på Vardag & Förundran.