Få mer tillsammanstid – i år kör vi #delapåjulen

42,5 procent* av mammorna har ansvaret för julen hemma. 0,1 procent av papporna har det. Tycker du också att det är dags att börja dela på julen?

Visst har varje familj sin jultradition. Och det börjar (äntligen!) bli allt vanligare med mindre traditionsbundna jular; kompisjular, Thailands-jular och bojkotta-alla-julklappar-jular.

Men ändå. Många av oss följer samma mönster som varje år: Jullunch. Kalle Anka. Glögg. Julklappsutdelning. Karl Bertil Johnsson. Julbord. Något i den stilen. Och i väldigt många fall är fördelningen av uppgifter densamma. Mor- och farmödrar, mostrar, fastrar och mammor håller till i köket. Sedan veckor tillbaka, kanske. Medan mor- och farfäderna, morbröderna och farbröderna och papporna ser till att granen kommer in och att någon drar på sig tomtedräkten när det är dags.

De gamla ruttna könsrollerna lever upp. I Vi Föräldrars enkät bland er läsare svarade hela 42,5 procent att mamman har huvudansvaret för julen. 55 procent sa att man delade med sin partner – men bara 0,1 procent (!) angav att pappan är den som har ansvaret.

Även familjer som vanligtvis lever jämlikt tenderar att, just under julen, trilla ner i den muggiga könsrollsfällan. För att … ja varför, Pelle Ullholm, sex- och relationsexpert på RFSU?
– Julen är fortfarande en så traditionell högtid och mönster och förväntningar är väldigt djupt rotade. Man kanske firar med äldre generationer som har en annan syn på vem som brukar göra vad, och det är lätt att dras med i det. Kanske firar man också med den ena partnerns föräldrar, och som vi alla vet så blir man ju på något sätt alltid barn igen när man är med sina föräldrar. Det gör också att det är lätt att halka in i gamla mönster, i synnerhet om man lever i en olikkönad relation, säger han.

Cissi Wallin är bloggare och journalist och diskuterar ofta jämlikhetsfrågor på sin blogg och i krönikor:
– Jag tror att man som mamma har väldigt lätt att falla in i rollen som projektledare för Familjen AB. Inte för att det är genetiskt, men för att det är så djupt socialt programmerat i oss. Och julen är väl, tyvärr, verkligen ett gyllene tillfälle för den där projektledaren att blomma, säger hon.

Ifrågasätt allt
Och att projektleda julen handlar långtifrån bara om att ta ansvar för julafton, juldagen och annandagen. Nä, projektet börjar ju långt tidigare än så, redan med lucia, första advent eller, för många, ännu tidigare.

Adventsstjärnor ska hängs upp, ny mossa köpas till adventsljusstakarna, lussekläder ska inventeras och kanske införskaffas (om man har förskolebarn), pepparkakor bakas och julklappsinköp planeras. För att inte tala om matplaneringen – ska vi lägga in egen sill? Kanske göra köttbullar och lägga i frysen så att vi har? Köpa lax från fina butiken och baka till fikabordet?

I väldigt många familjer utförs denna planering och projektledning av kvinnan. Känns inte så supermodernt … eller?

– Jag tror att julen är det perfekta tillfället för ifrågasättande. Av allt. Att prata om hur man som familj verkligen vill ha det. Om vi har låt säga fjorton dagar ledigt, hur många av dem vill vi ha för oss själva? Vilka släktingar vill vi verkligen besöka? Hur många julklappar ska vi köpa? Och så vidare. För ju större ”nöjdhet” båda parter har, desto lättare blir det att diskutera och hantera jämlikhet vad det gäller sysslor och fix inför och under själva julen, säger Pelle Ullholm.

Pelle Ullholms förslag är att man (när man tillsammans kommit fram till hur man vill ha det) visualiserar hur ens jul brukar se ut, rent konkret. På så vis kan man ­lättare hitta de jämlikhetsfällor som brukar dyka upp – och klura ut hur man ska ­undvika dem.

– Säg att männen i ens släkt brukar sätta sig med varsin whisky när kvinnorna går ut och tar disken. Om du då som man hellre vill hjälpa till i köket kan det lätt uppfattas som en provokation att resa sig från sällskapet – och kanske blir man också ”övervälkommen” eller ifrågasatt i köket och allt blir värsta stora grejen. Då kan det vara lättare om man har bestämt sig innan, att jag går inte och sätter mig utan jag går ut i köket och diskar, så minskar man motståndet hos andra, säger Pelle Ullholm.

