Vår son är en matvägrare
Sonen är 3,5 och äter väldigt lite. Vad ska föräldrarna göra? Barn- och föräldrapsykolog Malin Alfvén ger råd.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar.
Vår son matvägrar
Jag har en 3,5-årig pojke som vägrar äta mat. Varje dag är det kamp. Så fort han kommer till matbordet antingen gråter han eller så sitter han där och bara stirrar.
Han går i förskolan och äter dåligt där också, men de säger att han inte svälter fast han inte äter så mycket. Många säger att han kommer att äta när han blir hungrig, men det gör han inte.
Vi har haft detta problemen sedan han var nio månader.
Vi har aldrig haft det lugnt vid middagsbordet, han gnäller hela tiden. Han har aldrig ätit självmant.
Jag orkar inte med detta längre, vad kan jag göra?
Mycket trött tvåbarnsmamma
Psykologen: ”Nu gäller inga vanliga uppfostringsregler kring maten”
Ni har haft det jobbigt länge nu, både du och din son.
Du vill inget annat än att han ska äta och han vill inte äta. Något har låst sig för honom kring maten och ofta vet vi inte vad det beror på. Därför handlar det nu om att han ska få tillbaka lusten att äta. För det är den han förlorat – matlusten. Utan matlust – ingen hunger, utan hunger – ingen matlust.
Ibland kan det bero på något medicinskt fel, så därför är det bra att ha kontakt med en barnläkare som kollar upp det. Men om han för övrigt mår bra och trivs med livet hemma och på dagis, så gäller det nu att göra allt som handlar om mat så positivt som möjligt för honom.
Nu gäller inga vanliga uppfostringsregler kring maten – under en period. Nu ska ni tillsammans komma på ett sätt då det känns bra att äta. Här är några exempel:
Om han vill bli matad. Gör det. Diskutera inte. Om han har några älsklingsrätter. Ge honom dem. Hela tiden – morgon, middag, kväll. Ingen diskussion förrän han själv vill ha något annat. Om han vill äta framför tv:n. Låt honom göra det. Ingen diskussion.
Vad ni däremot ska diskutera med honom är vad han själv vill. Kanske han har någon egen idé kring vad som är bra för honom och vad som kan göra det roligare att äta. Min erfarenhet är att om ni efter lång kamp ger upp just kampen och låter barnet bestämma kring sin egen mat, så kommer både hungern och matlusten så småningom. Det kan alltid vara värt att pröva.
Att man ska sitta fint runt matbordet och äta själv med kniv och gaffel, allt det vet han ju. Och det kommer han göra så småningom. Men först när han fått tillbaka sin matlust.
Det här kan låta konstigt, men jag tänker att vi kan jämföra hans brist på hunger och matlust med en sorts allergi – en känslomässig allergi. Han har blivit ”allergisk” mot mat. Och inte tvingar vi barn som till exempel är allergiska mot ägg eller mjölk att äta just ägg- eller mjölkprodukter. Nej, då får vi hitta på något annat som kan ersätta det. Just som ni får hitta på något annat sätt att få honom att vilja äta.
Malin Alfvén
Artikeln publicerades 2007.
