Ensambarn – är det dåligt?

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Att ”bara” ha ett barn kan ha många anledningar. Man vill kunna ge all sin föräldrakärlek till en ögonsten. Man tror att det är ungefär vad ens relation klarar av. Det kan vara hälso- eller ekonomiska skäl som ligger bakom. Eller så är det bara så det har blivit, utan någon särskild planering. Alldeles oavsett kan man tycka att det borde vara upp till var och en.

Men den som ”bara” har ett barn får ofta (fullkomligt oombedda) kommentarer om att man minsann borde skaffa ett syskon – för det är ju bäst för barnet. Alla ”vet” liksom att ensambarn blir bortskämda och egocentriska och att det bästa för ett barn är att växa upp med syskon.

Martin Forster är psykolog och doktor i psykologi. Han forskar och undervisar på Karolinska Institutet.

Men har den uppfattningen någon ­vetenskaplig grund, egentligen?

– Det finns ingen forskning som säger att det skulle vara så. Men ungefär 90 procent av barnen i Sverige har syskon, och det finns alltid en tendens till att normen blir det som ses som normalt och att det som ligger utanför normen blir suspekt. Vi vill också gärna rättfärdiga vår egen livsstil och våra egna val, och eftersom de flesta av oss både är uppvuxna med syskon och har flera barn själva så blir det det valet som av majoriteten ses som ”rätt”, säger Martin Forster, psykolog som arbetat länge med barn och deras familjer, och som idag undervisar och forskar på Karolinska Institutet.

Kanske har bilden av att det är bäst med syskon också en grund i hur det var förr. Då var föräldrar tvungna att skaffa många barn eftersom man fick räkna med att några av dem skulle dö som små, eller för att man behövde deras arbetskraft för att få familjen att gå runt.

Bilden av en god mor är också förknippad med en kvinna som verkligen ”ääälskar barn”, och gärna vill ha så många som möjligt.

– Att en kvinna inte vill ha barn är fortfarande mer kontroversiellt än att hon vill ha det. Att bara vilja ha ett barn är lite på samma skala, om än inte riktigt lika suspekt, säger Martin Forster.

Blir ensambarn bortskämda?

Det sägs ofta att ensambarn blir bortskämda eftersom de får för mycket uppmärksamhet av sin eller sina föräldrar, och att endabarn har svårt att dela med sig. Men antagandet att barn skulle må bäst av att ha syskon har ingen vetenskaplig grund. Ingen forskning pekar på att ensambarn skulle vara sämre rustade för livet än barn med syskon, eller att de när de blir äldre skulle ha svårare att samarbeta, eller få sämre sociala förmågor.

Ingrid Gråberg, psykolog.

– Jag har svårt att se att mycket uppmärksamhet i sig skulle kunna vara skadligt för ett barn. Om barnet hela tiden får ­bestämma kan det kanske skapa problem, men ensambarn växer ju upp i familjer som ska hitta ett samspel lika mycket som barn som har syskon gör. Jag tror tvärtom att föräldrar med ett barn har extra gott om tid att reflektera ihop med sitt barn och lära barnet hur man beter sig i ­sociala situationer, säger Ingrid Gråberg, psykolog med mångårig erfarenhet av arbete med barn, ungdomar och familjer.

– Kanske var det en större skillnad förr, när många barn vistades i hemmet fram till skolstart. Men idag går ju i princip alla svenska barn på förskola från 2 års ålder och får social träning där, säger hon.

Martin Forster håller med.

– Det har gjorts en del större studier med ensambarn i Kina och USA. De pekar på att det finns en liten skillnad i social förmåga mellan barn som har syskon och barn som inte har det, precis när de börjar förskolan. Men under de första skolåren har den skillnaden utjämnats, säger han.

Man ska också ha i bakhuvudet att det inte är helt okomplicerat att överföra ­resultaten från exempelvis de kinesiska studierna till svenska förhållanden. I Kina fick man bara skaffa ett barn fram till 2015, då ”ettbarnspolitiken” avskaffades.

– Det är med stor sannolikhet skillnad på hur man behandlar sitt enda barn om man inte får lov att skaffa ett till, jämfört med om man själv valt att inte göra det, säger Martin Forster.

Hur blir ensambarn som person?

Den som ändå vill hjälpa sitt endabarn på traven när det gäller det sociala kan se till att barnet får träffa jämnåriga innan han eller hon börjar förskolan, till exempel via öppna förskolan och aktiviteter, säger både Martin Forster och Ingrid Gråberg.

Något som också kan ha bidragit till ­synen på att det är bäst att ha syskon är teorin om att vi alla formas efter vår plats i syskonskaran – ett ämne som det har ­skrivits otaliga böcker och artiklar om.

– Det här är en teori som ett tag var ­ganska stark i den psykodynamiska skolan. Men den forskning som gjorts på senare år visar på väldigt svaga effekter av platsen i syskonskaran.

– Visst kan individer ha vissa roller när man rör sig inom familjens gränser, men utanför den ser man väldigt svaga samband med hur individen agerar i livet, säger ­Martin Forster.

Både Martin Forster och Ingrid Gråberg understryker att det självklart är skillnad på att växa upp i en familj med många syskon och att vara enda barnet. Det finns för- och nackdelar med båda familjekonstellationerna. Men det finns ingen forskning som ­pekar på att det ena eller det andra skulle vara bättre – om man ser till funktion och hälsa hos vuxna.

– Jag har inte sett någonting i min praktik som pekar mot att det skulle vara bättre för ett barn att ha syskon. Det finns för- och nackdelar med att vara ensambarn, precis som med allt i livet, säger Ingrid Gråberg.

Martin Foster menar att vad som är ”bäst” är upp till varje familj.

– Om man har möjligheten att välja så är valet mellan ett barn eller flera ett existentiellt val som är upp till varje förälder. Hur vill jag leva mitt liv? Vad är viktigt för mig i bildandet av en familj? Det är inget enkelt val, men det är upp till varje individ att ­bestämma utifrån sina egna övertygelser och värderingar.

Läs också: Hur VET man om man vill ha ett barn till? Barnpsykologen svarar