Våga slappa
För mammorna (som enligt SCB:s statistik fortfarande är de som sköter den största delen av det obetalda hemarbetet, dit väl också julstök kan räknas) kan det kanske också vara en bra idé att se över sin egen duktighetssträvan.

– Tyvärr är det ju så att många av oss kvinnor tillbringar hela livet med att mäta oss mot andra kvinnor – och vår egen bild av hur fantastiskt duktiga vi ska vara. Och jag tror att de enda som kan bryta det mönstret är vi själva. Vi måste våga släppa. Och slappa! Jag menar, jag hjälper gärna till på julen, det är väl lite det som är grejen när man är många som samlas. Men jag tänker inte jobba ihjäl mig om vi är femton pers som kan göra varsin del, säger Cissi Wallin.

Men också den person i familjen som tar minst ansvar för hemarbetet – och julfixet – har skäl att rannsaka sig själv, tycker Pelle Ullholm.

– Om man är den som tar minst ansvar för julen, vilket enligt er undersökning oftast är pappan, så har man mycket att vinna på att själv ta initiativet till en förändring. Man kan i lugn och ro fundera ut hur man skulle vilja ha det och sedan lägga fram ett förslag på förändring. Det är ju inte heller ­särskilt rättvist att den som har störst ansvar för hemarbetet också ska vara den som har ansvaret för att samtala om det. Och låt gärna samtalet bli ett startskott för ett resonemang kring vardagens arbetsfördelning. Har man det ojämlikt under julen så är det sannolikt också så under andra delar av året, säger Pelle Ullholm och fortsätter:

– Det brukar vara många som frågar hur de ska hinna med sex under julledigheten. Att skapa en situation där stressnivån går ned istället för upp, med tid och utrymme för varandra, ger också bättre förutsättningar för närhet, intimitet och därmed sex – för de som saknar det.

 

Kvinnor lägger 364 timmar mer på hemarbetet

Enligt SCB:s senaste statistik (som gäller 2010/2011), lägger kvinnor nästan en timme mer varje dygn på obetalt arbete i hemmet: 3 timmar och 30 minuter, jämfört med männens 2 timmar och 36 minuter. På en vecka blir det sju timmar mer och på ett år 364 timmar. Det är ändå en förbättring jämfört med mätningen 1990/91 – då var skillnaden drygt två timmar/dygn.

Dela mer – men hur då?

» Skriv ner vad som behöver göras, från det att första julstöket börjar. Det ger er också en chans att prata om vad ni tycker är viktigt och mindre viktigt att göra och hur ni vill göra det.

» Om möjligt; försök dela efter glädje. Det vill säga om en av er tycker att det är fantastiskt att handla julklappar och den andra älskar att rulla köttbullar – kör på det. Viktigare är att man försöker fördela tidsåtgången rättvist.

» Du som vanligtvis tar mest ansvar; testa att dra ner prestationskraven lite. Julduken kanske inte måste vara struken och det kanske är okej att köpa lusse­bullar till fikat istället för att baka?

» Du som vet med dig att du gärna gör lite mindre – ta ett kliv fram. Ta initiativ och sätt igång projekt själv. Om ni har gjort en lista vet du vad som ska göras. Vet du inte riktigt vad som behöver göras, fråga en kompis eller kollega. Om du istället börjar fråga din partner kommer hen att hamna i rollen som ­arbetsledare, och det skulle ju vara du …

» Fråga gärna släkten, eller andra ni ska fira tillsammans med, hur de egentligen vill ha julen. Faster Agda kanske tycker att det är jätteskönt att ni åker hem redan på juldagen, fast ni i alla år har stannat fyra dagar. Inte sällan tillskriver vi varandra förväntningar och krav som ingen faktiskt har.

 

 Gör så här: #delapåjulen

Inga fler utbrända mammor på julafton! Dela en lussebulle och hashtagga #delapåjulen om du tycker att både pappor och mammor kan ansvara för julklapparna och styra upp firandet med släkten. 

*I webbundersökningen deltog 708 småbarnsföräldrar. 69 procent av de som svarade var under 35 år. De flesta (62 procent) har ett barn och firar alltså sannolikt första eller andra julen som barnfamilj i år. 23 procent hade två barn.

Läs också: 
Jonas Cramby: Mamma, den här julen kan du räkna med mig


Digital prenumeration
Lär dig vad barn behöver för att må bra – JUST NU 0 kr första månaden!
(därefter 79 kr/mån)
Ingen bindningstid

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Vi Föräldrars magasin digitalt i appen Wype

Nyhetsbrev med ett urval av intressanta nya artiklar

Jag godkänner prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren