Mammiga och pappiga barn – det här kan hjälpa
”Neeej, bara pappa får hjälpa!” Anna Sylvén Björnör, psykolog och familjeterapeut, tipsar om hur man kan hitta balansen när barnet vill att den ena föräldern ska göra allt. Här är fyra frågor och svar om mammiga och pappiga barn.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar
Många barn har perioder när de favoriserar en av föräldrarna. Om det inte är något man upplever som ett problem är det inget man behöver göra något åt. Men vill man förändra situationen är det bra om båda föräldrarna hjälps åt. Här svarar Anna Sylvén Björnör, psykolog och familjeterapeut, på fyra frågor om mammiga och pappiga barn.
Hur underlättar man för varandra när barnet favoriserar den ena föräldern?
– Om föräldrarna är bekväma med varandra och inte konkurrerar, kanske den ”bortvalda” kan ta att det är så här under en period. En del familjer känner att det är okej och vill inte göra en stor grej av det. För andra känns det jobbigt.
– Om man vill försöka få till en förändring får man hjälpas åt. Om det alltid är pappa som läser sagan kan man fundera ut hur man kan göra det mysigt och lockande att mamma ska läsa. Båda kan förbereda barnet på förändringen och ladda den positivt. Den ”bortvalda” föräldern kan säga till barnet: ”Jag kan göra det lika bra, och idag är det jag som läser sagan.” Den favoriserade föräldern hjälper till genom att prata med barnet och förbereda det på att den andra föräldern ska läsa sagan och att det kommer att gå jättebra.
Varför väljer en del barn ut en förälder och vill att den till exempel alltid ska läsa godnattsagan?
– Det kan finnas många orsaker till att ett barn favoriserar den ena föräldern. Det kan till exempel vara kopplat till vem av föräldrarna som är hemma mest. Barnet kan antingen fokusera på hemmaföräldern eller på den som kommer hem i slutet av dagen. Barn kan också ha perioder när de är extra trygghetssökande. Det kan vara att barnet nyligen har fått ett syskon eller möter någon utmaning som gör att det klamrar sig fast vid den ena föräldern som en trygghet. I en familj har man ofta olika relationer beroende på vilka som är där just då. På så sätt kan det funka bra med även den andra föräldern när den favoriserade inte är på plats hos barnet.
Går favoriseringen över av sig själv?
– Jag tror återigen att det handlar mycket om hur ”stela” roller de vuxna i familjen har. Om en är hemma en stor del av tiden och den andra är borta mycket är det inte lika troligt att det går över av sig självt. Jag tror att båda måste vara närvarande för att det ska gå att dela upp. Sedan får man fundera på om det är ett ideal att det ska vara 50/50. Varje familj måste bestämma vad som funkar bra för dem.
Går mammighet eller pappighet att förebygga?
– Jag tror att det handlar mycket om hur mycket föräldrarna samarbetar och delegerar sinsemellan. Om den ena föräldern har en tendens att tycka ”jag kan detta bäst” och kanske klagar en del på den andra, då uppfattar barnet det och tror att det är så. Jag tror absolut att det går att förebygga favorisering genom att dela på sysslor så mycket som möjligt. Man kan vara uppmärksam på om båda gör lika mycket och samma saker med barnet. Jag tror att ju tidigare man delar, desto lättare går det.
Artikeln publicerades 2013.
