Hur arg får man bli på sitt barn? Jesper Juul coachar

Detta är en artikel från Vi Föräldrar. 

Familjeterapeuten Jesper Juul coachar: Att bli arg på sitt barn

JESPER JUUL: Berätta varför ni är här.

Ulrika: Tomas reser till jobbet, det tar ungefär en timme enkel väg. Det blir långa dagar för mig och barnen, och för Tomas också. Olga är lite trotsig.

Tomas: Det är en del maktkamp hemma.

Ulrika: Det började innan Kalle föddes, men det har blivit ännu värre sedan Olga blev stora­syster. Om hon inte får frukost fort nog blir hon arg, eller om någon stänger bildörren och hon vill stänga den själv. Olga äter dåligt hemma, men hon äter på dagis. När Olga blir arg och skriker får hon sitta på sitt rum, för jag klarar det inte.

Tomas: Olga går på dagis 15 timmar i veckan. När hon ska dit blir det utbrott, hon ligger på golvet och skriker och om någon annan än mamma spänner fast henne i bilbarnstolen skriker hon också, eller om hon vill öppna grinden och någon annan hinner före. Helst vill hon att vi ska leka med henne hela tiden.

JESPER JUUL: En snabb diagnos: Det här är klassiskt för barn som inte är övertygade om att det är den vuxna som är bossen. Säg till om jag har fel, men jag tänker att du, Ulrika, har försökt att vara ”snäll” och flexibel, att du har försökt förhandla med Olga och att du har varit på det sättet från början.
Är du sådan som person eller är det så som du vill vara som mamma?

Ulrika: Jag är sådan. Lugn och försiktig.

JESPER JUUL: För många är det en filosofi. Många föräldrar är lite ”romantiska”, de vill att familjen ska vara ett paradis. Du skriver i brevet om när ni varit på besök hos barnens farföräldrar och Olga frågade om du var arg. När du svarade nej slängde hon mat på golvet och frågade ”Är du arg nu, mamma?”. Du svarade ”Nej, jag är inte arg” – men då ljuger du för att skapa en bra stämning. Barnet vet inte riktigt var de har dig, var det har sina föräldrar. Sådant gör att man blir utmattad på ett personligt plan. Barnen blir det, de vet inte riktigt var de har er.

Ulrika: Man kommer till en punkt där man blir helt galen. Man står och vacklar mellan vad som är okej och inte.

JESPER JUUL: Kan ni ge exempel på när du inte vet vad som är okej?

Ulrika: Alltså, hur stora krav ska man ställa? När vi ska till dagis, ska vi kräva att hon klär på sig själv? Hon kan det, men hon maskar och så blir jag arg och klär på henne och hon gråter. Eller det här med maten: Hon äter inte middagen hemma, men hon får inte småäta.

JESPER JUUL: Hon är ju stark. Mat handlar om kärlek. Det hon säger är ”Den här typen av kärlek jag får här, den tycker jag inte om.”

Ulrika: Men då går ju hennes blodsocker ner, och då blir hon ännu mer grinig.

JESPER JUUL: Men hur kan ni nå fram till det ni vill ha? Kanske har du någon erfarenhet som blockerar? För det jag ser av dig som person här i dag, det är ju inte att du på något sätt är en svag person. Du har kraft.

Tomas: Om jag förstår det rätt så är familjen som en vargflock. Olga vet inte riktigt vem som är ledare.

JESPER JUUL: Det här rollspelet där man ”spelar” mamma eller pappa, det funkar inte. Alla fyra måste ha en pratstund där ni säger till Olga ”Nu har vi varit dina föräldrar i tre år och vi har inte varit så bra föräldrar som vi vill vara”. Det vet hon, hon har ju hört oss nu, när vi sitter och pratar.
Säg ”Det handlar inte om dig, det handlar om oss”. Varje kamp ni har sätter sig som en skuld i hennes huvud. När jag pratar om den där personliga utmaningen, det handlar inte om rätt eller fel. Det handlar inte om att sätta gränser, det handlar om vad ni kan göra. Det handlar inte om hennes förhållande till mat, där kan ni ta det lugnt. ”Vill du inte äta, så behöver du inte. Vill du äta är du välkommen.”
Du kan säga: ”Jag vet att det har varit väldigt mycket kamp mellan oss, jag vill inte det. Men du måste ta på dig kläderna nu, inom tio minuter, för sedan åker vi till dagis. Det är det jag vill.” Då spelar det ingen roll vad hon svarar. Det som känns rätt för dig att säga, det är rätt. Du behöver inte fundera på vad och hur du ska säga. Det känner du.
Barn under 3 års ålder ska inte uppfostras, de ska vägledas.

