En kvart om dagen – hur svårt kan det vara?

15 minuters uppmärksamhet, utan att styra, undervisa eller smygsurfa – vem kunde tro att det skulle vara så SVÅRT? Vi Föräldrars chefredaktör Sara Tuncel tror att hon vet varför det är det.

Om någon hade sagt till mig när jag väntade barn att en av de största utmaningarna som förälder skulle vara att ge mitt barn 10–15 minuters odelad uppmärksamhet varje dag hade jag trott att det var ett skämt. Hur svårt kan det vara?

Mitt deppiga svar: JÄTTESVÅRT.

Ändå tycker jag att det enda jag gör är att ge alla i familjen (utom mig själv, möjligen) uppmärksamhet hela tiden.

Men det är inte sådan uppmärksamhet vi pratar om här.

Det ska vara en stund som helt och hållet är på barnets villkor, utan att den vuxne styr eller smyger in pedagogiska moment i leken eller försöker göra något annat MEDANS.

Varför ska man ens tänka i de här banorna, kanske du undrar – det är väl självklart att man vill hänga med sitt barn när man nu har satt det till världen? Och så kan man förstås se det, men nu vet man dessutom genom forskning att så kallad barnstyrd tid minskar konflikter och bråk hemma, lägger grunden för en god relation mellan barnet och den vuxne, och – i förlängningen – kan göra barnet mer motståndskraftigt mot påfrestningar i livet. Och det gäller barn i alla åldrar.

Låter det inte fantastiskt? 

Ändå lyckas jag nästan aldrig. Och jag tror att det beror på att jag inte har klarat att skifta fokus från att vara bebisförälder, och därmed ständigt ­behövd, till att se mitt barn som en egen individ som JAG kan närma mig ­frivilligt. Det låter så osympatiskt, jag hör det, men jag ska försöka förklara: Livet med ett spädbarn innebär, åtminstone på ett yttre plan, att ALL ens tid plötsligt är ”barnstyrd tid”. Varje minut som ens hjärna inte har uppmärksamheten riktad mot barnet är en minut som man har stulit sig till. I efterhand kan jag se att jag där och då utvecklade ett beteende som gick ut på att – överallt och alltid – skrapa åt mig små, små smulor för egen del: mata barn och läsa tidningen samtidigt, bygga med klossar och städa på samma gång, spela spel och, när det är barnens tur att slå, passa på att kolla instagram.   

Sedan barnen föddes har ”egenstyrd tid” varit mitt mål, inte barnstyrd. Det har gjort mig till expert på att vara med barnen utan att faktiskt VARA med dem. Det får det bli ändring på nu, inte för att forskningen och vetenskapen säger så, utan för att jag faktiskt saknar dem.

Läs också: Barnstyrd tid – mirakelmetoden som minskar bråk och konflikter

Läs också: ”Är det stört att redan ladda för barnbarn?”

FRI TILLGÅNG TILL ALLT PÅ VIFÖRÄLDRAR.SE

Las mer och bli medlem_knapp

Lär dig mer om vad barn behöver för att må bra!

Genom att klicka på "prenumerera" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Tack! Din mejladress är nu registrerad.

Oj då, något gick fel! Försök igen senare eller kontakta webbredaktören om problemet kvarstår.