Varför väljer jag disken framför barnen?

Vi Föräldrars chefredaktör Sara Tuncel frågar sig hur det kan vara så svårt att göra det man VILL göra och inte det man tycker att man måste.

Jag fattar hur det har blivit så här. Jag gör exakt som jag såg min mamma och min mormor göra när jag var liten: Alltid hålla på, aldrig vara stilla.

Pappa kunde slappa. Ligga i soffan, äta nötter och kolla engelska ligan. Eller lyssna på ny musik tillsammans med mig, läsa bok eller gräva i trädgårdslandet (för nöjes skull). Mamma och mormor kunde också slappa, om allt annat var fixat först. Men med barn hemma blir inte allting fixat. ­Någonsin. 

Så jag går en kurs nu. Den heter ”Mind­fulness för föräldrar” och hålls av fantastiska föräldrarådgivaren Ingegerd Gavelin (har du inte läst hennes bok ”Att möta sitt barn – och sig själv” – gör det!). Att gå den här kursen är det bästa jag gjort efter att få barn. 

Mindfulness är min sämsta gren. I hela mitt vuxna liv har jag haft som sport att få mest saker gjorda på kortast tid. Det funkar dåligt om man samtidigt vill vara en närvarande förälder. Och det vill jag ju. Ändå har jag inte lyckats under de här första elva åren. 

På föräldrarkusen suckar Ingegerd ­Gavelin när hon hör oss prata: ”Att ni inte har släppt det där kvinnoarvet än”, säger hon med sorg i rösten och så får jag i hemläxa att varje dag efter föris-hämtningen lägga mig på soffan i 15 minuter. Det är det svåraste jag gjort, men när jag lättad reser mig för att börja fixa med maten klamrar sig min dotter fast vid mig: ”snälla mamma, sitt här en liiiten stund till”. Och jag sjunker ner igen, tar tre djupa andetag och tänker att det är ju själva fan att det ska vara så svårt att göra det man VILL göra, istället för det man tycker att man borde. Men jag har i alla fall börjat öva.

Klicka här om du vill läsa mer av Ingegerd Gavelin!

Krönikan publicerades i februari 2016.