Ulrika: Jag hade en bild av att det inte skulle vara så här att bli förälder, att det inte skulle vara så många konflikter. När vi är på kalas till, exempel, vill hon bara sitta i mitt knä. Eller om vi är ute på promenad och hon vill leka och jag säger att vi måste gå. Då blir hon arg och skriker hela vägen hem.

JESPER JUUL: Hon är väldigt stark, säg aldrig till henne ”Du ska”. Jag tror att hon behöver få tid på sig, säg i stället ”Nu vill jag gå hem”. Om hon inte följer med, säg ”Okej, du får vara kvar i fem minuter till.” Då är du flexibel och inte defensiv.
Kontakten är viktig. Se till att hon lyssnar. Det syns på henne att hon tänker mycket och snabbt. Hon reflekterar.
När det gäller Olga är det farligt att fråga ”Vill du det?”. Prata aldrig i termer som ”vi” med henne. Hon vill inte klistras in i ett sammanhang. Hon är solist.

Tomas: Om jag fattar rätt ska vi aldrig säga ”Nu ska vi” utan vi ska säga ”Nu vill jag att”?

Ulrika: Hennes farmor är mycket med barnen och de bara leker. Om det blir konflikt, då leker farmor bara vidare och det går över.

JESPER JUUL: Ja, så kan ju en farmor göra. Men det funkar inte för en förälder att göra så. Konflikter måste till. Men de här typiska konflikterna som är som en maktkamp är aldrig bra. Det bästa sättet att hantera det här på är att säga ”Nu vill jag …”.

Tomas: Om jag förstår det rätt så är det viktigt att man visar att man som vuxen också har känslor och en vilja, att vi vuxna också har behov?

JESPER JUUL: Ja. Det är så empati utvecklas. Mammor och pappor har också behov. ”Jag vill” är bra ord för föräldrar att använda. Det handlar inte om att vara snäll, det handlar om att vara autentisk.
Märker ni att Olga lyssnar på oss nu? Hon trivs med situationen.

Ulrika: Ja, jag ser att hon är nöjd. Hon lyssnar.

JESPER JUUL: Det betyder att hon vill att situationen ska förändras. Hon kan inte riktigt säga hur, men är inte nöjd med situationen som den är nu. Hon har inte möjlighet att ändra på den själv. Det är viktigt att ni inte heller ger henne skuldkänslor.

Ulrika: Hur arg man får bli?

JESPER JUUL: Hur arg som helst. Om du hittar de rätta orden när ni pratar kanske du börjar gråta, men det är inte farligt. Hon har också känslor som vill ut. När hon säger att hon vill något och du inte vet vad du tycker, säg att du behöver fundera. Säg att du inte vet, att du behöver gå ifrån en stund. Flytta kontakten från henne då.

Ulrika: Ja, det har vi märkt, det är som om man försöker hålla en dialog med henne, som om vi försöker övertala henne.

JESPER JUUL: Ja, och då flyttar man över ansvaret till henne. Då blir det en kamp. Säg i stället ”Nu har jag sagt det, nu ska jag ta hand om din syster” eller vad det nu är. Flytta kontakten.

Ulrika: Ja, som vi gör nu, känns det som att vi väntar på en bekräftelse från henne.

JESPER JUUL: Och det är inte rätt.

Tomas: Men hur gör man? ”Jag vill att du börjar klä på dig nu, för vi ska gå snart.” Men om det inte funkar då? Klockan går ju.

JESPER JUUL: Säg ”Nu går vi ut i bilen och väntar på dig i fem minuter”. Hon kommer att bli lättad över att ni vuxna tar på er ansvaret på ett nytt sätt. Olga måste få möjlighet att säga nej, annars får hon inte heller möjlighet att säga ja, kan man säga.

Tomas: Men om hon, när jag säger ”Nu vill jag att du klär på dig, för nu ska vi gå”, svarar ”Nej, nu ska jag kolla på teve”.

JESPER JUUL: Säg ”Vad synd, för det funkar inte.” Eller säg att du måste fundera en stund på vad du ska svara.

Tomas: En annan sak också: Jag har mått dåligt under en längre period och har gått i KBT (kognitiv beteendeterapi, redaktionens kommentar). Jag har känt mig pressad på jobbet, har gått en utbildning och så har vi fått två barn på relativt kort tid. Jag har känt mig låg. Deprimerad. Det har inte med ungarna att göra, det har med mig att göra, men det påverkar ju Ulrika och barnen.

Ulrika: Från min sida blir Tomas initiativlös och barnen känner det. Tomas orkar inte. Och ibland, när han trots att han inte orkar, gör något och Olga inte vill, då blir han arg eftersom han inte har tålamod i de lägena.
Hur ska vi ta oss igenom dessa perioder?

JESPER JUUL: Det är inte bara på det sättet under dessa dagar, att du inte bidrar med din hjälp, Tomas. Du tar också energi från de andra, från omgivningen.
Vid dessa situationer kan du säga ”Inte i dag”. Det är bättre. Ansvaret under dessa dagar ligger hos dig. ”I dag är jag inte medlem i gemenskapen. I dag orkar jag inte.” Det är bättre för alla, det är bättre att du drar dig tillbaka än att du under dessa dagar bara är med tio procent. Om du drar dig tillbaka, då tar du inte energi heller.

Tomas: Men jag vill ju hjälpa till, jag vet ju vilket lass Ulrika drar. Men jag har inget tålamod. Jag tappar tålamodet om Olga till exempel inte vill lägga sig.

JESPER JUUL: Om du vill hjälpa till under sådana här dagar, då ska det vara med praktiska saker.

Tomas: Ja, så försöker jag göra. Jag tömmer diskmaskinen, till exempel.

JESPER JUUL: Gör det som är praktiskt, inte något som har med människor att göra …

Tomas: De som mår dåligt måste se sitt problem och ta sitt ansvar. Se till att få hjälp. Jag tror att Olga förstår, även om jag inte har sagt att jag mår dåligt ibland.

JESPER JUUL: Ja. Vad ni nu kan göra, det är att ta en pratstund tillsammans i helgen, alla fyra, och prata om hur ni vill ha det i fortsättningen.

Personerna i artikeln heter egentligen något annat. 

Hur gick det sedan, efter coachningen med Jesper Juul?

Ulrika:

"Det bästa rådet vi fick var att vi skulle säga 'Jag vill att du gör si och så'. Vi har ju haft problem när vi ska iväg någonstans och då var rådet 'Om fem minuter går vi och då vill jag att du är påklädd'. Dessa två fraser har förenklat vardagen för oss betydligt, det tackar vi för!

Vi har ännu inte haft något gemensamt samtal med Olga, men jag hade ett själv. Jag förklarade att jag nu skulle göra på annat vis och så vidare. En lång period har det gått bättre men hon äter fortfarande dåligt vilket påverkar hennes humör. Hon är otroligt envis och har hon bestämt sig för att 'Mamma ska göra …', då är det bara så.

I morse blev hon arg för att jag inte stod kvar i badrummet under hela hennes toabesök. Hon skrek hysteriskt i minst 25 minuter tills hon lugnade sig. Så är det när hon inte får som hon vill. Det var roligt att han läste av henne så snabbt.

Pappa Tomas gör allt för att må bättre. Han tränar, äter rätt, har slutat med kaffe … Men ibland blir påfrestningarna från olika håll för stora och han går ner i sin depression. Problemet är att han inte vill erkänna detta för mig och absolut inte för sig själv. Istället blir han lättirriterad, arg och helt enkelt otrevlig.

Dag två brukar det gå bättre, då gör han som Jesper sa: Går undan och gör det praktiska och förklarar för Olga och mig att han mår dåligt. Dag tre eller fyra efter att depressionen har startat brukar han vara ledsen över att han inte kunde 'hålla det borta'. Så länge han inte erkänner det första dagen, när det uppstår, kommer han aldrig att kunna kommunicera med oss. För min del blir det som att leva med två olika personer, och jag har så svårt för den ene av dem …

Det är tur att vi har det bra tiden emellan, men det sliter otroligt mycket."

Nyfiken på fler av Jesper Juuls coachningar? Eller artiklar om hans tankar och böcker? Klicka här! 

Denna föräldracoachning gjordes 2010.

Personerna i artikeln heter egentligen något annat.